Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ”först till kvarn”-systemet.
Riksdagen avslår propositionens förslag om att rekryteringsbidraget skall lämnas i mån av tillgängliga resurser.
Riksdagen avslår propositionens förslag om kommunala resursramar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett sammanhållet studiestödssystem.
Riksdagen avslår propositionens förslag om ett högre rekryteringsbidrag på 122,5 % av totalbeloppet.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av rekryteringsbidraget och därigenom ger bidragstagaren rätt till ett extra lån på upp till 3 000 kr per månad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dispens från 50-veckorsregeln.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den bortre åldersgränsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildningskonton.
Idag finns det många vuxna som saknar grundläggande utbildning. Det är ett stort problem eftersom många på det sättet utesluts från möjligheten till fortsatt utbildning. Att ge alla en grundläggande utbildning är det viktigaste och mest grundläggande steget i ett livslångt lärande eftersom det är en förutsättning för i stort sett allt annat formellt lärande. Men vuxenutbildningen får inte bli en ersättning för uppgifter som ungdomsskolan inte lyckats lösa och den får inte heller stanna vid grundutbildning. En infrastruktur för utbildning av vuxna kan inrymma alla typer av formell utbildning från studiecirklar och arbetsmarknadsutbildningar till högskolekurser och kvalificerad yrkesutbildning. Vi menar att utbildning måste byggas utifrån människors behov – då kommer samhället att skapas utifrån mänskliga förutsättningar. Dessutom tror vi att om människors behov blir tillfredsställda kommer också arbetsmarknadens behov att uppfyllas.
Regeringens proposition om ett rekryteringsbidrag för vuxenstudier har ambitionen att skapa en andra chans för de vuxna som inte slutfört sin grund- eller gymnasieutbildning. Det är en mycket bra ambition, men vi anser att regeringen inte når ändå fram. Förslaget om ett rekryteringsbidrag är i vissa delar oförutsägbart och orättvist. Vi föreslår därför i denna motion ett antal ändringar i regeringens förslag. Dessa ändringar syftar till att göra rekryteringsbidraget flexiblare, mer sammanhållet och mer anpassat efter människors behov och förutsättningar. Vi har, till skillnad från regeringen, dessutom ställt oss bakom Kunskapslyftskommitténs förslag om en lagstadgad rätt även till gymnasial vuxenutbildning. Sett ur ett sådant perspektiv blir ett utvecklat studiestödssystem avgörande, och det är positivt att även regeringen kommit till den insikten.
Regeringens förslag innebär att personer som är arbetslösa eller funktionshindrade och som saknar grundläggande och/eller gymnasial utbildning ska få möjlighet att ansöka om ett bidrag för studier. Bidraget motsvarar 100 eller 122,5 % av totalbeloppet för normalt studiemedel. Rekryteringsbidraget ska fördelas av kommunerna enligt en centralt fastställd resursram för varje kommun. I det fall kommunen överskrider sin ram, kan inte mer medel ges. Ur propositionen, s. 52:
Det innebär att en ansökan kan komma att avslås på den grunden att medlen har förbrukats, även om kriterierna för att få bidraget är uppfyllda.
Trots att skarp kritik har riktats från flera håll mot det tidigare utbildningsbidragets konstruktion – att när medlen inte har räckt till har ett urval fått göras – förordar regeringen ett system med likadana konsekvenser. Redan för ett år sedan, i samband med proposition 2001/02:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen markerade vi tydligt det olämpliga i ett ”först till kvarn”-system. Att inrätta ett rekryteringsbidrag med förbehåll är mycket olyckligt och kontraproduktivt. Man måste ha i åtanke att det nya rekryteringsbidraget skall verka rekryterande mot den grupp medborgare som troligen upplever en återgång till skolan som mest problematisk. Tydlighet i regler och förutsättningar är därför ett krav.
Kristdemokraterna vill ha en gemensam garanterad bidragsnivå på samma nivå som propositionen, alltså ett skattefritt bidrag som motsvarar 100 % av totalbeloppet. Utöver det föreslår regeringen ett behovsprövat tilläggsbidrag på upp till 22,5 % av totalbeloppet, det vill säga ca 1 600 kronor/månad. Vi vill i stället ge samtliga bidragstagare möjlighet att ansöka om ett extralån på 3 000 kronor per månad utöver det hundraprocentiga bidraget. Det ger alla samma möjlighet att ansöka om extra resurser, och det kan dessutom ge ett högre sammanlagt studiemedel. Grundprincipen att lånet skall återbetalas ska gälla.
En sådan lösning i stället för propositionens högre bidragsbelopp ger dessutom ett ekonomiskt utrymme att ta bort ”först till kvarn”-systemet. I stället kan alla som uppfyller de fastställda kraven ges rätt till bidrag. Vi anser alltså att rekryteringsbidraget ska fungera på samma sätt som övriga studiemedelssystem, och därför bör det följaktligen handhas helt av CSN och de kommunala resursramarna tas bort. På så sätt blir förutsättningarna förutsägbara och vi får ett mer enhetligt och sammanhållet studiestödssystem.
Regeringens förslag med resursramar är inte bara orättvist utan verkar dessutom vara ogenomtänkt. Regeringen presenterar fortfarande inte någon modell för hur de kommunala resursramarna ska fördelas, trots att det alltså är ett år sedan förslaget om det nya bidraget aviserades.
Propositionen tar inte heller upp vem som beslutar om en omfördelning av resurserna mellan kommunerna. Ännu allvarligare är att tidpunkten för när omfördelningar mellan kommunerna ska genomföras inte heller anges. Om omfördelningar är tänkta att ske under löpande budgetår finns stora risker för onödig administration. Om omfördelning sker efter budgetårets slut kan människor i hårt prövade kommuner tvingas att vänta på bidrag tills ett nytt år infaller. Det sägs heller ingenting om hur fördelningsprinciperna ska konstrueras så att till exempel en plötslig fabriksnedläggning på en liten ort inte missgynnar ortens plötsligt ökade behov av rekryteringsbidrag.
Bidraget bör i allt väsentligt vara konstruerat utifrån hur studiemedelssystemet är uppbyggt. Ett system med kommunala ramar enligt propositionens förslag verkar inte kunna stötta kommunerna på ett adekvat sätt. Eftersom ordinarie studiemedelssystem inte har kommunala ramar, bör inte heller rekryteringsbidraget vid vuxenstudier ha sådana.
Regeringen sätter upp vissa statiska regleringar för rekryteringsbidraget som vi inte kan acceptera. Bland annat anser regeringen att bidraget kan ges under maximalt 50 veckor utan möjlighet till dispens. En sådan absolut gräns ställer orimliga krav på att alla ska kunna lära sig samma saker på lika lång tid, vilket tyder på en likhetsideologi som vi inte kan acceptera. Det måste finnas möjlighet att vid särskilda skäl göra undantag från 50-veckorsregeln.
Med hänsyn till benämningen ”livslångt lärande” anser även Kristdemokraterna att det nya bidraget bör ges till det kalenderår då den studerande fyller 55 år, inte – som regeringen föreslagit – till 50 år.
Varje år faller cirka 10 % av arbetstillfällena bort. Det är i första hand de okvalificerade jobben. Samtidigt tillkommer ungefär 10 % nya jobb, men de kan endast sökas av nyutbildade som i sin tur uppgår till endast 2–3 % av arbetsstyrkan, eftersom nya jobb ofta kräver ny kunskap. Problemet är således bristen på kunskaper som matchar den nya tekniken. När teknik byts ut blir kunskaper föråldrade, den som inte har uppdaterat sina kunskaper blir lätt den person som får gå. Förutsättningarna för ett långt arbetsliv är återkommande utbildning.
Regeringen tar i denna proposition tag i frågan kring de ekonomiska förutsättningarna för vuxna som studerar. Det är dock viktigt att de statliga bidragen inte blir den enda vägen till studiefinansiering. Vi anser att utbildningskonton är en uthållig finansieringsväg som möjliggör lärande under hela livet och som bör införas så snart som möjligt. Grundtanken med utbildningskonton är att både arbetsgivare och arbetstagare betalar en del av löneökningsutrymmet på ett eget utbildningskonto. Från kontot kan sedan medel dras för att finansiera utbildning senare i livet. Ett utbildningskonto bidrar till tillväxt därför att det möjliggör kompletterande utbildning senare i livet, vilket många idag inte har råd med.
Eftersom regeringen inte har lyckats presentera förslag om hur utbildningskonton eller kompetenskonton i arbetslivet ska se ut tvingas arbetsgivare och arbetstagare att ta till akuta åtgärder för att lösa de mest grundläggande problemen. Vi förväntar oss därför att regeringen snarast återkommer med ett förslag på detta område.
Rekryteringsbidraget ska kunna tillfalla även funktionshindrade som på grund av sitt funktionshinder har behov av extra tid för att nå studiemålen. Vi är mycket positiva till detta förslag men anser att det behövs vissa förtydiganden. Vilka funktionshindrade är det som avses? Vilken instans ska avgöra vem som är berättigad eller inte till rekryteringsbidrag på grund av funktionshinder? Vi förväntar oss att regeringen återkommer med förtydliganden på detta område.
Mot bakgrund av CSN:s uppenbara problem att i tid hantera utbetalningar anser vi att det bör diskuteras hur en ökning av ärendeantalet ska möjliggöras. Regeringen måste ta problemen vid CSN på allvar inför denna ökning av ärendehanteringen. Rekryteringsbidraget vänder sig till personer som redan hunnit skaffa sig utgifter i form av boende och familj. Därför är det helt avgörande för dem att de får sina pengar i tid.
|
Stockholm den 4 april 2002 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Magda Ayoub (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
Désirée Pethrus Engström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |