Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till de demokratiska krafterna som arbetar för ett fritt demokratiskt Irak.
Situationen i Irak är fruktansvärd. Diktatorn Saddam Hussein styr landet med järnhand och trycker ner all form av opposition med våld, hot och terror. Situationen för kurderna i norra Irak är ständigt osäker. Saddam Hussein har redan visat sig kapabel till biologisk krigföring som skördat tusentals kurders liv.
Världens reaktion på brott mot de mänskliga rättigheterna i Irak har hittills varit otillräcklig men inneburit bombning och sanktioner. Tyvärr har detta även drabbat civilbefolkningen. Saddam Hussein har inte gjort något för att undvika att detta skulle ske. När sanktionerna mildrades, så att irakisk olja skulle kunna säljas till västvärlden i utbyte mot mat och mediciner, gjorde Saddam Hussein ingenting för sitt folk. Pengarna har nämligen inte gått till mat och mediciner, med konsekvensen att ingen olja nu köps av västvärlden.
Man kan diskutera både fördelar och nackdelar med sanktionerna. Fördelen är att världen reagerar mot diktatur, förtryck och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Nackdelen är att Iraks civilbefolkning drabbats av sanktionerna och bombningarna, en befolkning som redan lider svårt under diktaturen som råder.
Oavsett om sanktionerna upphör eller inte är det avgörande att bryta Saddam Husseins vanstyre. För att åstadkomma detta krävs inte bara att världen reagerar mot diktaturen. Det måste finnas ett alternativ till dagens system, och alternativet är de demokratiska krafterna som verkar i Irak.
Sverige måste verka för att EU och FN lägger stora resurser på att stärka dessa demokratiska krafter, och inte bara lägga resurser på att med vapenmakt bekämpa Saddam Hussein. Dessa pengar blir bortkastade utan ett fungerande alternativ. Även om Saddam Hussein försvinner kommer en liknande diktatorisk ledare att ta över efter honom om de demokratiska alternativen är för svaga och underutvecklade.
Sverige bör erbjuda informationskanaler till de demokratiska organisationer som finns, i synnerhet politiska sådana. De bör få hjälp med organisation, hjälp att hålla kontakt med sina landsmän som flytt (t.ex. till Sverige), hjälp med nätverksbyggande, kunskap om hur ett demokratiskt samhälle är uppbyggt m.m. Viktigast av allt är att de får ren ekonomisk hjälp att driva sin verksamhet. Idag saknas de resurserna.
De irakier som arbetar för demokrati i sitt land är vår tids hjältar. Många av dem finns spridda över världen, bland annat i Sverige. Det är människor vars engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter är så starkt att de riskerat allt – arbete, familj, framtid, liv – för att kämpa för det de tror på. Många har hamnat i fängelse, utsatts för tortyr, förlorat sitt arbete och sin familj och till och med fått sätta livet till. En del har lyckats fly till Sverige. Andra finns kvar i Irak och kämpar vidare under ständigt dödshot.
Det är dags att världen ger alla dessa människor ett erkännande och ger dem tillräckliga resurser för att fortsätta sin kamp. Alla irakier som vill hjälpa sina landsmän måste tas tillvara genom kontakter med de demokratiska krafter som arbetar under ytan i Irak. Alla irakier i Irak som kämpar måste få stöd från Sverige, EU och FN. Man bekämpar inte mörker med mer mörker, det gör man med ljus. Det är Iraks enda hopp.
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |