Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av mera fysisk aktivitet i skolan.
År 2001 skulle bli ett fysiskt aktivitetsår under namnet Sätt Sverige i rörelse år 2001. Det proklamerade regeringen och gav Folkhälsoinstitutet i uppdrag att planera aktiviteter under året. Så skedde också, och en rad myndigheter och organisationer engagerades.
Friskis&Svettis, Svenska Gymnastikförbundet, Korpen och Sveriges Akademiska Idrottsförbund valde att starta året med en jättelik manifestation för jympan, Jympans dag, som också blev mycket framgångsrik över hela landet.
Som grund för manifestationen fanns en mycket allvarlig ton eftersom fysisk inaktivitet är en av de största riskfaktorerna för ohälsa och för tidig död. Enligt WHO, Världshälsoorganisationen, är fysisk inaktivitet den största enskilda riskfaktorn för ohälsa. Och i Sverige bedöms så mycket som 15–20 % av befolkningen över 30 år vara helt eller nästan helt inaktiva.
Alltflera rapporter från olika håll bekräftar dessvärre att Folkhälsan i allmänhet och ungdomars hälsa i synnerhet blir allt sämre. Problem med rygg och nacke, övervikt och dålig kondition är några av de symtom som ökat i omfattning under senare år. Det har nu gått så långt att Huddinge sjukhus börjat operera magsäcken på överviktiga tonåringar, och kön till sjukhusets vårdprogram för överviktiga barn växer dramatiskt. Den ökande rökningen, särskilt bland unga flickor, liksom växande drogmissbruk bland ungdomar är andra illavarslande signaler.
Folkhälsokommittén rapporterade om dessa problem redan i slutet av förra året. Och i en larmrapport från skolläkare, sjukgymnaster och idrottslärare med stöd av drygt 3 000 namnunderskrifter uppmärksammades den ökande ohälsan bland ungdomar. Här föreslogs också åtgärder för att komma till rätta med situationen.
Enligt alla sakkunniga är det en nyckelfråga att ge utrymme i skola och arbetsliv för mer fysisk aktivitet för att motverka ohälsan. Men Sverige är tyvärr ett av de länder i Europa som idag ger lägst prioritet för detta i skolan. Och då hjälper det inte att landets största folkrörelse, idrottsrörelsen, gör ett mycket gott arbete för idrott och folkhälsa, särskilt bland ungdomar.
Utvecklingen i den svenska skolan under senare tid har fortsatt att ge allt mindre utrymme för fysisk aktivitet på olika sätt. På många håll minskas utrymmet för praktiska och estetiska ämnen. Hårt pressade kommuner ser sig nödsakade att skära ned på kommunala musik- och kulturskolor. Och nedskärningen av ämnet idrott i skolan fortsätter. På gymnasieskolan är fr.o.m. hösten 2000 den s.k. B-kursen borta. Kvar är endast 100 timmar i den s.k. A-kursen. Fördelat på tre år innebär det mindre än en timme i veckan för idrott och gymnastik.
Det bästa vore om möjligheter kunde ges för minst en timme fysisk aktivitet om dagen i skolan. Det skulle utöver en bättre hälsa med stor säkerhet också ge ett bättre totalt studieresultat. Ett minimikrav borde vara att alla barn i grundskola och gymnasium garanteras rätten till minst tre timmar per vecka.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Åke Sandström (c) |