Grundskolan måste ges förutsättningar att klara sin uppgift. Det måste slås fast att grundskolan, vid sidan av det som kan ske i förskolan, har det fulla ansvaret för att lära barn och ungdomar att läsa, skriva och räkna. Det innebär att det ansvar och de resurser som idag ligger på gymnasieskolans individuella program kan föras över till grundskolan. Grundskolan ska ha ansvaret för att elever som ännu inte nått målen i basämnena ges den undervisning och det stöd som behövs. Ansvaret ska också gälla de ungdomar som inte längre är skolpliktiga men behöver och vill ha fortsatt undervisning. De eleverna har alltså rätt till undervisning tills de har nått behörighet till gymnasieskolan eller kan börja i vuxenutbildning.
De resurser som förs över till grundskolan ska användas till att ge elever som behöver det extraundervisning, läxläsningshjälp och mer tid till baskunskaperna.
Individualiseringen måste drivas längre. Allmän och särskild kurs införs i basämnena i grundskolans senare år. Allmän kurs ska ge alla förutsättningar att nå minst godkänt – i särskild kurs går man snabbare fram och siktar mot de högre betygsstegen.
Förkunskapskraven för gymnasiestudier måste hävdas. Skolverkets förslag att avskaffa kravet på godkänt i basämnena för att komma in på gymnasiet bör avvisas så snart som möjligt. Det är att lura eleverna att få dem att tro att de klarar gymnasiestudier utan att kunna läsa, skriva och räkna.
Speciallärarutbildning ska införas.
Betyg ska ges tidigare och i fler steg. Nationella prov ska genomföras senast i grundskolans tredje år.
Elever som gör sig skyldiga till grova förseelser ska kunna stängas av från skolan under en tid.
De försämringar som regeringen nu föreslår för friskolor måste stoppas.
Den nationella timplanen måste avskaffas. I stället ska skolan utifrån den enskilde elevens behov och förutsättningar avgöra hur många timmars undervisning han eller hon behöver i de olika ämnena.
Öka läraryrkets status genom lärarlegitimation, karriärtjänster och högre lön. Den resursökning till skolan som regeringen föreslagit måste utformas så att den även kan användas till högre lärarlöner.
Eleverna ska normalt börja skolan vid sex års ålder och gå vidare till gymnasiet tio år senare. Om målen är uppnådda redan efter nio år, dvs. efter det som nu kallas årskurs åtta, ska övergång till gymnasiet vara möjlig redan då.
Ogiltig frånvaro bör anges på terminsbetyget.
Inrätta en nationell, från Skolverket fristående, skolinspektion.
Rektorer och förskolechefer ska vara pedagogiska ledare.
Behöriga förskolelärare ska ha ansvar för den pedagogiska verksamheten inom förskolan.
Förskolan ska ha tydliga mål för den pedagogiska verksamheten.
Sammanfattning 28
Innehållsförteckning 30
Förslag till riksdagsbeslut 31
En grundskola som lägger grunden 32
Speciallärare och särskilt stöd 33
Lärarna är skolans viktigaste resurs 34
Skolstart vid sex års ålder 34
Ge elever olika tid i ämnena 34
Undervisning i rätt takt – ”allmän” och ”särskild” kurs 35
Ge grundskolan ansvaret – avskaffa det individuella programmet 35
Betyg och nationella prov tidigare 36
Rektor ska vara pedagogisk ledare 37
Informationsteknik 37
Respekt och värderingar i skolan 38
Kraftfulla åtgärder mot mobbning 38
Handlingsprogram mot skolk 38
Jämställdhet i undervisningen 39
Skolan som en murbräcka mot segregation 39
Förbättring av skolans arbetsmiljö och elevernas hälsa 40
Inrätta en nationell skolinspektion 41
Fristående skolor 42
Förskolan – en del av det livslånga lärandet 43
Förskollärare 43
Tydliga mål för förskolan 43
Barnen i centrum 43
Pedagogiskt inriktad allmän förskola 44
Samarbete mellan förskola och föräldrar 44
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det individuella programmet i gymnasieskolan skall avskaffas och att elever inte skall börja gymnasiet utan betyget Godkänd i svenska, engelska eller matematik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i särskilda fall skall vara möjligt att skapa en anpassad gymnasieutbildning även för elever som inte har godkända betyg i något av ämnena svenska (svenska som andraspråk), engelska eller matematik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skollagen skall ändras så att alla elever har rätt till undervisning och stöd även efter skolpliktens upphörande tills de blir behöriga till gymnasieskolans nationella program eller kan börja i vuxenutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att elever skall lämna grundskolan när målen nåtts i stället för efter en viss tidpunkt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjlighet att dela in basämnena i särskild och allmän kurs skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla elever som behöver det skall få särskilt stöd och att en utbildning till speciallärare skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla elever skall få betyg från årskurs sex och att betygsskalan skall bli sexgradig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elevernas vårdnadshavare skall erbjudas skriftliga omdömen fr.o.m. första årskursen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationella prov vid fler tillfällen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elever skall få utvecklingssamtal med skriftlig dokumentation i förskolan och under hela grundskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elever skall kunna flyttas från en grundskola för undervisning på annan plats under en längre eller kortare tid om de gör sig skyldiga till allvarliga förseelser som kränkning och våld.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att brott i skolan alltid skall polisanmälas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot skolk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmiljön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om spjutspetsskolor mot segregation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att timplanen snarast skall avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att eleverna normalt skall börja grundskolan vid sex års ålder och avsluta den när målen har uppnåtts.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av villkoren för rektorer och förskolechefer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en nationell skolinspektion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunala skolor skall göras mer fristående från kommunala politiker.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att villkoren för fristående skolor inte får försämras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra all undervisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydliga mål i förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att högskoleutbildade förskollärare skall ha ansvaret för den pedagogiska verksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samarbete mellan föräldrar och förskola.
För liberaler är skolan ett av samhällets starkaste verktyg för att ge alla jämlika chanser. Ingen får glömmas bort i skolan. Skolan är särskilt viktig för elever som inte har tillräckligt stöd i studierna hemifrån och för elever med olika typer av svårigheter.
Den svenska skolan står inför en mängd utmaningar när det gäller att ge elever de kunskaper de behöver för att möta framtidens krav. Idag klarar inte grundskolan av att utföra sitt främsta uppdrag – att lära alla elever läsa, skriva och räkna. 10,6 % av grundskolans elever når inte målen i svenska, engelska eller matematik och är därmed inte behöriga till ett nationellt gymnasieprogram.
Det går inte att blunda för problemen genom att sänka kraven och slopa utvärderingar och betyg. De elever som drabbas hårdast av en kravlös eller otydlig skola är de elever som inte har studietraditioner med sig hemifrån. I stället måste man hitta lösningar på de problem som finns. Skolan måste inriktas på att sätta den enskilda elevens kunskapsinhämtande i centrum. Varje elev måste mötas på sin egen nivå och ha möjlighet att utvecklas i sin egen takt. Lärarna är skolans viktigaste resurs, och svenska elever har rätt att bli undervisade av skickliga lärare. Grunden för framgångsrikt arbete i skolan är utvärdering, tydliga mål och extra stödinsatser.
Folkpartiet vill se möjligheterna. En skola med hög kvalitet kan bli verklighet i Sverige. Sverige behöver en ny kurs för skolan.
Barn och ungdomar som är i behov av särskilt stöd får inte alltid det stöd de behöver i dagens skola. En undersökning som högskolan i Kalmar har gjort visar att en majoritet av de elever som har stora svårigheter med läsning inte fick någon specialundervisning. I många fall berodde det på att det inte fanns några speciallärare. Att speciallärarutbildning har lagts ned och ersatts av en specialpedagogutbildning är en stor brist, eftersom de nya specialpedagogerna inte ska arbeta direkt med eleverna. I stället ska de via handledning hjälpa andra lärare i deras arbete med elever i behov av stöd. Att lärare stödjer lärare är naturligtvis bra, men det behövs också ett direkt och kvalificerat stöd till de elever som har inlärningssvårigheter. Många speciallärartjänster försvann under 1990-talet samtidigt som många skolor uppger att fler elever än tidigare är i behov av extra stöd.
Elever med grava läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) samt elever med motsvarande svårigheter med räkning (diskalkyli) måste uppmärksammas mer i skolan. Trots mångårig vetskap om problematiken har skolan inte blivit särskilt framgångsrik i arbetet med dessa problem. Om dessa elever inte får rätt stöd i tid blir ofta konsekvensen att de får problem med allt fler inslag i skolarbetet. Det kan vara avgörande för många elever om de kan få undervisning enskilt eller i mindre grupp under vissa perioder. En studie som högskolan i Kalmar har gjort, visar att en majoritet av de elever som hade stora svårigheter med läsning och läsförståelse inte fick någon specialundervisning. I många fall berodde det på att det inte fanns några speciallärare.
Speciallärartjänster måste återinrättas på skolorna och en speciallärarutbildning införas på lärarhögskolorna. På tio år har antalet speciallärare minskat från 9 000 till 5 000. Det är också nödvändigt att samtliga pedagoger inom grundskolan och förskolan har kunskaper och utbildning för att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Kontinuerlig kompetensutveckling måste komma till stånd. Inte minst gäller detta kunskaper om datorprogram som är till hjälp för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Stamning är ett långt vanligare problem än vad många tror. Uppskattningsvis talar mellan fyra och fem procent av befolkningen stammande under någon period i livet. Problem med stamning börjar ofta i tre- till fyraårsåldern för att sedan försvinna hos en del barn. Hos andra fordrar stamningen kvalificerade behandlings- och rehabiliteringsinsatser.
Under senaste tid har behovet av tidig diagnos, behandling och rehabilitering av barn med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP) blivit uppmärksammat både på grund av de problem beteendestörningar skapar för barnet och de problem barnen möter som vuxna om de inte får tidig hjälp. ADHD drabbar åtminstone ett barn i varje skolklass. Det är därför viktigt att lärarna och skolhälsovården får en adekvat utbildning om dessa elever.
Det finns många exempel på skolor som har funnit lösningar för att ge elever särskilt stöd. Extra undervisning på sommaren, eftermiddagar och helger har tillkommit på vissa håll för att hjälpa elever som inte klarat kraven. Det är bra. Men insatserna måste sättas in tidigt. Det måste finnas resurser så att skolan kan sätta in speciallärare och ge stödundervisning och läxläsningshjälp.
Att arbeta med barns personliga och kunskapsmässiga utveckling är bland de viktigaste uppgifter en människa kan ha och det borde locka många duktiga ungdomar. Idag är det dock mycket svårt att locka studenter att bli lärare och många hoppar av läraryrket. Folkpartiet presenterar sina förslag för att höja läraryrkets status i en separat motion.
Svenska elever har den kortaste undervisningstiden i västvärlden. Den totala undervisningstiden i skolan måste öka för att man ska befästa de baskunskaper som skolan idag inte lyckas ge tillräckligt många elever. Folkpartiet anser därför att eleverna normalt ska börja skolan när de är sex år. Elever ska också kunna börja senare, om det är lämpligare med tanke på deras mognadsnivå. Eleverna ska få en mjuk start på skolan med utrymme för lärorik lek. Ett samarbete mellan förskollärare och grundskollärare ska garantera att barnet får utvecklas från sin egen nivå.
Folkpartiet förslår att skolgången i grundskolan ska vara flexibel. Antalet terminer i grundskolan ska inte vara fixerat. Eleverna kan gå vidare till gymnasieskolan vid olika tidpunkter beroende på när de uppnår målen för grundskolan. Redan efter utvärderingen i årskurs tre ska elever som behöver extra tid kunna erbjudas ett extra år i grundskolan. Detta ger möjlighet att anpassa undervisningen efter de enskilda elevernas behov och ta hänsyn till det faktum att barn utvecklas i olika takt.
Elever har olika behov och förutsättningar och behöver därför olika lång tid för att nå målen i ett ämne. Det är resultatet en elev uppnår och inte antalet timmar som läggs på varje ämne i skolan som är det viktiga. Det faktum att en elev har ägnat 150 timmar åt ett ämne säger lite, om ens något, om vilka kunskaper eleven har uppnått. Idag anger timplanen hur många timmar alla elever måste undervisas i varje ämne. Det anser Folkpartiet är ett hinder för individens utveckling. Varje elev måste få den tid han eller hon behöver för att nå målen. Detta är inte minst viktigt i basämnena svenska, engelska och matematik.
En försöksverksamhet pågår just nu i 80 kommuner där man får lov att bortse från timplanens uppdelning av tid i ämnen när undervisningen organiseras.
Timplanedelegationen lämnar sitt slutbetänkande först 2005 men Folkpartiet anser att man redan i dag ska fatta ett principbeslut om avskaffande av timplanen. Med en utvecklad målstyrning och fler återkommande och utförliga utvärderingar av elevernas kunskapsresultat behövs inte timplanen.
Flera undersökningar visar att alldeles för många elever lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att klara gymnasieskolan. Dessa elever lämnar skolan med en känsla av misslyckande och oro inför framtiden. Samtidigt har det konstaterats att högpresterande elever i Sverige når sämre resultat än motsvarande grupper i andra länder (Skolverkets rapport 114). De får jobba på så gott de kan på egen hand utan stöd i sin utveckling. Ingen elev ska få känna sig ostimulerad i skolan och ingen elev ska behöva lämna grundskolan utan baskunskaperna.
Lärarna måste ges tid och möjligheter att organisera sin undervisning så att det inte längre är ”lite till alla” utan ”mesta möjliga till var och en”. Den enskilde eleven har rätt att läsa i en takt som passar hans eller hennes individuella förutsättningar. Folkpartiet föreslår därför att läraren i grundskolans senare år ges möjlighet att organisera undervisningen i olika kurser för olika elever. Detta ska i första hand gälla ämnena engelska och matematik men även i andra ämnen ska skolan kunna dela in eleverna i olika undervisningsgrupper vissa timmar beroende på elevers intresse för ämnet och behov av stöd. Elever som behöver mycket träning ska ges möjlighet att få stöd och få läsa i en takt som passar dem. Deras undervisning ska, precis som alla elevers, syfta till att nå minst betyget Godkänd men den ska även ge möjlighet att nå högre betyg. För elever som har särskild fallenhet och intresse för ett ämne bör möjligheten till ”särskild kurs” införas. Där kan tempot vara högre och det ska finnas möjlighet att, med stöd av läraren, fördjupa sig i något kunskapsområde.
Samma krav på de olika betygsnivåerna ska gälla i allmän respektive särskild kurs, och betyget Godkänd ska alltid ge behörighet för vidare studier på gymnasieskolans samtliga program. Självfallet måste det också alltid finnas möjligheter att byta mellan allmän och särskild kurs.
Det är grymt mot elever att låta dem gå i grundskolan i nio år och vänta till gymnasiet innan de får det extra stöd de behöver. Grundskolans viktigaste uppgift är att lära alla elever läsa, skriva och räkna.
För att bli behörig till ett nationellt program i gymnasiet ska en elev minst ha betyget Godkänd i engelska, svenska och matematik. Folkpartiet anser att detta är ett rimligt krav. Idag går dock elever som inte har nått grundskolans mål i dessa ämnen in i det s.k. individuella programmet på gymnasiet. Tanken är att de ska komplettera sina kunskaper för att bli behöriga till ett riktigt, nationellt gymnasieprogram. Det individuella programmet misslyckas dock i verkligheten med att hjälpa eleverna att gå över till ett nationellt program. Bara 16 procent av eleverna som inlett sin gymnasiekarriär på det individuella programmet har fyra år senare fullföljt sin utbildning och fått slutbetyg.
Gymnasieskolan får i dag ta över problem som borde ha lösts i grundskolan. Ingen elev ska behöva börja gymnasiet utan att ha uppnått betyget Godkänd i svenska, engelska och matematik. Folkpartiet anser därför att man ska avskaffa det individuella programmet och i stället ska grundskolan ges det fulla ansvaret för att eleverna får baskunskaperna. Grundskolan måste bli mer flexibel och ge varje elev den tid hon eller han behöver för att nå målen. Folkpartiet föreslår att skrivningarna i skollagen (4 kap 10 §) skärps i detta avseende så att alla elever som inte har nått målen uttryckligen har rätt till undervisning i grundskolans regi även efter skolpliktens upphörande. Denna rätt gäller tills eleverna har nått behörighet till gymnasieskolans nationella program eller kan påbörja vuxenutbildning. Syftet är i första hand att uppmuntra kommunerna att sätta in stöd tidigt. Folkpartiet menar att ett avskaffande av det individuella programmet är nödvändigt för att tvinga fram att resurser ska förs över till grundskolan och användas till mer stöd till elever med särskilda problem och behov av stöd. Detta stöd kan t.ex. bestå av extraundervisning, läxläsningshjälp eller prioritering av baskunskaper.
Att avskaffa det individuella programmet skulle innebära att kravet skärps på att ingen elev ska börja gymnasieskolan utan att ha fått godkända betyg i svenska, engelska och matematik. Skolverkets kvalitetsnämnd har nu i stället lämnat ett förslag till regeringen som går i motsatt riktning – verket föreslår att kravet på godkända betyg i basämnena helt slopas. Regeringen har inte tagit avstånd från förslaget, vilket Folkpartiet anser är absolut nödvändigt. Det är att lura eleverna att tro att de kan klara gymnasiestudier utan att kunna läsa, skriva och räkna.
I speciella fall, t.ex. för nyanlända invandrare som inte tidigare har undervisats i engelska, ska det dock vara möjligt att anordna en anpassad undervisning i engelska parallellt med utbildning på ett nationellt program. Det kan också gälla exempelvis elever med dyslexi.
I dag delas de första betygen ut på höstterminen i årskurs åtta. Det tycker Folkpartiet är alldeles för sent. Folkpartiet anser att elever, föräldrar, skola och skolpolitiker tidigare än i åttan bör få det tydliga besked om elevens kunskapsutveckling som betyget innebär. Alla elever ska få betyg från årskurs sex. Dessutom bör betygsskalan bli sexgradig. Det är för få steg idag för att betygen ska visa vilka kunskaper eleven har uppnått.
Nationella prov ger, liksom betyg, möjlighet att upptäcka elever som är i behov av stöd. De ger också en samlad bild av skolans resultat. För att på bästa sätt kvalitetssäkra den svenska skolan anser Folkpartiet att obligatoriska nationella prov regelbundet ska genomföras. De nationella ämnesproven i svenska, engelska och matematik ska vara obligatoriska redan i grundskolans tredje år.
Utvecklingssamtalen är oerhört viktiga för elever, föräldrar och lärare. Elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling utvärderas och uppmuntras genom dessa samtal. Folkpartiet anser att utvecklingssamtal ska föras redan i förskolan och genom hela grundskoletiden. Eftersom samtalen ställer höga krav på läraren förutsätter de utbildade lärare.
Många föräldrar efterfrågar även skriftlig, tydlig information om hur det går för deras barn i skolan. För en förälder som under kort tid är med i utvecklingssamtal om många ämnen är det lätt att blanda ihop eller glömma bort vad som sagts i de olika ämnena. Vissa föräldrar kan ha svårt att ta till sig vad som sägs p.g.a. språkliga barriärer. För dem vore det värdefullt att få ett skriftligt omdöme med sig hem, där elevens utveckling finns tydligt nedskriven. Folkpartiet vill därför att alla föräldrar ska erbjudas skriftliga omdömen om elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling. Idag råder oklarhet om vad som är tillåtet på detta område. Skolor som försökt informera föräldrarna har fått kritik från Skolverket. Grundskoleförordningen bör ändras så att skolorna har full möjlighet att lämna information om hur det går för eleverna redan från första året.
Folkpartiet anser att rektorer ska vara pedagogiska ledare. Många skolledare vittnar om en mycket pressad situation. Övertid, stress och en känsla av utsatthet präglar många skolledares vardag. Det är nödvändigt att ändra på den situationen. Ledarskapet i skolan måste uppvärderas.
Som pedagogisk ledare har rektor det övergripande ansvaret för att målen uppfylls och för att verksamheten följs upp och utvärderas i förhållande till de mål skolan har. Lika viktigt som det är att inom grundskolan ha pedagogiska ledare är det att ledarna inom förskolan har pedagogisk kompetens.
Genom att tidsbegränsa tjänsten och ge väsentligt högre lön kan tjänsten som skolledare bättre svara mot skolans förändringar och nya krav. Därför bör en översyn göras av på vilket sätt villkoren för rektorstjänsterna kan förbättras. Rektor ska vara pedagogisk ledare – inte kamrer.
Att skolan ger eleverna kunskaper i informationsteknik är en förutsättning för att de ska klara sin framtid i dagens datoriserade samhälle. Det viktigaste är inte att lära sig om datorn utan hur den kan användas för att skaffa information. Skolan ska överbrygga den ojämlikhet som uppstår mellan elever som har dator hemma och elever som inte har.
Läraren är en nyckelperson i satsningen på informationsteknik i skolan. En lärare som saknar IT-kompetens kan inte vägleda eleverna i hur informationsteknik kan användas som verktyg i lärandet. Det är viktigt att det också finns teknikkunnig personal på skolan som ansvarar för underhållet. En materiell satsning på fler datorer i skolan kan omintetgöras om det inte finns någon som kan underhålla datorerna eller använda dem på rätt sätt.
Lärarhögskolorna måste därför i högre utsträckning än i dag satsa på att utbilda lärare i IT-användning. IT-kompetens måste bli ett grundläggande krav för att få sin examen från lärarhögskolan. Det är avgörande att skolan har en teknikkunnig och IT-engagerad personalkår.
Mobbning har blivit ett stort problem i svensk skola. Enligt Barnombudsmannen mobbas ungefär 100 000 elever varje år och lidandet är stort för den enskilde som drabbas av kränkningar. Det är därför angeläget att motverka mobbning i skolan än kraftfullare än idag. Det som framför allt brister idag är att skolorna i sitt arbete mot mobbning hindras av en luddig eller otillräcklig lagstiftning. Folkpartiets förslag på detta område presenteras i en separat motion.
Skolk är ett växande problem i många skolor, vilket leder till att det är svårt att bedriva en ordnad undervisning. Undervisning förutsätter närvaro av eleverna. Såväl lärare, skolledare som politiker måste ge tydliga besked om att skolan inte är ett ”öppet hus” där man kan komma och gå som man vill. Ogiltig frånvaro från lektionstimmar får aldrig accepteras.
Skolket ökar om en elev känner sig otillfredsställd med sina studieresultat. Därför måste man satsa mer på stödinsatser för elever som kommit efter. Det är också viktigt att skolan utfärdar ett handlingsprogram mot skolk som anger vilka regler som ska gälla och hur de ska upprätthållas. Exempel på en åtgärd som uppges ha givit positivt resultat är att varje månad skicka rapporter till hemmen om elevernas frånvaro. Folkpartiet anser att det ska vara möjligt att ange ogiltig frånvaro på terminsbetygen. I tidigare årskurser ska föräldrarna regelbundet få skriftlig information om sina barns frånvaro.
Traditionella och stereotypa könsroller lever till stor del kvar i vårt land och utgör därmed ett hinder för mäns och kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna mål och önskningar. Vi måste skapa ett samhälle där kvinnor och män ges samma livschanser.
Skolan spelar en viktig roll för att betona flickors och pojkars lika rätt till att bli jämställt behandlade. För att skolan ska lyckas med detta viktiga arbete måste skolan i sig bli mer jämställd. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i skolan, i relationen mellan elever och lärare, i skolans ledning, i styrdokument samt i lärarutbildningen.
De exempel som används, de övningar och tillämpningar som görs ska hämtas från olika sektorer av samhället. Pedagogiken måste anpassas så att såväl flickor som pojkar kan intressera sig och aktivt ta del av undervisningen. Det kan innebära att skolan tillfälligt kan arbeta med enkönade undervisningsgrupper. Detta förutsätter att lärarna har en djup kunskap om pojkars och flickors olika förutsättningar och villkor.
Det är också viktigt att barn i omsorg och förskola och elever i skolan möter såväl manlig som kvinnlig personal i olika positioner. Folkpartiet driver av flera skäl att lärarna måste få ökad status och högre löner och det skulle också leda till att fler män sökte sig till skola och barnomsorg.
De flesta bostadsområden i Sverige är ganska segregerade, dvs. människorna som bor där har ungefär samma inkomstnivå och tillhör samma samhällsgrupp. Vissa områden har blivit utsatta. Arbetslöshet, beroende och kriminalitet har tilltagit. En sådan spiral måste brytas och en bra skola kan bidra till det. Skolan kan bli en murbräcka för ökad social rörlighet och mot segregation och utslagning. Men då krävs en skolpolitik som tydligt har kunskap och lärande som mål. Lågt ställda förväntningar och brist på ordning drabbar de elever hårdast som är i störst behov av tydliga mål och arbetsro – de studieovana eleverna. Det underminerar många elevers möjligheter att skapa sin egen framtid.
Folkpartiet föreslår att skolor startas som får en särskild profil och särskilda resurser och som lockar till sig elever även från andra bostadsområden. Vi har kallat det magnetskolor. En viktig förutsättning är att ändra lagen så att elever får välja en skola även i en annan kommun. Vidare ska det vara kommunernas skyldighet att ge skolor i utsatta områden extra resurser för att hindra utslagning av elever. En magnetskola sätter sin prägel på hela stadsdelen – en bra och populär skola är positiv för hela omgivningen.
I Stockholm har dessa planer redan satts i verket på initiativ av Folkpartiet. Skolor i förorter som Bagarmossen, Hjulsta och Rinkeby har fått profilklasser i matematik och naturorienterande ämnen. Klasserna har blivit mycket populära bland matematikintresserade elever och är nu överfulla. Även elever från innerstaden har valt att studera där.
Skolan är Sveriges största arbetsplats. Trots att svenska skolelever omfattas av arbetsmiljölagen, så har brister i skolans arbetsmiljö avslöjats, både när det gäller den psykosociala och den fysiska arbetsmiljön. Allergiframkallande skollokaler, bullriga miljöer och olycksdrabbade skolgårdar är exempel på problem i den fysiska arbetsmiljön. Än mer skrämmande är att så många elever är utsatta för våld och mobbning i skolan. Det är ett problem som måste tas på djupaste allvar. För Folkpartiet är det självklart att även elever och lärare ska ha en arbetsplats som uppfyller kraven på en acceptabel arbetsmiljö.
Under skolåldern grundläggs många av de vanor som får bestående effekter för hälsan, som mat- och motionsvanor. Undervisningen måste ta sin utgångspunkt i ett positivt och hälsofrämjande perspektiv även om man inte ska blunda för de risker som finns i elevernas omvärld.
Övervikt är ett problem som ökar bland unga människor. Utredningen Från dubbla spår till elevhälsa visar att andelen överviktiga har ökat från 7 % till 19 %. Övervikt inverkar negativt på rörelseförmågan och kan på sikt leda till en rad allvarliga sjukdomar som högt blodtryck och diabetes. Det är viktigt att eleverna dels får undervisning om kost och motion, dels i stor utsträckning får tillfälle att röra på sig under skoltid. Ämnet idrott och hälsa har det största ansvaret för en undervisning i form av fysiska aktiviteter och får därför inte teoretiseras. Läroplanen måste formuleras så att det klart framgår att ämnet idrott ska ge eleverna möjlighet till regelbunden motion.
Folkpartiet ser med allvar på att tillgängligheten när det gäller alkohol och narkotika tycks ha ökat. Informationen om alkohol, narkotika och tobak måste göras mer effektiv. Undersökningar visar att både rök- och alkoholdebuten sker allt längre ned i åldrarna. Dessutom tycks den negativa attityden till narkotika ha luckrats upp hos en del ungdomar. Det är nödvändigt att kampen mot alkohol, narkotika och tobak intensifieras. Folkpartiet efterlyser därför en nationell handlingsplan för hur kampen mot ungas missbruk av alkohol, narkotika och tobak ska intensifieras.
Missbruk, ätstörningar och självmordsförsök är de mest drastiska yttringarna av ungdomars ångest och dåliga självförtroende. 150 ungdomar tar livet av sig varje år. Den komplexa problematik som finns i ungdomsvärlden och i samhället i stort är inte något som skolan på egen hand kan lösa. Men i en skola med god arbetsmiljö och respekt för varandra, där varje elev är sedd, finns möjligheten att stödja eleverna i sin personliga utveckling, både i och utanför undervisningen. En god skola kan i bästa fall förebygga och förhindra tragedier.
Behovet att få reflektera över identitet, sexualitet, kärlek och jämställdhet är stort bland ungdomar. Idag är utbudet av information om dessa frågor stort genom medier som tidningar, teve och Internet. Det är viktigt att skolan utgör en arena för fördjupade samtal kring sex och samlevnad och ger eleverna möjlighet att ta ställning i dessa frågor. En öppen och saklig diskussion kring dessa frågor ska också syfta till att skapa ett klimat på skolan där sexuella trakasserier och kränkningar är främmande.
Skolverkets kvalitetsgranskning 1999 av sex- och samlevnadsundervisningen visar att skolorna får dålig vägledning i de nationella styrdokumenten när det gäller undervisning om sex och samlevnad. Målskrivningar i läroplanen är betydelsefulla för möjligheten att avsätta resurser, formulera mål för det lokala arbetet och bedöma kvalitet och resultat. Folkpartiet föreslår därför att det införs mål i läroplanen som närmare definierar området sex och samlevnad.
Kvalitetsgranskningen tyder också på att det behövs ett skifte från fokus på risker till ett mer främjande perspektiv där både flickor och pojkar får möjlighet att integrera sexualiteten som en god kraft. Granskningen visar också att området jämställdhet behöver få en tydligare plats i undervisningen.
Sverige behöver en nationell skolinspektion för att kraftigt stärka statens utvärdering och uppföljning av skolans resultat. Detta har visat sig nödvändigt efter den olyckligt genomförda kommunaliseringen av skolan. Kommunaliseringen har misslyckats. Staten har inte varit tydlig i sina mål och statens utvärderingsinstrument är otillräckliga. Utvärdering och mål har överlämnats till lokala nivåer där lokala politiker satt upp politiska mål för skolan och fattat beslut som de professionella borde ha fattat. Kommunala skolor bör göras fristående från kommunpolitikerna. Med en skarpare nationell utvärdering behövs inte kommunala beslutsfattare som ett led mellan den nationella läroplanen och den enskilda skolan.
Folkpartiet anser att det är fel att Skolverket både ska utveckla skolan och vara rådgivande organ till kommunerna samtidigt som verket är den instans som följer upp kvaliteten i skolan. Det är en mycket svår uppgift att samtidigt vara stödjande och rådgivande mot den man kritiskt ska granska och kontrollera. Riksrevisionsverkets (RRV) senaste granskning av Skolverkets tillsynsfunktion visar att Skolverket inte klarar av uppgiften. RRV anser att Skolverket inte har prioriterat tillsynsuppgiften tillräckligt och har utövat tillsyn inom områden som inte är särskilt viktiga. Skolverket har inte tagit tillräckligt många egna initiativ och har inte varit normerande och aktivt lagtolkande.
Folkpartiet föreslår en uppdelning av de uppgifter som i dag ligger hos Skolverket. Skolverket behåller sin stödjande och rådgivande roll och sina utvecklingsuppgifter. Samtidigt skapas en ny myndighet för att stärka statens roll i utvärderingen av skolans resultat – en nationell skolinspektion.
Nationella skolinspektionen ska granska kvaliteten i såväl kommunala som fristående skolor, säkerställa likvärdighet i bedömningen av nationella prov och det nationella betygssystemet. Nationella skolinspektionen ska också vara den myndighet som utfärdar respektive drar in den lärarlegitimation som Folkpartiet föreslår ska inrättas.
Inget är viktigare för att ge människor jämlika livschanser än en skola där alla har goda möjligheter att utvecklas. En liberal skolpolitik utgår från den enskilda elevens behov, och valfrihet är ett honnörsbegrepp. Vissa elever föredrar fristående skolor framför kommunala, och friskolor utgör därför ett viktigt komplement. Föräldrar och elever ska kunna välja mellan offentliga och enskilda förskolor.
ESO-gruppen, en kommitté under Finansdepartementet, har i sin rapport Konkurrens bildar skola visat att fristående skolor höjer kvaliteten på de kommunala skolor som ligger i närheten. Konkurrenssituationen gör att de skolorna erbjuder en bättre utbildning. Vem som är huvudman för skolan säger inte automatiskt något om kvaliteten. En kommunal skola behöver inte vara sämre, men mångfald och konkurrens är bra för alla.
Mer mångfald inom utbildningsväsendet behövs även för att stimulera kvalitet och pedagogisk utveckling. De enskilda alternativen behöver bli betydligt fler och de ska kunna konkurrera med de offentliga skolorna på ekonomiskt lika villkor.
Regeringen har skickat en blivande proposition på remiss till Lagrådet om förändrade villkor för fristående skolor. Förslaget kommer att begränsa det fria valet av skola. Regeringen vill låta kommunerna bestämma i alla viktiga beslut som rör friskolor. De vill tillsätta en nämnd med kommunrepresentanter som ska fatta beslut om etablering av friskolor. Därmed ökar politikernas möjligheter att stoppa friskolor. Folkpartiet anser att det är felaktigt att kommunen ska få bestämma om den ska utsättas för konkurrens och anser att besluten i stället måste fattas av en neutral part som Skolverket.
Ett annat allvarligt slag mot friskolorna är att aktiebolagsformen i princip förbjuds enligt regeringens förslag. Regeringen vill därmed stoppa de friskolor som just nu växer snabbast. Det blir, om det förverkligas, ytterligare ett hinder mot förnyelse av svenskt skolväsende. Experterna i Friskolekommittén konstaterade att det finns fördelar med friskolor som är aktiebolag, eftersom de har en öppen redovisning. Hittills har eventuella vinster inte varit högre än en normal bankränta och har gått tillbaka in i verksamheten. Kommittén konstaterade att problemet för friskolorna inte är för stora vinster utan snarare att få fram pengar till investeringar.
Folkpartiet säger också nej till att kommunerna ska få skära ner bidragen till friskolorna med fem procent. Principen ska vara att villkoren för kommunala skolor och friskolor ska vara så lika och rättvisa som möjligt. Folkpartiet säger däremot ja till vissa andra delar av lagrådsremissen, som kravet på att även friskolor ska ha behöriga lärare och det utbyggda förbudet mot elevavgifter.
Folkpartiet anser att satsningar måste genomföras så att valfriheten och mångfalden i utbildningen ökar. Intresset för utbildningar i fristående skolor är mycket stort. Särskilt intressant är att flera skolor lyckats locka många sökande till utbildningar som i den kommunala skolan är mindre eftertraktade. Dessa skolor har ofta nya idéer som de förmår förverkliga och lyckas inte sällan med pedagogisk förnyelse. Det finns flera fristående skolor som har en speciell inriktning mot elever i behov av särskilt stöd. Ett exempel är är friskolan i Höör för elever med ADHD. Den erbjuder en utbildning som kringliggande kommunala skolor inte kan erbjuda och är därför mycket uppskattad. Det finns också en fristående grundskola i Lund med speciell inriktning på elever med dyslexi.
En lag för fristående skolor måste utformas så att kommunalt godtycke inte tillåts vara avgörande för om en fristående skola ska godkännas, och reglerna för ekonomisk ersättning måste bli så tydliga att skilda tolkningar i kommunerna inte är möjliga.
Att vårda lusten att lära ska vara ledstjärna inom utbildningspolitiken. Kunskapen om människors inlärningsförmåga är stor och vi vet att inlärningskapaciteten är som störst innan barnen har uppnått skolåldern. För barn är lek lärande och lärande lek. Det är nyfikenheten som för oss människor vidare.
När förskolan nu har ett större pedagogiskt ansvar än tidigare är det oerhört viktigt att det är utbildad personal som har huvudansvaret för verksamheten. Våra förslag om hur förskollärarnas kompetens ska tas tillvara ingår i den separata motionen om läraryrket.
För både elever och lärare är det viktigt att det finns klara mål med verksamheten. Det bör vara två typer av mål. Den ena uppsättningen mål ska ange inriktningen på förskolans pedagogiska verksamhet och uttrycka en önskad kvalitetsutveckling – mål att sträva mot. Den andra uppsättningen mål ska uttrycka vad varje barn ska ha uppnått när det lämnar förskolan. Sådana mål att uppnå saknas i förskolan men finns för grundskolan och alla andra skolformer.
Folkpartiet anser att det ska utarbetas mål att uppnå också för förskolan. Att inte ha klart uppställda mål försvårar resultatuppföljningen av verksamheten. Det är självklart att en förskola med höga ambitioner också har ett ansvar för att vissa resultat uppnås under förskoletiden.
Folkpartiet liberalerna stöder att alla barn från fyra års ålder erbjuds plats i den allmänna förskolan med verksamhet c:a tre timmar om dagen. Med ökad pedagogisk inriktning inom förskolan är det extra viktigt att alla barn får denna möjlighet att utvecklas. Att delta i en pedagogisk verksamhet redan från tidig ålder ger alla barn stora möjligheter till individuell utveckling. Det ger också en extra möjlighet för skolan att på ett tidigt stadium uppmärksamma barn med särskilt behov av stöd. Barn med läs- och skrivsvårigheter får större möjligheter att lära sig läsa och skriva om deras problem uppmärksammas tidigt i livet. Barn med svenska som andraspråk ges också en större möjlighet att lära sig svenska före skolstarten om de deltar i den pedagogiska förskolan.
För att en läroplan ska ha effekt måste det finnas individuellt uppsatta mål för vad ett barn ska uppnå i skolan. Sådana mål saknas ofta i dagens förskola. För både elever och lärare är det viktigt att det finns klara mål med verksamheten. Det bör vara två typer av mål. Ett mål som anger inriktningen på förskolans pedagogiska verksamhet och samtidigt uttrycker en önskad kvalitetsutveckling (”mål att sträva mot”). Det andra målet ska utgå från det enskilda barnets förutsättningar och med hänsyn till dessa uttrycka vad barnet ska ha uppnått när det lämnar förskolan (”mål att uppnå”).
Den nya allmänna förskolan ska skilja sig från heldagsbarnomsorg, genom att vara mer strukturerad och målinriktad. Samtidigt ska den allmänna förskolan vara rolig för barnen och stimulera deras nyfikenhet och lust att lära genom lek. I regeringens förslag beskrivs inte den nya allmänna förskolans mål på ett tydligt sätt. Folkpartiet ser det som viktigt att den allmänna förskolan bedriver en medveten och planerad pedagogisk verksamhet och inte bara består av tre timmar gratis barnomsorg. De föräldrar som bara utnyttjar den allmänna förskolan och i övrigt har annan barnomsorg, måste också garanteras god kvalitet.
Folkpartiet föreslår därför att det i läroplanen utformas en särskild beskrivning av vilka mål den allmänna förskolan ska uppnå.
Föräldrarna har det yttersta ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolans betydelse som kompletterande funktion till föräldraansvaret har dock blivit viktigare. Förskolans arbete med barnen ska därför ske i nära samarbete med föräldrarna. För föräldrarna är förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen viktiga mötesplatser där de träffar andra föräldrar och samtidigt har tillfälle till kontakt med personal som möter deras barn varje dag. Alla föräldrar har rätt att förvänta sig att barnet ska få en god omsorg och kunna tillägna sig kunskaper och färdigheter i förskolan. Alla familjer är olika och har olika traditioner. Det är därför viktigt att personalen inom förskolan har utbildning och kunskap för att kunna tolka och förmedla viktig information, som både familjen och personalen behöver för ett gott samarbete. Det är också centralt i detta sammanhang att samarbetet mellan föräldrar och personal ständigt utvärderas.
För att barn och föräldrar ska kunna ha ett reellt inflytande i förskolans verksamhet ska varje förskola vara tydlig i fråga om mål, innehåll, arbetsformer samt ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Lars Leijonborg (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Kerstin Heinemann (fp) |
|
Elver Jonsson (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |
|
Yvonne Ångström (fp) |
Ulf Nilsson (fp) |
|
Ana Maria Narti (fp) |