Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om rättigheter för skolelever.
Elevinflytande uttalas ofta som ett mantra i olika sammanhang. Det finns med i kommunala skolplaner och enskilda skolors arbetsplaner. Med 1994 års läroplaner betonades elevers inflytande kraftigare än någonsin tidigare. Begreppet elevinflytande är otydligt, obestämt och kan stå för alla möjliga initiativ och grepp i skolan.
”Jag vill ha inflytande överallt” är ett referensmaterial från Skolverket som handlar om elevinflytande. I materialet står det: ”Det kan inte råda någon tvekan om att elever har den rätten. Däremot preciserar skollagen inte alls vad elevinflytande är. Utgår till exempel rätten till elevinflytande från varje enskild elev? Eller handlar det om elever som grupp, ett mer kollektivt inflytande? Eller är det både och? I vilka frågor ska elever ha inflytande? Lagtexten ger inga svar.” En orsak till denna oklarhet är att de centrala regleringarna kring elevinflytande avskaffades under 1990-talet med tanken att elevinflytandet skulle utformas lokalt. Intentionen var möjligen god. Problemet är dock att detta drabbar eleverna eftersom man inte har något att mäta elevinflytandet emot och ingenstans att överklaga.
Tolkningsutrymmet kring hur elevinflytande ska se ut är mycket vitt. Eleverna är alltså utlämnade till godtyckliga bedömningar. Ofta fungerar det, men i de fall det inte fungerar blir en reglerad miniminivå av rättigheter något för en elev att luta sig emot. Rättigheterna bör vara något som växer med åren och mognaden hos eleverna.
På arbetsmarknaden finns regler om en arbetsgivares plikter och arbetstagarorganisationers rätt till inflytande. En variant av liknande rättigheter borde finnas på skolan. Att få vara med och påverka vid stora förändringar borde vara en självklar rättighet för eleverna.
|
Stockholm den 17 september 2001 |
|
|
Amanda Agestav (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |