Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barn som har inlärningsproblem eller är hyperaktiva bör utredas grundligt för att se om problemen bottnar i avsaknad av sensomotorisk träning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortbildning av personal i skolan för att kunna hjälpa barn som behöver särskild träning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur stress påverkar våra barn.
Regeringens proposition ”Hälsa, lärande och trygghet” lyfter fram många viktiga frågor som ska leda till en bättre lärandemiljö i skolan. Vi ställer upp på dessa förslag men vill ändå lyfta fram ett område som inte specifikt har beskrivits i propositionen. Det handlar om sensomotorisk träning.
I propositionen står bl.a. följande:
Det är skolans uppgift att se elevens möjligheter till utveckling och att möta svårigheter med pedagogiska insatser eller andra åtgärder.
Elevhälsans personalgrupper ska delta i skolans arbete för att skapa miljöer som främjar lärande, god allmän utveckling och en god hälsa hos varje elev samt ha ett särskilt ansvar för att undanröja hinder.
Att förebygga svårigheter i skolan genom att planera för och ge särskilt stöd är en fråga för hela skolan.
Elever som tidigare inte har uppmärksammats, identifieras i dag som elever i behov av särskilt stöd. En vanlig uppfattning är också att antalet elever i behov av särskilt stöd har ökat.
Varför är somliga barn hyperaktiva och har svårt att koncentrera sig? Det går inte att svara generellt på den frågan, men en anledning kan vara att små barn inte får den motoriska stimulans som behövs. Små barn behöver ligga på golvet för att de ska träna sina muskler – de tittar upp och stärker därmed nackmusklerna, de rullar runt, ålar, kryper och musklerna i hela kroppen får välbehövlig träning. Idag är det ganska vanligt att småbarn placeras i babyliftar eller gåstolar i stället för att de får träna sina muskler genom att ligga på golvet.
Vi vet mycket men långt ifrån tillräckligt om musklernas, nervernas och intellektets samspel. Att fysiken har stor inverkan på psyket, på koncentrationen och inlärningsförmågan är inte någon nyhet, det är de flesta överens om. Men sensomotorisk träning för alla dem som behöver det är fortfarande en skriande bristvara. Nästan alla barn borde röra sig betydligt mer än de gör. Det gäller att skapa ”kaos i hjärnan”, som hjärnforskaren Matti Bergström säger, för att barnens hjärnhalvor ska utvecklas på ett positivt sätt.
Barn som har inlärningsproblem eller som är hyperaktiva bör därför utredas grundligt för att se om deras problem bottnar i avsaknad av sensomotorisk träning. Det kan finnas fysiologiska hinder för koncentration och inlärning. Exempel på sådana hinder är kvarvarande primitiva reflexer. Finns primitiva reflexer kvar efter första levnadsåret kan det utgöra ett hinder för fullständig mognad av nervsystemet. Om så är fallet är det inte för sent att träna upp det när de börjar på dagis eller i skolan. Genom långsam rörelseträning kan man ge nervsystemet en andra chans till mognad och samordning.
Många barn får lägga all sin kraft på att hålla balansen i stället för att lyssna och lära. Många kämpar så förtvivlat med att hålla huvudet upprätt att de inte orkar sitta stilla. Ju tidigare man upptäcker det, desto snabbare kan man sätta in träning och hjälpa barnen.
För att kunna hjälpa dessa barn behövs det fortbildning av personal som arbetar i skolan, så att de upptäcker och förstår barnens problem. I de flesta fall kan specialutbildade pedagoger klara den sensomotoriska träningen bara de har rätt diagnos på varför ett barn är hyperaktivt eller har inlärningssvårigheter.
Man tror gärna att överaktiva barn har för mycket energi, men i själva verket kan det vara tvärt om. De har så jobbigt med att klara sina nervreaktioner att de beter sig på ett klumpigt sätt där hela kroppen rörs när de ska vända sig mot en annan person. Följden kan bli att barnet råkar slå till ett annat barn av misstag, men omgivningen tror att barnet är ”bråkigt och stökigt”.
Ett stort samhällsproblem idag är stressen, som påverkar både barn och vuxna. Är vi medvetna om vad stressen innebär för barnens framtid?
Barnen stressas genom att de dras upp ur sina sängar tidiga morgnar när de är halvvakna för att gå/köras till dagis. De har en mängd olika personer omkring sig som de ska lyssna till. Samtidigt oroas de av funderingar: Vem ska hämta i eftermiddag, vart ska jag sova i natt, ska jag vara hos pappa eller mamma till helgen, var har jag mina kläder och saker?
Detta skapar oro och stress redan i unga år.
Barn behöver lugn och ro, känna igen sig och veta var de kan söka trygghet.
Barn behöver tid att utvecklas i sin egen takt.
Tid att vara barn.
Tid att leka.
Vi anser att det bör utredas hur stress påverkar våra barn.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 2 november 2001 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Gunnel Wallin (c) |