1 Innehållsförteckning 49
2 Förslag till riksdagsbeslut 50
3 Inledning 50
4 Nej till ökade möjligheter att stoppa friskolor 51
5 En nationell skolinspektion ska stå för tillsynen 52
6 Bidrag på lika villkor 52
7 Avgiftsfri utbildning 53
8 Godkänn alternativa lärarutbildningar 54
9 Friskolor ska ha möjlighet att ta emot elever i behov av stöd 54
10 Fel stoppa skolor för att de vill gå med vinst 55
1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att en särskild nämnd med bl.a. kommunala representanter bör inrättas för att besluta om godkännanden av och bidrag till fristående skolor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppföljning och utvärdering av fristående skolor skall göras på nationell nivå, men att fristående skolor skall erbjudas att delta i kommunens uppföljnings- och utvärderingssystem.
3. Riksdagen avslår regeringens förslag om att en fristående skola varje år måste skicka sin kvalitetsredovisning till den kommun där skolan är belägen.
4. Riksdagen avslår regeringens förslag om att vidga möjligheterna för Skolverket att inte bevilja bidrag till en fristående skola.
5. Riksdagen avslår regeringens förslag om att fristående skolor skall tvingas att lämna in ekonomiska redovisningar till kommunen där skolan är belägen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en nationell skolinspektion skall inrättas, som skall svara för utvärdering och tillsyn av såväl kommunala som fristående skolor.
7. Riksdagen avslår regeringens förslag om ett tillägg i skollagen innebärande att kommunerna skall följa upp och utvärdera fristående skolors verksamhet.
8. Riksdagen avslår regeringens förslag till bidragsprinciper för fristående gymnasieskolor.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tydliga redovisningar för kommunernas skolkostnader skall utvecklas.
10. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en tydlig redovisning av i vilken mån ersättningen till fristående grundskolor skall kunna minskas med hänvisning till skolpliktskostnaderna.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fristående skolor skall ges möjlighet att anordna alla de program som kommunala skolor kan anordna.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en lärarlegitimation.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning om vinstutdelning i skolor är obehövlig.
Friskolorna utgör en liten, men ändå viktig, del av det svenska skolsystemet. Deras existens ökar valfriheten för barn, föräldrar och lärare. Genom de organisatoriska och ibland pedagogiska skillnader som finns gentemot det kommunala skolväsendet utgör friskolorna ett element av förnyelse och inspiration i det totala skolväsendet. Det har inte varit möjligt att påvisa att friskolorna ökat segregationen eller nått sämre resultat än kommunala skolor. Undersökningar har däremot visat att kvaliteten i de kommunala skolorna blivit högre i kommuner med friskolor. Det finns alltså ingen anledning för politiker att försvåra tillkomsten av nya friskolor. Som påvisats av den statliga utredaren Sven-Åke Johansson går det inte heller att skylla problemen i det kommunala skolväsendet på friskolorna.
Vi känner oss helt främmande för de delar av propositionen som handlar om att inskränka barns och föräldrars möjligheter att välja friskolor. Den grundsyn som präglar dessa avsnitt är kränkande såväl för de familjer som valt eller vill välja friskolor som för de tusentals människor som är anställda i friskolor och dagligen utför professionella arbetsinsatser. Vi slår vakt om valfriheten och avvisar alla förslag i propositionen som går ut på att strypa friskolorna.
För närvarande går bara fyra procent av Sveriges skolelever i friskolor. Ändå finns inom socialdemokratin en fixering vid just denna företeelse. De 96 procent som går i kommunala skolor förtjänar mer uppmärksamhet och engagemang från regeringspartiets sida. Den socialdemokratiska idédebattören Ann-Marie Lindgren har nyligen konstaterat att fixeringen vid friskolefrågan fått socialdemokratin att missköta långt allvarligare frågor, som segregationen.
Huvudförslagen i propositionen går uppenbarligen ut på att försvåra för friskolor. Vi avvisar alla sådana förslag. Invävt i denna negativism finns emellertid några mindre men principiellt viktiga förslag som handlar om att villkoren för friskolor och kommunala skolor ska bli mer likvärdiga. På de punkterna har vi inga invändningar.
Regeringen föreslår att en särskild nämnd med bl.a. kommunala representanter ska inrättas för att besluta i ärenden om godkännande och rätt till bidrag för fristående skolor. Folkpartiet anser att sådana ärenden även framgent måste hanteras av oberoende tjänstemän på Skolverket. Kommunerna är konkurrenter till de fristående skolorna och kan därför inte ges en sådan makt över friskolornas vara eller icke vara. Folkpartiet avslår därför regeringens förslag.
Regeringen föreslår dessutom att uppföljning och utvärdering av fristående skolor ska skötas av kommunerna. Folkpartiet anser att utvärdering är mycket viktigt, både för fristående och för kommunala skolor. Det ska ställas höga krav på att skolor följer läroplaner och kursplaner, att undervisningen bygger på vetenskaplig grund och att den ligger i linje med de värderingar om jämställdhet och demokrati som läroplanen anger. Folkpartiet anser att utvärderingen av de fristående skolorna ska ske på nationell nivå. De fristående skolorna ska ha möjlighet att delta i den kommunala utvärderingen av skolväsendet, men de ska inte kunna tvingas att vara med. Det finns exempel på fall där ett infekterat förhållande råder mellan en kommun och en fristående skola, och även sådana skolor måste kunna lita på att deras verksamhet utvärderas på ett neutralt och tillförlitligt sätt. De fristående skolorna ska av samma skäl inte vara skyldiga att skicka sin kvalitetsredovisning till kommunerna. Det bör istället ske till Skolverket.
Regeringen vill dessutom ge Skolverket större möjlighet att neka en fristående skola bidrag genom att hänvisa till att skolans storlek, geografiska läge eller utbildningens innehåll skulle innebära påtagliga negativa följder för kommunens eller grannkommunens skolväsende. Skollagen ger redan idag möjlighet att neka bidrag till en friskola om den innebär negativa följder för de kommunala skolorna. Folkpartiet anser inte att det finns anledning att ytterligare bygga på hindren mot friskolorna. Snarare borde möjligheterna minskas för politikerna att underkänna föräldrars och elevers egna val. De fristående skolorna bedriver överlag en väl fungerande verksamhet som inte har skadat kommunala skolor utan tvärtom varit dem till nytta. Det visar en rapport från ESO-gruppen, en kommitté under Finansdepartementet. Den beskriver hur kommunala skolor som har en fristående skola i närheten tack vare konkurrensen når bättre resultat än skolor i kommuner som saknar friskolor.
Regeringen föreslår också att kommunen ska kunna kräva att få se de fristående skolornas ekonomiska redovisning varje år. Redovisningen ska också skickas till Skolverket. Folkpartiet motsätter sig att kommunen ska kunna tvinga sig till insyn i sina konkurrenters ekonomi. Det ska ingå i tillsynen av de fristående skolorna att kontrollera att deras ekonomi medger en stabil verksamhet. Denna tillsyn får inte skötas av kommunerna och dess syfte ska inte vara att granska hur eventuella överskott disponeras. Det ter sig däremot naturligt att en årlig ekonomisk redovisning lämnas till Skolverket.
Regeringen föreslår att Skolverket ska fortsätta svara för tillsynen av fristående skolor. Folkpartiet anser att utvärdering och tillsyn av såväl kommunala som fristående skolor ska göras av en från Skolverket fristående skolinspektion. Skolverkets uppdrag att både stödja och granska skolväsendet innebär att det också granskar sig självt, och så ska inte tillsynen vara uppbyggd. Eventuellt kan även uppföljning bli en uppgift för skolinspektionen.
Idag bestäms kommunens bidrag till en fristående gymnasieskola genom att man i första hand kommer överens och i andra hand genom en prislista som staten fastställt. Regeringen föreslår nu att bidraget i stället ska bestämmas efter hur kommunen fördelar resurser till den egna gymnasieutbildningen och att riksprislistan i princip avskaffas. Ett sådant ersättningssystem skulle dock bli ogörligt för de fristående skolor som har elever från flera kommuner. Finansieringen blir också ryckig från år till år beroende på varifrån eleverna kommer. Dessutom finns risken att friskolor kommer att rikta sina rekryteringsinsatser till de kommuner som ger mest per elev. Därför avvisade Friskolekommittén tanken på ett sådant finansieringssystem.
För framtiden kanske förbättrade regler för ersättning behöver utformas, men detta är inte tillräckligt berett i regeringens förslag. Därför säger Folkpartiet nej till förslaget. För det fortsatta arbetet med att utveckla bidragsreglerna är det angeläget att kommunernas redovisningssystem förbättras och att det blir lätt att ta reda på vilka kommunernas olika kostnader för skolväsendet är. Ett lättöverskådligt system för redovisning av kommunernas kostnader för skolan bör därför snarast utvecklas. Detta ska innefatta redovisningar av olika skolformers och gymnasieprograms kostnader.
Folkpartiet anser att det på sikt bör införas ett system med nationell skolpeng. Skolpengen ska betalas till den skola där eleven väljer att gå, oavsett om det är en skola i den egna kommunen, i en annan kommun eller en fristående skola. Villkoren ska vara likvärdiga för kommunala eller fristående skolor. Skolpengen ska för det första innehålla en elevpeng som är lika stor för alla. För det andra ska det finnas en del som fördelas efter socioekonomiska behov i en kommun eller stadsdel med stora sociala utmaningar. För det tredje ska det finnas en del som fördelas efter individuella behov. Det kan vara extra språkträning till elever med invandrarbakgrund eller elever som har funktionshinder och behöver särskilt stöd.
När det gäller de fristående grundskolorna, instämmer Folkpartiet i att kommunen har vissa fasta kostnader 
s.k. skolpliktskostnader. Det är dock viktigt att dessa kostnader inte tillåts motivera orimligt låga bidrag till friskolor. Det behövs en tydlig redovisning av i vilken mån ersättningen till friskolorna ska kunna påverkas med hänvisning till skolpliktskostnaderna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en sådan redovisning.
Skolan är det bästa verktyget samhället har för att ge dess medborgare jämlika chanser. Det var därför Folkpartiets föregångare i ståndsriksdagen arbetade för folkskolans införande för snart 160 år sedan. Det är därför vi idag vill att elever ska kunna välja skola mellan olika kostnadsfria alternativ. Idag får inte fristående grundskolor ta ut någon avgift av sina elever, medan fristående gymnasieskolor kan göra det. Folkpartiet anser att det kan hämma allas möjlighet att välja en skola och välkomnar därför regeringens förslag om avgiftsfri utbildning i fristående skolor. Folkpartiet förutsätter att detta innebär att de administrativa utgifter för exempelvis köhantering som en fristående skola har räknas in i det bidrag den får från kommunen.
Att de som undervisar i skolan är behöriga, dvs. har en lärarutbildning, är viktigt för kvaliteten i utbildningen. I dag är en femtedel av lärarna obehöriga i kommunala grund- och gymnasieskolor. I friskolorna är 38 % av dem som undervisar på grundskolenivå obehöriga, och 48 % på gymnasienivå.
Folkpartiet har länge föreslagit att en särskild lärarlegitimation ska inrättas. Vi anser att det skulle ge ett tydligt budskap till samhället att läraryrket inte kan utövas av vem som helst. Det skulle innebära en kvalitetssäkring av lärarutbildningen och därmed höja kvaliteten i skolan. Legitimationen skall utfärdas efter genomgången lärarutbildning och praktik. Även godkända alternativa lärarutbildningar, som t.ex. utbildningen till waldorflärare, ska kunna ge en lärarlegitimation. Om en lärare missköter sin tjänst ska lärarlegitimationen kunna dras in. En ansvarsnämnd ska tillskapas som utfärdar och drar in lärarlegitimationer. Nämndens beslut ska kunna överklagas.
Folkpartiet föreslår att lärarlegitimationen ska vara ett krav för att undervisa vid såväl kommunala som fristående skolor. Därmed kommer man bort från de nackdelar förslaget i regeringens proposition för med sig, nämligen att de som genomgått godkända alternativa lärarutbildningar inte skulle få undervisa vid fristående skolor annat än i undantagsfall. Om regeringens förslag går igenom skulle en monopolsituation uppstå för statliga lärarutbildningar, vilket vore mycket olyckligt.
Ur likvärdighetssynpunkt är det centralt att friskolorna är till för alla elever, även för dem som behöver särskilt stöd för att kunna tillgodogöra sig undervisningen och nå målen. Idag ska en fristående skola kunna ge stöd till dessa elever inom ramen för sina normala resurser. Det kan i vissa fall erbjuda stora svårigheter för friskolan, vilket i sin tur kan innebära att valfriheten begränsas för de elever som har stora stödbehov. I sådana fall anser Folkpartiet att det ska tilldelas särskilda resurser till friskolorna.
Elever som inte har nått målen i svenska, engelska och matematik från grundskolan eller av andra skäl behöver extra stöd i gymnasiet hamnar idag i det individuella programmet om det är fråga om en kommunal skola. En fristående skola får bara bidrag för elever som går ett nationellt eller specialutformat program. Skolan kan förlora bidraget för en elev som av något skäl inte kan fullfölja hela programmet.
Eftersom det individuella programmet har misslyckats med sin uppgift anser Folkpartiet att det ska avskaffas och dess resurser föras över till grundskolan. Men så länge stödsystemet i gymnasiet ser ut som det gör måste även fristående skolor ges möjlighet att anordna individuellt program. Samma program som anordnas i kommunala gymnasieskolor ska få anordnas av fristående skolor.
Regeringen föreslår att en utredning ska ta fram förslag om hur friskolorna ska kunna tvingas att låta sina överskott gå tillbaka in i verksamheten. Regeringen får det att framstå som om friskolornas största problem är att de har stora vinster som de inte vet var de ska göra av. Det verkliga problemet är i stället att friskolorna inte har tillräckliga buffertar för att klara oväntade utgifter. Det kan vara värt att citera några rader från friskolekommitténs betänkande (SOU 2001:12):
För att en fristående skola skall kunna fortleva måste den gå med vad som ovan kallats ”normal vinst”. Vinsten skall i första hand användas till reinvestering för att skolan skall vara självfinansierande. Om vinsten ett givet år inte räcker till reinvestering tär skolan på sitt startkapital vilket, om det blir normalfallet, på sikt leder till konkurs för skolan. När reinvesteringen är gjord kan utdelning till aktieägarna komma i fråga och ge dem avkastning på gjorda investeringar. Först när denna avkastning överstiger den alternativa avkastning kapitalägaren skulle få på ett vanligt bankkonto eller liknande placering uppkommer vad om ovan kallats företagarvinst eller profit.
Enligt den undersökning Friskolekommittén genomförde går eventuella överskott redan idag tillbaka till verksamheten. Men oavsett detta är det rent principiellt fel att tro att företag som syftar till vinst inte kan bedriva högkvalitativ verksamhet som är bra för människor. Det är skolor som drivs som aktiebolag som idag har den största tillströmningen av elever. Det är att omyndigförklara de elever och föräldrar som har valt och trivs på dessa skolor att säga att de drivs på ett felaktigt sätt. Det är ingenting nytt att skattemedel inom skolans område tillfaller vinstdrivande bolag. Det kan gälla företag som sköter städning och skolmåltider eller byggandet av lokalerna och det kan gälla privata utbildningsföretag som på uppdrag av kommunerna bedriver vuxenutbildning inom Kunskapslyftet. Friskolekommittén fruktar att ett förbud mot vinstutdelning i stället leder till smygvägar som gör den ekonomiska redovisningen otydlig. Bättre är att i stället genom en effektivare ekonomisk redovisning se till att skolan får bidrag för det program den verkligen bedriver undervisning i.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 7 november 2001 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |
Ana Maria Narti (fp) |