Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de funktionshindrades situation i Östeuropa skall granskas vid dessa länders förhandlingar om EU-medlemskap.
I många av ansökarländerna till EU, främst då de tidigare kommunistiska länderna, omhändertar staten fortfarande barn med funktionshinder. Barn som är utvecklingsstörda och barn som är flerhandikappade omhändertas och placeras på institutioner där sedan det stora flertalet tvingas stanna livet ut. Detta sker trots att många barn har en eller båda föräldrarna i livet. Med olika former av stöd, insatser och avlastning skulle dessa egentligen kunna ta hand om sina barn själva.
Många funktionshindrade som är vuxna i dag har alltså redan som barn placerats på undermåliga institutioner. De har i princip isolerats från omvärlden i hela sina liv under många gånger omänskliga förhållanden. Situationen är tyvärr, trots en del förbättringar de senaste åren, fortfarande katastrofal. Det är inte ovanligt med institutionsbyggnader som både saknar fönsterrutor och rinnande vatten. Det förekommer också ofta att ända upp till 80 funktionshindrade människor placeras på institutioner som exempelvis är byggda för tolv personer. När dessa institutioner sedan bara har tre anställda kan var och en förstå att det inte är möjligt för personalen att bedriva vård och habilitering. Det handlar helt enkelt om förvaring. Förhållandena vid dessa institutioner strider således mot alla begrepp om grundläggande mänskliga rättigheter.
Många av de länder där dessa förhållanden råder ansöker nu om inträde i EU. I detta sammanhang har EU möjlighet att uppmärksamma de funktionshindrades situation och därmed skapa bättre förhållanden för två miljoner funktionshindrade i öststatsländerna. EU bör således kräva respekt för de mänskliga rättigheterna av alla de länder som söker inträde och se till att situationen vid institutionerna för funktionshindrade uppmärksammas och granskas i medlemsförhandlingarna.
Det går självfallet inte att kräva att länderna avvecklar sina institutioner över en natt, men det är viktigt att respektive regering är beredd att erkänna att dessa problem finns och att de dessutom är beredda att vidta åtgärder. Det är som bekant inte så många år sedan vi i Sverige bestämde oss för att avveckla institutioner för utvecklingsstörda. Vi har därför bra erfarenheter på detta område. Vi kan tillsammans med övriga EU-länder dela med oss av dessa i samband med de förändringar som måste genomföras i flera av ansökarländerna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |