men inte på bekostnad av ämneskunskaperna 8
Skapa karriärtjänster.
Fler lektorer i gymnasieskolan.
Inför lärarlegitimation.
Utbilda fler lärare.
Förbättra lärarutbildningen.
Skolledare som leder.
Förskollärarna skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan.
Mer fortbildning och vidareutbildning.
Värna läraryrkets professionalism.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Lärarna är skolans viktigaste resurs 3
5 Läraryrket i kris 4
6 Höj läraryrkets status 4
6.1 Skapa karriärtjänster 5
6.2 Höj lärarnas löner 5
6.3 Inför lärarlegitimation 5
6.4 Utbilda fler lärare 6
6.5 Förbättra lärarutbildningen 6
6.6 Förskollärare 7
6.7 Mer praktik men inte på bekostnad av ämneskunskaperna 8
7 Mer fortbildning och vidareutbildning 8
8 En jämställd lärarkår 8
9 Värna professionalismen 9
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skolverket upprättar en plan för att fler lektorer skall få anställning i gymnasieskolorna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilda karriärtjänster bör inrättas för lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en lärarlegitimation bör införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undvika lärarbrist.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra lärarutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förskollärare skall ha det pedagogiska ansvaret i förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvecklingen mot enhetslärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att öka andelen förskollärare inom förskolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade kunskaper om läs- och skrivinlärning för lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att mer praktik inom lärarutbildningen inte får ske på bekostnad av ämneskunskaper.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärare och elever behöver ordning, reda och arbetsro i skolan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att elevstyrda skolor riskerar att urholka rektors och lärares ansvar och status.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolan har en skyldighet att erbjuda fortbildning och vidareutbildning till lärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värna läraryrkets kompetens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolledaren skall ges goda förutsättningar för att leda den skola där han eller hon verkar.
Att arbeta med barns personliga och kunskapsmässiga utveckling är bland de viktigaste uppgifter en människa kan ha. Lärarna har stort ansvar för våra barns utveckling till fria, ansvarsfulla och kunniga medborgare. Lärarna är skolans viktigaste resurs. En bra lärare är långt viktigare än en fin lärobok eller en snabb dator. Ofta är det i efterhand en viss lärare som är vårt mest positiva minne av skolan; en lärare som uppmuntrade oss, väckte ett intresse och fick oss att slå in på en viss bana i livet.
För att kunna sätta sådana spår hos sina elever, måste lärarna ha inte bara goda teoretiska kunskaper, utan också vara goda pedagoger. Det är den kombinationen som gör lärarrollen unik. Läraren måste också ha en bra arbetsmiljö och bra arbetsvillkor för att kunna göra en insats för framtidens vuxna. Därför föreslår folkpartiet en rad åtgärder för att fler studenter ska välja att bli lärare och stanna kvar i yrket.
Läraryrkets status har sjunkit under ett antal årtionden. Det är därför nödvändigt att vidta åtgärder som höjer läraryrkets status. Detta sker bl.a. genom fler karriärvägar, utvecklings- och fortbildningsmöjligheter, högre löner och införandet av en lärarlegitimation.
Problemen i svensk skola är mycket stora. Det märks tydligt när tidningsrubrikerna skriker om lärarbrist och skolkris. Den bild som tecknas är tyvärr långt ifrån överdriven. År 2005 kommer det sammanlagt att saknas hela 23.000 lärare. 12.000 grundskolelärare kommer att saknas. I gymnasieskolan kommer bristen att vara som störst fem år senare, då det kommer att saknas 13.500 lärare. Med tanke på att en del lärare byter skolform, oftast uppåt i skolsystemet, kommer bristen att bestå av ytterligare 4.000 lärare i grundskolan och 3.000 i gymnasieskolan. Allt enligt Kommunförbundets egna uträkningar.
I dag är det stora svårigheter att locka ungdomar till de matematiska, naturvetenskapliga och tekniska lärarutbildningarna. Problemen med avhopp från lärarutbildningarna är också oroande. Under ett antal år framöver behöver vi rekrytera fler lärare än någonsin. Läraryrkets låga popularitet är alltså särskilt allvarlig just nu. Vi står inför ett generationsskifte i svensk lärarkår. Det beror på att de många lärare som anställdes i samband med 1962 års grundskolereform snart börjar gå i pension. Inget annat europeiskt land har en så hög medelålder på sina lärare. Hälften av grundskollärarna och nästan 60 procent av gymnasielärarna är över 50 år.
Folkpartiet anser att åtgärder måste vidtas i syfte att kraftigt höja läraryrkets attraktionskraft och status.
Utveckling är någonting självklart i de flesta akademiska yrken. Utvecklingsmöjligheter stimulerar och belönar goda arbetsinsatser och höjer sannolikt attraktionskraften i yrket.
Det är i dag svårt att utvecklas inom läraryrket 
att göra karriär. Det är inte konstigt att en mycket stor andel lärare är missnöjda med karriärmöjligheterna i skolan (Skolverket 1997). Därför bör särskilda karriärtjänster inrättas. Det kan handla om att bli mentor för någon yngre lärare, huvudlärare, ämnesansvarig eller att få en pedagogisk ledarfunktion på skolan.
Särskilt viktigt är att utöka antalet lektorer i skolan. Att vara lektor är att bedriva forskning vid ett universitet parallellt med undervisning i skolan. Lektorerna stärker skolans forskningsanknytning och tillför därmed skolan en viktig kvalitetsdimension.
Lektorer var förr ett vanligt inslag i svenskt skolväsende. I dag har lektoraten i stort sett försvunnit. Enligt de senaste uppgifterna är endast 2 % av landets c:a 30.000 gymnasielärare lektorer. Det måste till fler lektorstjänster.
Folkpartiet anser att en plan bör upprättas där målet är att var tionde gymnasielärare är lektor inom en femårsperiod. Skolverket bör aktivt verka för att detta mål nås. Kravet för att få ett lektorat skall vara motsvarande minst licentiatexamen. Lärare måste få möjlighet att utan att riskera sin tjänst göra uppehåll för forskningsarbete och studier.
Sverige är ett av de länder som satsar mest på utbildning i förhållande till sin bruttonationalprodukt, BNP. Enligt OECD:s rapport Education at a Glance 2001 satsar Sverige 20 % mer än OECD-länderna i genomsnitt. Kostnaden per elev ligger nästan 42 % högre än snittet de första sex åren. Men Sverige är samtidigt ett av de länder som har de lägsta lärarlönerna. En svensk lärare tjänar avsevärt mindre än nästan alla andra kollegor i de industrialiserade länderna.
För att göra yrket mer attraktivt är det nödvändigt att höja lärarnas löneläge. Det går inte att komma ifrån att det faktum att svenska lärare är lågt avlönade inverkar starkt negativt på läraryrkets attraktivitet. Folkpartiet anser därför att det resurstillskott som regeringen föreslår för skolan också måste kunna användas till att höja lärarlönerna.
Folkpartiet anser att inrättandet av en särskild lärarlegitimation skulle ge ett tydligt budskap till samhället att läraryrket kräver någonting alldeles särskilt. Det skulle innebära en kvalitetssäkring av lärarutbildningen och därmed höja kvaliteten i skolan. Legitimationen skall utfärdas efter godkänd utbildning och genomgången praktik. Den kan, precis som för läkare, dras in vid tydliga fall av misskötsel. En motsvarighet till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, vars beslut kan överklagas, tror vi skulle vara bra för kvaliteten. Med en lärarlegitimation blir det också svårare för kommuner att spara pengar genom att sänka kompetenskraven på sina lärare.
Lärarbristen är inte längre ett hot utan ett faktum. Såväl lärarnas fackförbund som deras arbetsgivare Kommunförbundet är överens om att lärarbristen blir mer omfattande än de tidigare räknat med. Mer än hälften av dem som idag är anställda inom förskola, skolbarnsomsorg och skola har slutat före år 2010. Nu finns ungefär 300.000 årsarbetare och mer än 200.000 kommer att behöva rekryteras före år 2010.
Medelåldern bland lärarna är hög – 46 år för behöriga grundskolelärare och 49 år för gymnasielärare (SCB 2001). Vi står inför ett generationsskifte i svensk lärarkår. Det kanske allra allvarligaste är att så många saknar utbildning för den lärartjänst de innehar. Lärarförbundets analyser visar att det saknas utbildade lärare till 20.000 heltidstjänster. Det innebär att nära 5.300 lärartjänster tillsatts av obehöriga personer sedan förra året, vilket är en mycket drastisk ökning. För tio år sedan var 93 % av grundskolelärarna behöriga, idag är det bara 83 %.
Lärarutbildningarna har svårt att rekrytera studenter. Många studieplatser står tomma och särskilt inriktningen mot matematik/naturvetenskap lider stor brist på studenter. Många studenter på lärarutbildningen väljer den utbildningen i andra eller tredje hand och hoppar därför ofta av studierna.
Orsakerna till lärarbristen är många. Skolan och lärarna har i många år drabbats av politiska beslut som försvårar arbetet i skolan. Det likformiga svenska skolsystemet, där alla elever ska lära samma sak på lika lång tid ställer orimliga krav på lärarna. Betygssystemets oklarhet och Skolverkets oförmåga att stödja skolorna i arbetet med utvärdering och betygssättning skapar frustration och uppgivenhet bland elever och lärare.
Tidigare har flertalet gymnasielärare valt att först genomgå en ämnesutbildning och sedan komplettera med två terminer på en lärarhögskola. Nu har regeringen försvårat för dem genom att tvinga dem att läsa ytterligare en termin. Det är helt fel budskap när det är så ont om lärare. För många kan en ytterligare termins studieskulder vara avskräckande. Det är oerhört synd, eftersom de som redan har en akademisk examen skulle kunna tillföra skolan behöriga lärare med bred pedagogisk erfarenhet och kunnande.
Skolminister Ingegerd Wärnersson har hävdat att många av skolans problem, bl.a. lärarbristen, skall lösas i och med den nya lärarutbildningen. Tyvärr är verkligheten den motsatta: Sedan den nya lärarutbildningen infördes, är det ännu färre studenter som sökt sig till lärarbanan än det varit på många år.
Åtta högskolor har tvingats ställa in 18 lärarutbildningar eftersom de inte har ett tillräckligt antal sökande. Ytterligare högskolor, t.ex. Dalarnas, Gävle, Södertörns och Mitthögskolan, har färre behöriga sökande än antalet platser. På i stort sett varje lärarhögskola står platser tomma på utbildningarna till lärare i matematik och naturvetenskap.
Antalet behöriga förstahandssökande till lärarutbildningen har sjunkit från 19.000 i fjol till 13.700 i år. För några år sedan var det 21.000 som sökte lärarutbildningen i första hand. I genomsnitt är det bara 1,2 behöriga förstahandssökande till varje plats på lärarutbildningen. Bara de matematiska och naturvetenskapliga utbildningarna är mindre eftertraktade än lärarutbildningen. Platserna till beteendevetenskapliga utbildningar sökes i första hand av i snitt 4,4 behöriga personer och varje utbildningsplats inom informations- och kommunikationsområdet har 4,2 sökande.
Det är inte konstigt att lärarutbildningen har blivit mindre attraktiv. Det finns nu i stort sett en enda ”enhetlig” lärarexamen för alla, från förskollärare till gymnasielärare. Det är inget självändamål att göra de olika lärarutbildningarna mer samordnade och likformiga. Vi motsätter oss en utveckling mot ”enhetslärare” eftersom det minskar kraven på ämneskunskaper. Det är stor skillnad mellan att pedagogiskt arbeta med en treåring och att lära ut komplicerade ekvationer till en artonåring 
men båda uppgifterna är lika viktiga och för att utföra dem krävs en specialiserad utbildning.
Folkpartiet föreslår att utbildningen för lärare som ska undervisa yngre elever förlängs till 160 poäng med betoning på läs- och skrivinlärning. Läsning och skrivning måste betonas mer i skolan och ökade kunskaper om läs- och skrivinlärning är viktiga framför allt hos lärare med undervisning i de lägre skolåren. Lärarutbildningskommittén konstaterade i sitt slutbetänkande att 1
7-lärarnas ämnesutbildning är otillräcklig.
När förskolan nu har ett större pedagogiskt ansvar än tidigare är det oerhört viktigt att det är utbildad personal som har huvudansvaret för verksamheten. Förskollärare har efter tre års högskolestudier en pedagogisk kompetens att lära och utveckla barn. Deras kompetens som yrkeskår är värdefull och skall tas på allvar. För Folkpartiet är det lika viktigt att behörig personal skall ha pedagogiskt ansvar inom förskolan som det är att behöriga grundskollärare skall undervisa inom grundskolan. Med den nuvarande politiken ges inte förskollärarna med treårig högskoleutbildning ett större ansvar än personal som saknar högre utbildning. Vi anser att detta är kunskapsföraktande och ett slag mot Sveriges lärarkår. Folkpartiets mål är att all personal med pedagogiskt ansvar inom förskolan skall vara högskoleutbildad. Det är därför viktigt att barnskötarna som i dag arbetar inom förskolan ges möjlighet till vidareutbildning till förskollärare.
Barnomsorg- och skolakommitténs (BOSK) slutbetänkande Att erövra omvärlden betonar vikten av pedagogiskt utbildad personal inom förskolans pedagogiska verksamhet. Tyvärr har regeringen inte förstått vikten av behöriga lärare även inom förskolan. Regeringens politik innebär att ansvaret för verksamheten ska åläggas alla i arbetslaget.
Ämnesteori kan inte ersättas med praktik under lärarutbildningen. Vi delar visserligen uppfattningen att det är angeläget att öka praktiken så att den teoretiska pedagogikutbildningen omsätts i verklighet. Praktik är naturligtvis också den del i utbildningen där uppenbart olämpliga lärarstuderande lättast kan upptäckas och avskiljas. Men lärare blir inte kunnigare i sina ämnen genom att man ersätter tid för ämnesstudier med praktik. Folkpartiet föreslår att ett system utvecklas med mentorer i skolorna, så att studenterna redan under de första åren av sin utbildning får möjlighet att utveckla sina pedagogiska kunskaper. Lärarnas Riksförbund har genomfört en arbetsmarknadsenkät som visar att bara ungefär 40 % av lärarna känner att de har fått det stöd de anser sig behöva som nyanställda.
Många lärare vittnar om frustrationen vid tanken att ha ställts i ett klassrum vid unga år för att sedan gå i pension utan att givits ordentliga möjligheter att utvecklas i yrket under tiden. Det måste vara möjligt för lärare att utvecklas genom att bedriva universitetsstudier eller genomgå kvalificerad fortbildning.
Skolans skyldighet att erbjuda fortbildning och vidareutbildning måste slås fast. Läraryrket är ett yrke som aldrig får vara statiskt. En medveten plan för varje lärares ämnesfördjupning och pedagogiska fortbildning måste göras upp ute på skolorna. Resurser måste avsättas för att alla lärare ska ha möjlighet att följa nyheter och debatt inom sitt undervisningsfält.
Traditionella och stereotypa könsroller lever till stor del kvar i vårt land och utgör därmed ett hinder för mäns och kvinnors möjligheter att forma sina liv efter sina egna mål och önskningar. Vi måste skapa ett samhälle där kvinnor och män ges samma livschanser.
Skolan spelar en viktig roll för att betona flickors och pojkars lika rätt till att bli jämställt behandlade. För att skolan ska lyckas med detta viktiga arbete måste skolan i sig bli mer jämställd. Ett aktivt jämställdhetsarbete behöver bedrivas på många fronter och med olika innehåll och metoder. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra allt arbete i skolan, i relationen mellan elever och lärare, i skolans ledning, i styrdokument samt i lärarubildningen.
Det är viktigt att barn i omsorg och förskola och elever i skolan möter såväl manlig som kvinnlig personal i olika positioner. Det får inte vara så att våra barn möter manliga lärare bara i slutet av sin tid i skolan, och bara i vissa ämnen. Små barn ska se att omhändertagande av dem också är en manlig syssla. Fortfarande är 95 % av de studenter som utbildar sig till förskollärare kvinnor. 80 % av dem som ska bli språklärare i gymnasiet är kvinnor, medan 70 % av de blivande idrottslärarna är män. Folkpartiet driver frågan att lärare och förskollärare måste få ökad status och högre löner och det skulle också leda till att fler män sökte sig till skola och barnomsorg.
Alltför många skolreformer har de senaste trettio åren genomförts i strid med lärarkåren. Det är inte underligt att så många som var tredje lärare allvarligt funderar på att byta yrke. 95 procent av de äldre lärarna och 87 procent av lärarna i gymnasiet redovisar i en undersökning som Skolverket gjort kraftig ökning av arbetsbelastningen. Lärarna får fler och fler påbud och administrativa uppgifter.
Kommunala skolor måste få villkor som mer liknar de fristående skolornas: korta beslutshierarkier och större frihet från kommunpolitikerna. Politiker har till uppgift att sätta upp målen för skolans verksamhet och med uppföljning och utvärderingar tillse att målen nås. Men det är skolans pedagoger, lärare och skolledare, som bestämmer hur målen skall nås. Politiker skall inte lägga sig i det pedagogiska arbetet i skolan. Vid beslut som gäller skolan måste lärarnas professionella synpunkter få komma fram.
Att föräldrar och elever ges valmöjligheter och inflytande över skolans arbetsformer är mycket viktigt. Samtidigt kan inte styrelser med lekmän och elever få fatta beslut om pedagogiska och ämnesteoretiska frågor i skolan. Vi måste värna om lärarnas och rektorernas professionalism.
Rektor och skolledning har en mycket viktig roll att spela i den pedagogiska utvecklingen på skolorna. Rektor är fortfarande mer administratör än pedagogisk ledare i skolan. Rektors uppgift som pedagogisk ledare måste därför slås fast i riktlinjerna för skolan, och genom uppföljning måste staten försäkra sig om att rektorstjänsterna tillsätts med personer som ser som sin huvudsakliga uppgift att vara pedagogiska ledare. Alltför många rektorer känner sig utbrända då de har för mycket administrativt, byråkratiskt arbete att sköta. Folkpartiet anser att rektor skall vara pedagogisk ledare för skolan 
inte kamrer.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |
Ana Maria Narti (fp) |