Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en nolltolerans mot sexuell exploatering och sexslavhandel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att med kraft motverka legalisering av prostitution inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom FN skall arbeta för att motverka legalisering av prostitution i FN:s medlemsländer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att uppmärksamma frågan om kvinnors utsatthet och risk för sexuell exploatering i biståndsarbetet.
Sexindustrin har blivit en affärsverksamhet utan gränser. Sexindustrin expanderar och söker nya globala marknader och allt yngre offer. Varje år dras cirka 2 miljoner kvinnor och barn in i sexindustrin. Sexindustrin omsätter flera miljarder dollar. Internet är här en lönsam och expanderande marknad. Kvinnor säljs liksom vapen via kataloger. Starka intressen driver frågan om att prostitution är ett arbete och att staten därmed bara bör reglera det på bästa sätt. Sverige har inte den synen utan har istället kriminaliserat köp av sexuella tjänster. Denna syn på prostitution bör Sverige driva i EU och olika internationella forum.
Majoriteten av de flickor som blir sålda är mellan 14 och 15 år gamla. Trafficking är mest utbrett i Asien. Där har fattigdomen inneburit att alltfler familjer säljer sina döttrar till män som sedan för dem till olika bordeller. Här bör svensk biståndsverksamhet uppmärksamma detta alltmer för att sätta in motåtgärder som att utbilda unga flickor så att de kan skaffa ett arbete. Även i Centralamerika och Europa ökar nu problemen med trafficking. Årligen lockas 500 000 kvinnor och barn till Västeuropa, främst från Östeuropa, för att utnyttjas i sexhandeln.
Det finns i dag ingen sammanfattande beskrivning av hur rättsläget beträffande prostitution ser ut i de olika länderna inom EU. Ett av skälen till detta är att synen på prostitution uppges skilja sig åt i väsentlig utsträckning mellan de olika länderna. I vissa länder uppges att frågan om prostitution inte finns med på den politiska dagordningen. En annan försvårande omständighet när det gäller att skapa sig en samlad bild är att definitionen av prostitution varierar mellan länderna. En tredje faktor att ta med i beräkningen är att den praktiska tillämpningen av respektive lands regelverk inte utan svårighet låter sig beskrivas.
I vissa länder har man redan legaliserat prostitution, som i stora delar av Australien. I Holland upphävdes i oktober 2000 det sedan 1912 gällande bordellförbudet. För en person som är 17 år är det idag legalt att arbeta som prostituerad, under förutsättning att det sker frivilligt. Arbetsrättslig lagstiftning som gäller för allmän affärsverksamhet gäller också för bordellverksamhet. Särskilda regler finns för prostituerades arbetslöshetsersättning. Anställda prostituerade är arbetsskadeförsäkrade och har rätt till arbetsskadeersättning om de inte längre kan utföra sitt arbete eller annat allmänt accepterat arbete. Prostituerade och deras arbetsgivare ska betala inkomstskatt och sociala avgifter på samma villkor som andra arbetsgivare, anställda och egenföretagare. I Tyskland förbereds ett lagförslag som ska legalisera bordellverksamhet och likställa den med vanlig affärsverksamhet. Förslaget har förberetts av en arbetsgrupp med representanter från De gröna och SPD. Förslaget innebär bland annat att prostituerade ska kunna ingå arbetsavtal och omfattas av socialförsäkringssystemet. Sedan november 2000 är det möjligt för prostituerade att teckna sjukförsäkring hos den största privata sjukförsäkringen, DKV, med angivande av yrkesbeteckningen ”prostituerad”. Försäkringsvillkoren är desamma som för andra försäkrade.
På detta sätt försöker nu alltfler länder att ge legitimitet åt systemet genom att öka trygghetssystemen runt prostitution. Men om man ser till kvinnornas utsatta situation ställer man sig frågan om detta är den människosyn som länderna i Europa vill stå för. Att det är accepterat att kränka kvinnor och se dem som könsobjekt.
Legaliseringsvågen riskerar nu att ta rejäl fart i Europa. EU har tagit upp kampen mot sexslavhandel med kvinnor. Samtidigt vill man inom EU inte se kopplingen mellan trafficking och prostitution. Det är helt förbjudet att via trafficking ta in kvinnorna – alla länder är emot trafficking. Men om de prostituerade sedan får ett jobb på en bordell i ett EU-land, så är saken helt i sin ordning. Generaladvokat Philippe Leger i EG-domstolen har i ett ärende avgivit ett förhandsbesked till den nederländska staten angående uppehållstillstånd för kvinnor från Polen och Tjeckien, som arbetar som prostituerade. Han menar att EU-länder inte kan neka prostituerade uppehållstillstånd om de ”kan försörja sig själva” – och prostitution kan, enligt Leger, anses som egenföretagande. Han menar vidare att de bör få stanna så länge de inte belastar trygghetssystemen. Den cynism som speglas i denna syn på prostitution är allvarlig. Denna syn måste motarbetas inom EU-systemet av den svenska regeringen och av svenska EU-parlamentariker. Sverige bör agera för att starta ett lagstiftningsarbete inom EU i syfte att stoppa all legalisering av prostitution. I FN bör Sverige aktivt driva frågan om förbud mot legalisering av prostitution.
Vi vet att Sveriges restriktiva hållning och lagstiftning mot köp av sexuella tjänster medfört att trafficking av kvinnor till Sverige inte har den omfattning som råder till andra länder i Europa. Oroande är att den svenska justitieministern nyligen uttalade att frågan om trafficking och prostitution bör hållas isär. Om inte Sverige tar initiativ på detta område kommer vi förmodligen att åse en fortsatt legalisering som gör att fler människosmugglare kommer se det som en lysande marknad bara de får in kvinnorna på något sätt. Den svenska regeringens löfte om att lyfta jämställdhetsfrågorna under EU- ordförandeskapet, omfattade tydligen inte solidaritet med de kvinnor som hamnat i prostitution. Frågan kom aldrig upp på agendan. För många kvinnor i Europa handlar det om att hitta en försörjning. Om EU tycker detta är en normal arbetsmarknad som kan utvidgas kommer vi att gå en mycket dyster framtid till mötes avseende repekt för kvinnors människovärde. Kvinnor kommer att marginaliseras och utsättas för sexuell exploatering.
I Australien har kvinnoorganisationer uppmärksammat att legaliseringen inneburit att sexindustrin brer ut sig alltmer. Kunderna kräver allt ”häftigare” upplevelser, vilket innebär att även deras egna kvinnor utsätts för nya ”trender” på området som är starkt förnedrande. Dessutom medför statens legaliserande av prostitution att staten sanktionerar en skev bild av hur intima relationer ska se ut.
Fler och fler länder i EU öppnar statliga bordeller. Sverige måste motverka denna utveckling inom EU-arbetet. Att reglera övergrepp mot barn, kvinnor och män kan aldrig vara rätt i ett civiliserat samhälle. Som det är idag straffas oftast narkotikabrott högre än sexslavhandel. Vi måste sätta en ”nolltolerans” på detta område, i Sverige, i EU och globalt.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Désirée Pethrus Engström (kd) |