Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om flexibilitet i fyraårsspärren i forskarutbildningen.
I 1998 års förändring av forskarutbildningen fanns många förbättringar för landets doktorander. Den innehöll bl a högre krav på kvalificerad handledning än tidigare och avhandlingarna betraktas inte längre som ett livsverk utan som ett kvalificerat heltidsarbete. Den tidsspärr på fyra år som också infördes måste däremot betraktas med tveksamhet. Detta medför risken att doktorander som är nästan klara med sitt arbete avstår från att fullfölja det. Fyraårsspärren omöjliggör nämligen i regel all finansiering efter det att den stipulerade tiden förbrukats. Som arbetstagare hinner man inte skriva sin avhandling och som arbetssökande får man inte göra det. Konsekvensen blir att samhället ofta går miste om resultaten av forskningen. Det är därför önskvärt att spärren mjukas upp och omvandlas till ett riktmärke.
Regeringen har heller inte hittills velat garantera de ekonomiska medel som krävs för att varje universitet ska kunna producera det antal doktorer som fastställda mål anger. Man förutsätter att universiteten erhåller externa medel, i huvudsak från det statliga vetenskapsområdet. Ett problem är då att vetenskapsrådets anslag är treåriga och inte kan garantera en forskarutbildnings finansiering fullt ut.
Forskarutbildningen är samhällets mest kvalificerade utbildning. I den ingår att med ett kritiskt förhållningssätt formulera och besvara en vetenskapligt relevant frågeställning. Därmed är vetenskaplig forskning per definition oförutsägbar. Poängen med att ställa en ny och intressant fråga är att man ännu inte vet svaret. Doktoranden säger sig vara beredd att forska fram det oförutsägbara, men då förutsätts att man ska ha gjort det på den föreskrivna tiden om fyra år.
En omvandling av fyraårsspärren är nödvändig för att:
förstärka möjligheterna för en individuell kunskapssökande process och utbildning
möjliggöra omprövningar av avhandlingsarbetets inriktning i de fall man upptäcker att det inte går att skriva en avhandling på det valda temat, just därför att forskning inte kan förutsägas
garantera att doktorandernas insatser tas tillvara så att man inte tvingas att avbryta forskningen utan en färdig avhandling eller dokumentation.
Idag ges inte doktoranden något utrymme för att göra fel, bli oense med sin handledare eller byta projekt, eftersom doktorandtiden räknas från antagningsdatum och inte börjar om på fyra nya år i den händelse en omstart av någon anledning krävs.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 19 september 2001 |
|
|
Harald Nordlund (fp) |