Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att FN bör ha en beredskap att stödja och underlätta en dialog mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU bör verka för att FN:s kommission för mänskliga rättigheter gör en noggrann granskning av situationen för mänskliga rättigheter i Tibet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar för att Gedhun Choekyi Nyima tillsammans med sin familj samt de övriga som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen lama omedelbart släpps.
Vid tidpunkten för Folkrepubliken Kinas invasion 1949 uppfyllde Tibet alla de kriterier som ställs på en självständig stat enligt internationell rätt, nämligen ett territorium, ett folk och en regering som kunde ingå i internationella relationer. Detta har bland annat slagits fast av Internationella Juristkommissionen (Tibet: Human Rights and the Rule of Law, 1997). Det tibetanska folket har ända sedan invasionen motsatt sig kinesisk överhöghet, vilket bland annat har manifesterats genom ett stort antal fredliga demonstrationer som brutalt har slagits ned av kinesisk militär.
Sedan den kinesiska invasionen har Tibets unika kultur och tibetanernas nationella identitet systematiskt och medvetet förstörts och står inför ett allvarligt hot om utrotning. 1,2 miljoner tibetaner har dött som en följd av Folkrepubliken Kinas ockupation, och mer än sextusen kloster, tempel och religiösa platser har förstörts. Tibetanerna förvägras yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Tibetanerna diskrimineras vad gäller sjukvård, utbildning, ekonomiska förutsättningar etc. Genom tvångsaborter och sterilisering förnekas tibetanska kvinnor rätten att föda barn. Det primära undervisningsspråket i skolorna är numera kinesiska och unga tibetaner omskolas i sin politiska och kulturella historia. Varje år flyr tusentals tibetanska barn och ungdomar över Himalaya för att få utbildning.
Gedhun Choekyi Nyima, den lille pojken som Dalai lama 1995 erkände som den 11:e Panchen lama, är försvunnen alltsedan dess. Han är världens yngsta politiska fånge och Peking vägrar att berätta var han är. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har intensifierats den senaste tiden, och förtrycket i Tibet påminner om situationen under kulturrevolutionen. Det är till och med straffbart att inneha foton av Dalai lama.
Sedan 1959 lever Dalai lama i exil i Indien, där tibetanerna har upprättat en exilregering som bygger på demokratiska principer och ansluter sig till principen om icke-våld. 1992 kungjorde Dalai lama riktlinjerna för det framtida Tibets författning och konstitution. Han meddelade att han inte kommer att inneha någon position i en framtida regering i Tibet. Han tillkännagav att regeringen skall väljas av folket och att Tibet skall vara en fredsälskande nation. Det skall ha ett demokratiskt styrelseskick som förpliktar sig att bevara en ren, sund och vacker miljö. Tibet skall vara en fullständigt demilitariserad nation.
Dalai lama har hela tiden förespråkat att konflikten med Folkrepubliken Kina skall lösas genom fredliga medel och dialog. Folkrepubliken Kinas ledning har dock inte visat sig villig att inleda villkorslösa förhandlingar med Dalai lama och den tibetanska exilregeringen. Grupper bland tibetanerna börjar tappa tålamodet och talar alltmer om att ta till våld. Det är därför av stor vikt att omvärlden snarast stöder Dalai lamas linje och verkar för att dialog inleds mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen. FN bör ha beredskap att stödja och underlätta en sådan process.
I en resolution 2000-07-06 aviserade EU-parlamentet att man kommer att uppmana medlemsländerna att formellt erkänna den tibetanska exilregeringen om inte en överenskommelse genom direkta förhandlingar mellan parterna åstadkommits inom tre år.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Kent Olsson (m) |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Per Landgren (kd) |
|
Sven Bergström (c) |
Kenth Skårvik (fp) |
|
Ewa Larsson (mp) |
Elisabeth Fleetwood (m) |
|
Marianne Andersson (c) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Christel Anderberg (m) |
Inger René (m) |
|
Lars Hjertén (m) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |
|
Lennart Fridén (m) |
Gunnar Axén (m) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |