Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anmälnings- och köavgifter som enbart handlar om direkta administrationskostnader bör vara möjliga för fristående skolor att ta ut.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en tydlig redovisning av hur ersättningen till fristående skolor skall kunna minskas med hänvisning till skolpliktskostnaderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge fristående skolor möjlighet att ta emot elever med behov av särskilt stöd på samma villkor som en kommunal skola.
Riksdagen avslår regeringens förslag till förändring i skollagen avseende grunderna för bedömning om ett beslut om bidragsrätt för fristående skolor.
Riksdagen avslår regeringens förslag om en särskild nämnd inom Skolverket som skall inrättas för att besluta i ärenden om godkännande av och bidrag till fristående skolor.
Riksdagen avslår regeringens förslag till ny beräkningsmodell för bidrag till fristående gymnasieskolor.
Riksdagen begär hos regeringen en utredning om principer för att beräkna ersättning till en fristående gymnasieskola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut med uppgift att vara ansvarigt för utvärdering och uppföljning för såväl kommunala som fristående skolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjlighet att inrätta det individuella programmet vid fristående gymnasieskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en kontrollstation för att se om förändringarna av behörighetskrav på lärare fungerar som det var tänkt.
Fristående skolor har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet och utgör ett viktigt inslag i den öppenhet och valfrihet som ska känneteckna skolväsendet. Vi anser, tvärtemot vad vissa kritiker gör, att fristående skolor inte leder till social klyvning eller segregation. Vi menar istället att de fristående skolorna är en del av en stark rörelse i samhället där människor på många olika sätt visar att de vill ta större ansvar, ha större möjligheter till egna initiativ och vara mycket mer delaktiga i samhället.
Att fristående skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet håller de allra flesta med om. Till och med regeringen har framhållit att det är värdefullt att det finns möjlighet att välja en skola med en alternativ pedagogisk inriktning. Mot denna bakgrund är det därför uppseendeväckande att regeringen nu presenterar en proposition som innebär att möjligheterna att starta och sedan på lika villkor driva fristående skolor väsentligt försvåras. Istället för att lägga kraft och energi på att försvåra för fristående skolor borde regeringen fundera på varför antalet fristående skolor ständigt ökar och lägga lite mer energi på att stötta de kommunala skolorna.
I propositionen skriver regeringen: ”Enligt regeringens mening måste det även fortsättningsvis vara en rättighet för elever och föräldrar att välja en kommunal skola, där man har en större insyn och andra påverkansmöjligheter genom det demokratiska systemet.” Vi menar att rätten att välja skola, såväl mellan olika kommunala skolor som mellan kommunala och fristående skolor, ska vara en självklarhet för den enskilde individen. De fristående skolorna utgör i dag för många elever ett värdefullt alternativ till de kommunala skolorna. Genom det ökade antalet fristående skolor och den mångfald dessa representerar ökar elevernas och föräldrarnas valmöjligheter och därmed förutsättningar att få sina behov och önskemål tillgodosedda.
De fristående skolorna har också betydelse för skolväsendet som helhet. Det faktum att de fristående skolorna verkar under friare former gör att nya pedagogiska metoder och arbetssätt kan prövas. Därigenom kan värdefulla erfarenheter och lärdomar från de fristående skolorna även komma de kommunala skolorna och deras elever till del.
De fristående skolorna har varit ett lyft för flera hotade landsbygdsskolor. Vi har sett hur föräldrar tagit över nedläggningshotade landsbygdsskolor och drivit dessa som en fristående skola. Engagemanget har kommit igång, bygden har fortsatt leva och eleverna har haft möjlighet att gå kvar. Sett ur ett större perspektiv handlar det om makt över sin framtid att kunna bo och leva även utanför storstäderna. Nedläggning av ”skolan i byn” påskyndar med all säkerhet den negativa utvecklingen med folkminskning på landsbygden. Nedläggning av landsbygdsskolor är ofta en mycket kortsiktig lösning. Ingen barnfamilj flyttar till en bygd utan skola och de som bor där tenderar att flytta därifrån om skolan försvinner.
Fristående grundskolor som ges offentligt bidrag är avgiftsfria. Regeringen föreslår nu motsvarande regler för fristående särskolor och gymnasieskolor, vilket innebär att eleverna utan kostnad skall ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. Enstaka inslag som innebär en mindre kostnad för eleverna får förekomma precis som i det allmänna skolväsendet. Vi har inget att erinra mot detta.
När det gäller anmälningsavgifter och köavgifter kan de vara olika till sin karaktär. Avgifter som förhindrar att fristående skolor kan anses vara öppna för alla ska inte förekomma. Anmälnings- och köavgifter som enbart handlar om direkta administrationskostnader bör dock vara möjliga, om den kommunala ersättningen inte inkluderar detta. Detta bör ges regeringen till känna.
Vad gäller frågan om de s.k. skolpliktskostnaderna behövs det en tydlig redovisning av i vilken mån ersättningen till fristående skolor ska kunna minskas med hänvisning till skolpliktskostnaderna. Detta bör ges regeringen till känna.
Riksdagsbeslutet 1995 innebar att de fristående skolorna var berättigade att få bidrag som bl.a. grundades på om man tog emot elever med behov av särskilt stöd. Kommunerna skulle beakta detta om de fristående skolorna tog emot elever med funktionshinder, elever som behöver stödundervisning, undervisning i hemspråk eller elever som behöver undervisning i svenska som andra språk. Riksdagens vänstermajoritet beslutade 1996 tvärtom att en fristående skola inte skulle vara skyldig att ta emot en elev om mottagandet medförde betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för skolan. I konsekvens med detta förslag ansåg också regeringen att en kommun inte ska vara skyldig att lämna bidrag för särskilt stöd om eleven har ett omfattande behov av särskilt stöd och detta skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för skolan.
Det har nu visat sig att många fristående skolor kräver ett skriftligt intyg från den sökandes vårdnadshavare där det framgår om barnet har något stödbehov. Nu påpekar regeringen själv i propositionen att ”... det inte anses förenligt med principen om öppenhet för alla att en skola vägrar att ta in elev av det skälet att en vårdnadshavare inte har lämnat en skriftlig försäkran där man intygar att man lämnat fullständiga uppgifter om barnets eventuella stödbehov”.
Centerpartiet anser att de fristående skolorna liksom de kommunala måste vara förpliktade att erbjuda utbildning på lika villkor för alla elever, även elever som kräver extra ekonomiska resurser som t.ex. funktionshindrade barn. Barn med funktionsnedsättning ska ha samma möjlighet att ta del av de fristående skolorna. De fristående skolorna måste kunna verka under sådana förutsättningar utan att leda till inslag av segregation. Det behövs ett regelverk eller riktlinjer för bedömning av vilken typ av stödbehov detta skall gälla så att frågan om särskilt bidrag lättare kan prövas och så att stöd kan ges på samma villkor som gäller för en kommunal skola. Vad som ovan anförts om fristående skolors möjlighet att ta emot elever med behov av särskilt stöd bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår att skollagens bestämmelser om påtagliga negativa följder skall förtydligas på så sätt att det dels ska framgå av lagtexten att Skolverket har att göra en helhetsbedömning, dels anges skolans storlek och geografiska läge som exempel på faktorer som skall beaktas vid bedömningen av om ett beslut om bidragsrätt kan leda till påtagliga negativa följer för skolväsendet i kommunen.
Idag är fristående skolor konkurrenter till de kommunala skolorna. Denna konkurrens är fruktbar för samtliga elever, inte bara de som går i de fristående skolorna. Detta konstateras bl.a. i ESO-rapporten Konkurrens bildar skola (Ds 2001:12). Regeringens proposition innebär att grunderna för denna fruktbara konkurrens tas bort.
Centerpartiet anser att skolor som blivit godkända ska ha rätt till offentlig finansiering. Godkännandet av en fristående skola ska göras utifrån skolans förmåga att uppfylla viktiga kvalitetskrav. Vid godkännande är det rimligt att inhämta kommunernas synpunkter, eftersom lokalkännedom kan ge viktig information för en saklig bedömning. Den nuvarande lagstiftningen är enligt vår uppfattning fullt tillräcklig för att garantera kommunerna ett inflytande vid nyetablering av fristående skolor varför vi avslår regeringens förslag till förändringar i skollagen.
Vidare anser vi att förslaget om att en särskild nämnd ska inrättas inom Skolverket för att besluta i ärenden om godkännande och rätt till bidrag för fristående skolor bör avslås.
Fristående gymnasieskolor är ett bra komplement till den kommunala gymnasieskolan. För att inte riskera att den kommunala gymnasieskolan urholkas måste intagningsreglerna för gymnasiet ses över och bli mer konkurrensneutrala. Idag gynnas friskolorna genom att de har ”riksintag” och kommunen måste bekosta utbildningen på en friskola oavsett om likvärdig utbildning erbjuds i hemkommunen eller ej. Reglerna bör ses över för att bli mer konkurrensneutrala. Samtidigt bör reglerna för utbildning på entreprenad ses över för att göra det möjligt att i större utsträckning lägga ut även teoretiska ämnen inom gymnasieprogram på entreprenad till olika utbildningsanordnare.
I dag är grundregeln att elevens hemkommun och den fristående gymnasieskolan skall komma överens om bidragets storlek. Om man inte kommer överens ska kommunen betala det belopp som regeringen föreskrivit i den s.k. riksprislistan.
Nu föreslår regeringen förändringar i detta system:
Bidraget skall i första hand motsvara den kostnad som elevens hemkommun har för det nationella program som utbildningen hänförs till.
Om ett sådant program inte finns i elevens hemkommun men i den kommun där den fristående skola som anordnar programmet är belägen, ska bidraget motsvara kostnaden för det programmet i den kommunen.
Om programmet varken finns i hemkommun eller i lägeskommunen ska det belopp utbetalas som fastställts i den s.k. riksprislistan.
Många fristående gymnasieskolor rekryterar elever från många olika kommuner vilket leder till att en bidragsmodell liknande den för grundskolan skulle bli ohållbar. Den modell som regeringen nu förordar innebär stora problem varför vi avslår regeringens förslag.
Vi menar att ändrade principer för att beräkna ersättningen bör grundas på en analys av hur kommunerna redovisar sina kostnader för skolan. Regeringen bör göra en sådan utredning. Riksdagen begär hos regeringen en utredning om principer för att beräkna ersättning till en fristående gymnasieskola.
Till skillnad från i dag så föreslår regeringen nu att kommunen skall inkludera fristående skolor i den uppföljning och utvärdering som kommunen gör av sina egna skolor. Vi delar inte regeringens uppfattning i denna fråga. Det är inte acceptabelt att kommunerna som själva driver egna skolor samtidigt granskar andras med tanke på att fristående skolor är konkurrenter till den kommunala skolan. Ett fristående nationellt kvalitetsinstitut bör inrättas med uppgift att vara ansvarigt för utvärdering och uppföljning för såväl kommunala som fristående skolor. Detta bör ges regeringen till känna.
Många elever lämnar idag grundskolan utan tillräckliga kunskaper för att påbörja ett nationellt program i gymnasieskolan. Resultaten inom det individuella programmet (IP) som idag enbart kan ges i offentlig regi varierar. Vi anser att det är angeläget att ta vara på den kunskap och det engagemang som finns också utanför det offentliga skolväsendet för att ge dessa elever rätt stöd och stimulans för vidare studier. Även fristående skolor ska därför ges möjlighet att erbjuda undervisning inom ramen för IP-programmet. Det finns ingen anledning att invänta resultaten av gymnasiekommitténs arbete innan detta möjliggörs. Ju snabbare fler ungdomar kan få utbildning anpassad efter de egna behoven och det egna intresset desto bättre. Vad som ovan anförts om möjligheten att inrätta individuella programmet vid fristående gymnasieskolor bör ges regeringen till känna.
Vi välkomnar regeringens förslag om förändringar i skollagen om att behörighet och anställningsvillkor för lärare, förskollärare och fritidspedagoger som gäller inom kommuner och landsting även skall gälla fristående skolor. Vi menar dock att det är mycket viktigt, precis som regeringen också föreslår, att det finns möjlighet för fristående skolor med annan pedagogisk inriktning, som t.ex. waldorfskolorna, att göra undantag från bestämmelserna om behörighet och anställningsvillkor för att upprätthålla sin pedagogiska profil. Regeringen bör dock lägga in en kontrollstation för att se om förändringarna om behörighetskrav på lärare fungerar som det var tänkt. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 november 2001 |
|
|
Sofia Jonsson (c) |
|
|
Margareta Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
|
Erik Arthur Egervärn (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Birgitta Sellén (c) |