Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att utbildningar skall bli mer individanpassade och flexibla inom bl.a. sjukvården.
Bristen på t ex sjuksköterskor finns i hela världen. Sverige är inget undantag. Vi kan dagligen läsa i media att vårdavdelningar tvingas stängas p.g.a. personalbrist, förlossningsvården har för dålig kapacitet i storstadsområdena, geriatriken och åldringsvården fungerar inte på grund av personalbrist etc. Lägg därtill de stora pensionsavgångar som är att vänta inom vårdsektorn.
Det finns anställda inom vården som har jobbat väldigt länge i verksamheten och som skulle vilja vidareutbilda sig och arbeta med vissa delar av sjuksköterskeverksamheten eller t o m utbilda sig till legitimerad sjuksköterska. Många av dem har tvåårig gymnasieutbildning i botten och är därmed inte behöriga att söka vidare till sjuksköterskeutbildning. Det är inte att begära att de som kanske är i 45–50-årsåldern först ska läsa in gymnasiekompetens för att sen läsa 3-årig sjuksköterskeutbildning för att utföra det arbete som de i praktiken redan idag gör.
Vad jag menar är att det måste finnas en flexibilitet i utbildningssystemet så att anställdas kunskaper tas tillvara och vidareutveckling sker. Den teoretiska utbildningen är naturligtvis viktig men lämplighet för yrken inom vårdsektorn är minst lika viktig och bör värderas högre än vad som görs idag.
I en brist- och krissituation föds ofta nya idéer – så var det också när landet i mitten på 1980-talet hade en brist på vårdpersonal. I Stockholms läns landsting (SLL) genomfördes då bl a ett projekt för plutonsjukvårdare – män som i det militära fått en gedigen utbildning i akutsjukvård men som efter avmönstring inte i någon högre grad gått vidare i en civil karriär inom yrket – skulle tas tillvara.
SLL:s projekt gick ut på att erbjuda plutonsjukvårdarna 6 månaders praktik på ett sjukhem e.d. samt vidareutbildning i bl.a. omvårdnad som de inte erhållit i sin plutonsjukvårdarutbildning. Därefter blev de examinerade undersköterskor. Projektet slog bra ut och flera av dem som anammade vidareutbildningen stannade inom vårdsektorn och vidareutbildade sig – men då framför allt inom vårdarbeten med tekniska förtecken, ambulans, anestesi etc. Tyvärr upphörde projektet när konjunkturen vände, vilket bara är att beklaga, inte minst då projektet också hade en viktig uppgift för att få män att söka sig till vårdsektorn.
Barnmorskor från Peru blir inte, som våra barnmorskor, sjuksköterskor först utan går en barnmorskeutbildning i fem år på medicinsk högskolenivå. Det mesta av sjuksköterskekunskaperna har de dock läst in. Om barnmorskan vill arbeta i Sverige måste hon börja om hela programmet och börja med att läsa gymnasiekompetens för att sedan läsa till sjuksköterska. Totalt fem år! Trots fem års tidigare högskoleutbildning samt år av arbetslivserfarenhet.
Tänk om kunskaperna kunde få styra så att barnmorskan snabbt kunde läsa in de kompletteringar vi anser viktiga i Sverige och som jordemodern inte läst i Peru.
Dagens yrkesmänniskor önskar arbeten som ständigt kompetensutvecklas och därmed ansvar och befogenheter. Utbildningssystemet måste följa efter den moderna människan och ha en mer flexibel inställning till att testa förkunskaper och yrkeserfarenhet, lämplighet för yrket samt skapa fler individuella program och fristående kurser även inom sjuksköterskeutbildningen på högskole- och universitetsnivå.
För att klara framtidens välfärd och livskvalitésamhälle behövs en mängd insatser för att rekrytera och behålla duktig personal inom vårdsektorn. Att kunna anpassa vissa utbildningar och hitta genvägar är därför nödvändigt. Likaså är det oerhört viktigt att den delegationsrätt som vissa undersköterskor t ex erhållit för vissa sjuksköterskeuppgifter inte upphör.
Vikten av att samverka mellan högskola och vårdgivare för att utveckla den kliniska praktiken är viktig. Flexibilitet, kompetensutveckling, rekrytering, erfarenhet och lämplighet för yrket måste vägas in liksom att göra vårdyrket attraktivare och därmed öka rekryteringen.
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Sylvia Lindgren (s) |