Innehållsförteckning 14
Förslag till riksdagsbeslut 15
Ett rättvist studiestödssystem 15
Höjt totalbelopp 16
Småbarnsföräldrar utsatt grupp 16
Individuella utbildningskonton 17
Förtidspensionärer ska kunna studera 17
Studerande med funktionshinder 17
Riksdagen avslår regeringens proposition 2001/02:161.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att totalbeloppet skall skrivas upp i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att de vuxenstuderande som har prioriterat studiemedel skall kunna få 80 % av studiemedlet som bidrag för grundskolestudier och 60 % för gymnasiestudier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att möjlighet till tilläggslån i första hand skall erbjudas till funktionshindrade och småbarnsföräldrar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utbildningskonton.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på hur personer som på grund av funktionshinder behöver extra tid på sig med studierna kan få särskilda studiebidrag.
Vuxenutbildningen har en allt viktigare roll att fylla, eftersom kraven på vilka grundläggande kunskaper en människa behöver för att kunna delta i yrkesliv och kunskapsutveckling har ökat. Alla människor ska ha möjlighet att komplettera den utbildning de skaffade sig i ungdomen. Idag har individen bara rätt till vuxenutbildning motsvarande grundskolans nivå. Folkpartiet vill införa en rätt också för dem som saknar gymnasieutbildning att genomgå en sådan utbildning i vuxenutbildningen. Alla ska också ha rätt att komplettera sin gymnasieutbildning, så att de uppnår behörighet för högskolestudier. Idag är det stora skillnader mellan vuxnas möjligheter att delta i gymnasieundervisning beroende på var de bor. Enligt Folkpartiet är det djupt orättvist att en person utan gymnasieutbildning, som är beredd till ekonomiska uppoffringar för att studera, inte ska ha rätt till kostnadsfri gymnasieutbildning.
Det är dessa orättvisor regeringen borde sikta in sig på. I stället föreslår regeringen något som vi anser leder till ytterligare orättvisor. Regeringens proposition innebär att vissa personer mellan 25 och 50 år ska kunna få hela studiestödet som bidrag och att de som haft högre inkomst dessutom ska kunna få ett förhöjt studiemedel, också det helt i form av bidrag. Folkpartiet anser att studiestödssystemet måste förbättras för alla, såväl vuxenstuderande som studenter vid högskolan. Vi har länge arbetat för ett generellt, enhetligt studiestödssystem med generösare villkor för alla studerande − inte ett ensidigt gynnande av vissa. Den selektiva studiestödspolitik som regeringen förespråkar skapar förhållanden som upplevs som orättvisa av många studerande. Varför skall vissa få fullt bidrag medan andra får leva på studielån som de sedan måste betala tillbaka? Regeringens förslag är orättvist mot dem som väljer att studera före 25 års ålder och mot dem som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden. Förslaget förefaller på flera sätt att vara dåligt genomtänkt. CSN och Överklagandenämnden för studiestöd anser att den föreslagna ansvarsfördelningen är oklar och olämplig ur rättssäkerhetssynpunkt. De ekonomiska konsekvenserna är inte heller utredda.
Folkpartiet vill lägga resurserna på en successiv höjning av totalbeloppet för alla studenter och höjd fribeloppsgräns. Därför föreslår Folkpartiet att riksdagen ska avslå regeringens proposition och föreslår i stället ett antal förbättringar i det generella studiestödssystemet.
I propositionen anges att det föreslagna bidraget inte ska inordnas i det normala studiestödssystemet. Men när individen själv har rätt att välja utbildning är det naturligt att grundprincipen för studiestödssystemet ska gälla lika för alla, det vill säga en lånedel och en bidragsdel. Det är en väsentlig skillnad, när staten erbjuder arbetsmarknadsutbildning i bristyrken. Då är det motiverat att ge en person som accepterar att genomgå den utbildningen ett arbetsmarknadsstöd. Enligt Folkpartiets uppfattning ska det finnas en tydlig gräns mellan sådan arbetsmarknadsutbildning och utbildning som individen själv tar initiativ till.
I denna motion tar vi endast upp förslag som rör vuxenutbildningen. Folkpartiets samlade studiestödsförslag finns i vår studiestödsmotion.
De flesta som studerar lever under mycket svåra ekonomiska förhållanden. Svårigheten med att få ekonomin att gå ihop kan vara den utlösande faktorn till studieavbrott. Kostnaderna för olika studerandegrupper har ökat kraftigt de senaste åren. Förutom inköp av böcker måste en studerande ofta ha tillgång till egen dator. Totalbeloppet har endast indexreglerats de senaste åren. Nu är det dags att inleda en successiv höjning av det totala studiestödsbeloppet för alla studerande. Folkpartiet föreslår därför att totalbeloppet för alla studerande höjs med 2 000 kr per år med inriktningen att skriva upp beloppet ytterligare så snart som möjligt. Som vanligt ska dessutom uppräkning ske i förhållande till prisbasbeloppet.
Grundprincipen för alla ska vara en bidragsdel och en lånedel. Folkpartiet anser dock att vuxna med låg utbildning även fortsättningsvis kan behöva en högre bidragsdel. Vi föreslår att vissa vuxenstuderande ska kunna få 80 % bidragsdel för grundskolestudier och 60 % bidragsdel för gymnasiestudier.
Regeringen nämner inte den svåra situationen för studerande småbarnsföräldrar. En stor grupp inom vuxenutbildningen består av ensamstående mammor. Svårigheten att förena studier med barnpassning och problemen med att få ekonomin att gå ihop blir ofta övermäktiga. Riksdagen har redan beslutat om att studerande över 25 år ska ha möjlighet till tilläggslån. Folkpartiet föreslår att denna rätt, förutom till funktionshindrade, i första hand ska erbjudas småbarnsföräldrar, eftersom dessa ofta behöver längre tid på sig för att genomföra studierna. Detta skulle bidra till att bryta dagens mönster att ensamstående föräldrar, och då oftast mammor, ofta avbryter sina studier.
Folkpartiet har länge förespråkat ett helt nytt system med individuella utbildningskonton för att människor ska få bättre möjlighet att klara sin försörjning vid vuxenstudier. Människor måste få större frihet att bestämma själva om och när de ska vidareutbilda sig under sin yrkesverksamma tid. Yrkesarbetande måste ha möjlighet att förbereda sig på kommande yrkesavbrott för att inte då vara helt beroende av arbetsgivarens eller statens välvilja. En anställd måste få möjlighet även till utbildning som arbetsgivaren inte är beredd att räkna som personalutbildning.
Det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet ska därför kunna breddas till ett ”pensions- och utvecklingssparande”, där individer får göra skattebefriade avsättningar, som senare kan användas för att bekosta studier. En grundläggande princip för detta utbildningssparande ska vara att individen själv får bestämma vilka studier han eller hon ska ägna sig åt.
För en förtidspensionär kan ibland rätt utbildning vara vägen tillbaka till ett aktivt arbetsliv på hel- eller deltid. Sjukdomens art kan ju vara sådan att inga möjliga arbeten finns, men att förtidspensionären ändå kan bedriva studier, som kan leda in på ett nytt yrkesområde. Idag är det inte ovanligt att förtidspensionärer, till följd av regelverket, tvingas avstå från vuxenutbildning. Folkpartiet anser att förtidspensionärer ska ha större möjlighet än idag att studera med bibehållen förtidspension. Studier kan vara en väg tillbaka till ett aktivt yrkesliv.
För studerande med funktionshinder är det viktigt att kunna få det stöd de behöver för att kunna studera på sina egna villkor. De som på grund av ett funktionshinder behöver längre tid för att fullfölja vuxenstudier ska inte ekonomiskt missgynnas av detta. Regeringen bör därför återkomma med förslag på studiemedel med högre bidragsdel till dessa personer. Det är också en rad andra åtgärder som behöver vidtas för att förbättra villkoren för studerande med funktionshinder. Utbildningslokalerna måste göras tillgängliga för alla. Funktionshindrade ska, precis som alla andra, ha möjlighet att välja att studera på en folkhögskola eller studieförbund i stället för på komvux. Folkpartiet vill också att funktionshindrade ska få större möjligheter till personlig assistans när de arbetar och studerar, inte bara i hemmet.
Teckentolkar måste anlitas för dem som behöver det. Nya IT-läromedel är visserligen bra verktyg för döva och hörselskadade och de kan komplettera den ordinarie undervisningen, men inte helt ersätta den. För att en studerande ska kunna vara delaktig i undervisningen fullt ut, måste han eller hon få ta del av föreläsningar, ställa frågor och kommunicera med sin lärare. Detta gäller naturligtvis döva och hörselskadade i lika hög grad som andra studerande. Problemet hittills har varit att det blivit för dyrt för en enskild utbildningsanordnare att bekosta de dubbla teckentolkar som behövs. Folkpartiet föreslår därför att staten finansierar de kostnader som uppstår för att genomföra utbildningstolkning inom den offentligt finansierade vuxenutbildningen. Finansieringen av denna reform ska ske genom att medel förs över från kommunbidragen till ett samlat anslag för utbildningstolkning.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 4 april 2002 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
Yvonne Ångström (fp) |