Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att villkorslösa förhandlingar inleds mellan den tibetanska exilregeringen och Kinas regering för en lösning av Tibetfrågan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en av FN utsedd särskild representant för sådana förhandlingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att erkänna den tibetanska exilregeringen om inte en överenskommelse genom direkta förhandlingar mellan parterna åstadkommits inom tre år i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2000.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige kraftfullt bör kritisera Kina för brott mot de mänskliga rättigheterna i den bilaterala dialogen med Kina och i FN:s 58:e kommission för mänskliga rättigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i sina kontakter med Kina ställer krav på att Gedhun Choekyi Nyima släpps omedelbart tillsammans med sin familj och övriga som fängslats i samband med erkännandet av honom som den 11:e Panchen lama.
Tibet är idag ett land under olaglig kinesisk ockupation. Vid tidpunkten för Folkrepubliken Kinas invasion 1949 uppfyllde Tibet alla de kriterier, som ställs på en självständig stat enligt internationell rätt, nämligen ett territorium, ett folk och en regering som kan ingå i internationella relationer. Detta har bland annat slagits fast av den Internationella Juristkommissionen (Tibet: Human Rights and the Rule of Law, 1997). Det tibetanska folket har ända sedan invasionen motsatt sig kinesisk överhöghet, vilket bland annat har manifesterats genom ett stort antal fredliga demonstrationer som brutalt har slagits ned av kinesisk militär.
Sedan den kinesiska invasionen har Tibets unika kultur och tibetanernas nationella identitet systematiskt och medvetet förstörts. Den står inför ett allvarligt hot om utrotning. 1,2 miljoner tibetaner har dött som en följd av Kinas ockupation och mer än sex tusen kloster, tempel och religiösa platser har förstörts. Tibetanerna förvägras yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Tibetanerna diskrimineras vad gäller sjukvård, utbildning, ekonomiska förutsättningar etc. Genom tvångsaborter och sterilisering förnekas tibetanska kvinnor rätten att föda barn. Det primära undervisningsspråket i skolorna är numera kinesiska och unga tibetaner omskolas beträffande sin politiska och kulturella historia. Varje år flyr tusentals tibetanska barn och ungdomar över Himalaya för att få utbildning.
Gedhun Choekyi Nyima, den lille pojken som Dalai lama 1995 erkände som den 11:e Panchen lama, är försvunnen alltsedan dess. Han är världens yngsta politiska fånge och kineserna vägrar att berätta var han är. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har intensifierats under den senaste tiden och förtrycket i Tibet påminner om situationen under kulturrevolutionen. Det är till och med straffbart att inneha foton av Dalai lama.
Sedan 1959 lever Dalai lama i exil i Indien, där tibetanerna har upprättat en exilregering som bygger på demokratiska principer och ansluter sig till principen om icke-våld. 1992 kungjorde Dalai lama riktlinjerna för det framtida Tibets författning och konstitution. Han meddelade att han inte kommer att inneha någon position i en framtida regering i Tibet. Han tillkännagav att regeringen ska väljas av folket och att Tibet skall vara en fredsälskande nation. Det skall ha ett demokratiskt styrelseskick som förpliktar sig att bevara en ren, sund och vacker miljö. Tibet skall vara en fullständigt demilitariserad nation.
Dalai lama har hela tiden förespråkat att konflikten med Kina skall lösas genom fredliga medel och dialog. Folkrepubliken Kinas ledning har dock inte visat sig villig att inleda villkorslösa förhandlingar med Dalai lama och den tibetanska exilregeringen. Grupper bland tibetanerna börjar tappa tålamodet och talar alltmer om att ta till våld. Det är därför av stor vikt att omvärlden snarast stöder den tibetanska icke-våldskampen och verkar för att villkorslösa förhandlingar inleds mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen under FN:s överinseende. FN bör utse en särskild representant för att starta och hjälpa till med genomförandet av en sådan process.
I en resolution 2000-07-06 aviserade Europaparlamentet att man kommer att uppmana medlemsländerna att formellt erkänna den tibetanska exilregeringen, om inte en överenskommelse genom direkta förhandlingar mellan parterna åstadkommits inom tre år.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Lennart Kollmats (fp) |