Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studenters rätt till skadestånd vid undermålig undervisning.
I dagsläget har en svensk högskolestuderande inga möjligheter att erhålla kompensation vid undermålig undervisning. En student vid en svensk högskola kan med dagens regelverk anmäla högskolan eller universitetet till Högskoleverket. Högskoleverket har då en skyldighet att undersöka frågan närmare, men kan endast rikta kritik mot lärosätet, inte utdöma någon form av kompensation till den drabbade studenten. En statlig myndighet kan endast bli skadeståndsskyldig om myndighetsutövningen varit direkt felaktig.
Högskoleverket har riktat kritik mot nuvarande ordning och begärt att regeringen skall tillsätta en utredning om möjligheterna till skadestånd i dessa situationer. Mot detta har regeringen anfört att studenters möjlighet att klaga på sitt lärosäte bäst tillgodoses genom fortlöpande utvärdering av utbildningens kvalitet samt genom studentinflytande. Detta ger ett alldeles för svagt skydd för den enskilde studenten. Utvärdering och uppföljning av undervisning är naturligtvis viktigt och nödvändigt, men hjälper knappast den enskilde som genomlidit en undermålig kurs.
Att studera på högskola i Sverige är kostnadsfritt. Däremot betalar studenter betydande summor för levnadsomkostnader, litteratur etc för att kunna genomgå en utbildning, pengar som i de flesta fall lånas av Centrala studiestödsnämnden. När en person fattar beslutet att studera på högskola eller universitet innebär det alltså ett ekonomiskt åtagande. Om det senare visar sig att utbildningen är direkt undermålig är det därför rimligt att studenter skall kunna kompenseras ekonomiskt för detta.
|
Stockholm den 20 september 2001 |
|
|
Cecilia Magnusson (m) |
Anita Sidén (m) |