Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre redovisning av freds- och hjälpinsatser genom Sida.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslagsfördelning mellan budgetposterna 6 Totalförsvar och 7 Internationellt bistånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en granskning av Försvarsmaktens verksamhet ur ett effektivitets- och förebyggandeperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurstilldelning till enskilda organisationers fredsfrämjande verksamheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioriteringar mellan civila och militära insatser och samverkan dem emellan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förebyggandeperspektiv, utbildning och kapacitetsutveckling samt samarbete för internationella uppdrag som mål för det föreslagna Kramforsinstitutet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rekrytering och meritvärdering för freds- och hjälpinsatser.
Internationellt fredsarbete består av många olika slags insatser. Militärens roll i form av fredsbevarande styrkor är väletablerad och det finns i dag också en klar insikt om att det därutöver behövs civil personal från räddningstjänsten, polisen, rättsväsendet och samhällsadministrationen. Tyvärr har dock andra insatser för att förebygga väpnade konflikter i form av t.ex. försoningsarbete, medling, respekt för mänskliga rättigheter, demokratiutveckling osv. ännu inte fått den prioritet och resurstilldelning som behövs, trots höjda politiska ambitioner vad gäller förebyggande av väpnad konflikt. Det finns ett stort behov av både kunskapsutveckling och utbildning vad gäller sådant civilt fredsfrämjande arbete, och det är viktigt att bevaka att de resurser som avsätts för internationella freds- och hjälpinsatser kommer dessa frågor till del.
Miljöpartiet välkomnar därför att Riksdagens revisorer genomfört en granskning av hur internationella freds- och hjälpinsatser styrs och finansieras. Men tyvärr lyckas Riksdagens revisorer inte relatera det ökade kravet på civila förebyggande, konfliktomvandlande och fredsbyggande insatser och de svenska ambitionerna på detta område till hur organisations-, finansierings- och styrformer bör anpassas för ett effektivt resursutnyttjande.
Riksdagens revisorer föreslår tydligare beslutsprocesser i Regeringskansliet, bättre redovisning av freds- och hjälpinsatser genom Sida och bättre resultatanalys genom tydligare anslagsindelning. Miljöpartiet anser att detta i det stora hela är bra. Även revisorernas rekommendation att intensifiera ansträngningarna att förbättra samordningen mellan civila och militära organisationer instämmer vi gärna i. Angående rekrytering och meritvärdering för freds- och biståndsinsatser, slutligen, kan vi bara instämma i att internationell erfarenhet bör räknas som meriterande för personal inom Försvarsmakten och rättsväsendet, och vi vill betona att en generell positiv värdering som även skulle gälla andra yrkeskategorier bör främjas.
Även om vi i princip instämmer i rapportens slutsatser har vi dock svårt att se att de skulle kunna ge någon handfast ledning när det gäller att anpassa organisations-, finansierings- och styrformer för ett effektivt resursutnyttjande i arbetet för att hantera konflikter och främja fred.
Perspektivet i revisorernas förslag bör i enlighet med den aktuella svenska politiken ligga på långsiktigt fredsbyggande och förebyggande av väpnad konflikt, men så är tyvärr inte fallet. Trots att några remissinstanser, som t.ex. Forum Syd och Kristna Fredsrörelsen, lyfter fram det förebyggande perspektivet samt enskilda organisationers nyckelroll i fredsarbete vägs dessa synpunkter inte in i revisorernas slutliga förslag.
Miljöpartiet instämmer i revisorernas kritiska synpunkter om att enskilda organisationers verksamhet fortfarande inte redovisas tydligare. Vi anser att Sida och UD bör få i uppgift att åstadkomma en särredovisning av freds- respektive hjälpinsatser, och av enskilda organisationers fredsinsatser. En förutsättning för att åstadkomma en tydligare redovisning är utvecklandet av bättre rutiner för genomförande av konfliktkonsekvensbedömningar i biståndet.
Revisorerna påpekar i sin rapport att biståndsverksamhet indirekt kan bidra till att förebygga väpnad konflikt. Miljöpartiet instämmer i synen att humanitära insatser och utvecklingssamarbete ofta är en långsiktig förutsättning för att förhindra väpnade konflikter.
En del bistånd görs med uttalat syfte att påverka en konflikt så att den går i fredligare riktning. Men det mesta av det bistånd som bedrivs görs med andra vällovliga syften. Den senare typen av bistånd kan, då den genomförs i områden där väpnad konflikt råder, få oförutsedd inverkan på konflikten. I vissa fall kan biståndsinsatsen oavsiktligt bidra till att förvärra konflikten, men i andra fall har den tvärtom en dold positiv verkan som skulle kunna gå under benämningen strukturellt förebyggande av väpnad konflikt. Med bättre metoder för att analysera biståndets effekt på konflikter skulle säkerligen ett omfattande strukturellt förebyggande arbete synliggöras.
Svårigheten att urskilja vad som är strukturellt förebyggande är alltså ett metod- och analysproblem och det är först när Sida tagit itu med frågan på den nivån som man kan hoppas att också råda bot på det redovisningsproblem som riksdagsrevisorerna lyfter fram. Det är glädjande att Sida nu tycks ha påbörjat ett sådant arbete.
I sitt förslag till riksdagen säger revisorerna att arbetet med att få till stånd en tydligare fördelning av insatserna på utgiftsområde 5 Internationell samverkan och 7 Internationellt bistånd är viktigt för styrning och insyn i de fredsfrämjande verksamheterna och att detta arbete bör fortsätta. Revisorerna föreslår också (i enlighet med påpekanden i remissvar) att utgiftsområde 6 Totalförsvar behöver beaktas i detta avseende.
Miljöpartiet är övertygat om att många av de senare årens konflikter hade kunnat mildras betydligt om man mer konsekvent arbetat med att främja det våldsförebyggande perspektivet i vårt internationella arbete. På senare år har Sverige ökat sina politiska ambitioner vad gäller förebyggande av väpnad konflikt, konflikthantering och fredsbyggande. Miljöpartiet välkomnar att revisorerna har försökt att granska hur dessa ambitioner avspeglas i reell resurstilldelning, men beklagar att revisorerna tyvärr inte lyckas belysa denna fråga.
Miljöpartiet anser att det är tydligt att regeringens och riksdagens fastställda politik på det här området inte återspeglas i statsbudgeten eller styrningar av berörda myndigheter. Miljöpartiet instämmer med Kristna Fredsrörelsens påpekande om att anslagsfördelning mellan budgetpost 6 Totalförsvar och 7 Internationellt bistånd i statsbudgeten står i helt orimlig proportion till varandra. I dag får utgiftsområde ”totalförsvar” cirka tre gånger så mycket i anslag som det internationella utvecklingssamarbetet, och Miljöpartiet anser att proportionerna borde vara de omvända.
Vi vill också instämma i vad Kristna Fredsrörelsen påpekar om att det krävs en granskning av Försvarsmaktens verksamhet ur ett effektivitets- och förebyggandeperspektiv. Trots att internationellt fredsfrämjande arbete är ett av Försvarsmaktens tre huvudområden sker alltför lite på ett alltför ineffektivt sätt.
Revisorerna upprepar i sin granskning också många gånger att enskilda organisationer anses ha en nyckelroll när det gäller fredsfrämjande insatser. Detta följs dock inte upp när det kommer till förslag om bättre resursutnyttjande. Ändå är resurstilldelningen till just dessa nyckelaktörer på fredsområdet ett eftersatt område, och Miljöpartiet anser att det är av stor vikt att detta åtgärdas.
I sin rapport ger revisorerna regeringen kritik för att ej göra några prioriteringar inom de områden som utredningarna omfattar. Regeringen kritiseras för att ha pekat ut så många områden och instrument som de mest prioriterade att det inte utgör någon egentlig ledning för fortsatta åtgärder. Revisorerna själva konstaterar vidare att vad som verkligen åstadkommits är betydligt mer blygsamt än vad som föreslagits i de två senaste årens utredningar på området. Miljöpartiet instämmer i att det behövs en tydlig prioritering, och här är det oerhört viktigt att de civila insatserna för förebyggande av väpnad konflikt lyfts fram.
Revisorerna påpekar i rapportern också att ansträngningarna att förbättra samordningen mellan civila och militära organisationer behöver intensifieras. I förslaget till riksdagen förutsätter revisorerna att regeringen ser till att myndigheterna samverkar inbördes och med de enskilda organisationerna. Miljöpartiet instämmer i att det finns stora brister i samordning mellan militära och civila organisationer, och att samarbetet med de enskilda organisationerna bör utvecklas vidare.
Regeringen har tagit initiativ till inrättandet av två nya institut i Härnösand och Kramfors i samband med det regionalpolitiska omställningsprogrammet. Den utredning som föreslår en institution i Härnösand är en inom Sida genomförd utredning som följd av ett beslut av Sida:s GD (GD 20/0) om att ombilda verksamheten vid Sida Sandö till ett utbildningscentrum för internationellt utvecklingssamarbete. Detta institut kommer att ha som huvuduppgift att förbereda och fortbilda personal i internationell tjänst, vilket Miljöpartiet finner mycket lovvärt.
I utredningen om ett samverkanscentrum i Kramfors för katastrof- och fredsinsatser (SOU 2001:104) ligger tyngdpunkten tyvärr mest på krishantering och samverkan mellan olika aktörer i det skedet. Området ”konfliktförebyggande” hanteras här styvmoderligt. Miljöpartiet stödjer upprättandet av ett fristående svenskt fredscentrum, men vi anser att fokus för detta centrum bör vara långsiktigt fredsbyggande och förebyggande av väpnade konflikter. Vi instämmer därför med vad som anförts av en remissinstans om att de militära insatserna är dyra och helst ska försöka förebyggas, och att det därför huvudsakligen handlar om att främja det civila engagemanget i relation till de insatser som behövs. Om förebyggandeperspektivet ska vara vägledande bör det föreslagna Kramforsinstitutet i sin struktur och ledning i huvudsak gälla civila fredsfrämjande insatser.
Miljöpartiet ansluter sig också till Röda Korsets konstaterande om att dagens konfliktmönster fordrar insatser av flera olika slag, och att detta ställer krav på konkreta utbildningsinsatser och andra insatser. Utbildning och kapacitetsutveckling samt samarbete för internationella uppdrag i fråga om fredsbyggande uppgifter skall vara målet för detta nya institut.
I dagsläget är det militära försvarets behov av att upprätthålla ett invasionsförsvar nedtonat. Miljöpartiets grundinställning är att Försvarsmakten kan bantas rejält utan att Sveriges förmåga att bidra till internationella insatser omintetgörs. Denna kan upprätthållas genom att rätt omprioriteringar görs inom Försvarsmaktens anslag. Till skillnad från Riksdagens revisorer ifrågasätter vi om det är nödvändigt att bibehålla en så hög nivå av antalet utbildade värnpliktiga som 17 000 eller 18 000 per år. Vi tror dock samtidigt att det kan vara nödvändigt att, som revisorerna föreslår, nya förslag utarbetas till hur Försvarsmakten ska rekrytera personal för internationella uppdrag.
Internationellt fredsarbete ”i fält” består av många olika slags insatser. Militärens roll i form av fredsbevarande styrkor är väletablerad. Men vad som verkligen behövs i internationella insatser är inte först och främst militärer. Militära insatser bör förebyggas genom omfattande civila fredsbyggande insatser. Sverige har en skyldighet att leva upp till de ambitioner som vi åtagit oss på detta område, och det är beklagligt att det på det nationella planet ännu inte vidtagits tillräckliga åtgärder i detta syfte.
Om man ser till de civila insatserna finns det hos beslutsfattare en klar insikt om att det också behövs civil personal från räddningstjänsten, polisen, rättsväsendet och samhällsadministrationen i internationella insatser. Vi har t.ex. sett hur EU nu har börjat förbereda för hur civil personal ur dessa kategorier ska kunna plockas från sina nationella uppgifter för internationell tjänstgöring. Det finns dock mycket kvar att göra, och Miljöpartiet betonar vikten av att detta arbete fortskrider.
Tyvärr har dock andra civila insatser för att förebygga väpnade konflikter ännu inte fått den prioritet och resurstilldelning som behövs. Det är inte lika självklart att satsa resurser på fredsarbete i konfliktområden i form av försoningsarbete, medling, respekt för mänskliga rättigheter, demokratiutveckling osv. Detta område lämpar sig väl för frivilliga organisationer att ta sig an. Enligt revisorerna har inte enskilda organisationer uppgett att de har haft några problem med rekrytering för sådana uppgifter. Men det finns bland enskilda organisationer stor brist på resurser vilket begränsar organisationernas verksamhet, och det finns också ett stort behov av både kunskapsutveckling och utbildning. Det är därför viktigt att bevaka att de resurser som avsätts för civilt fredsarbete också kommer dessa frågor till del.
|
Stockholm den 4 april 2002 |
|
|
Lars Ångström (mp) |
|
|
Kia Andreasson (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |