Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom stöd till avminering av Eritreas jordbruksområden kan lätta bördan för Eritreas hårt krigsdrabbade befolkning.
Det senaste kriget mellan Eritrea och Etiopien började i maj 1998 och pågick till december 2000. Konflikten mellan Eritrea och Etiopien ansågs vara världens största krig då, med de mest fruktansvärda förlusterna.
Kriget hade börjat som gränstvist men övergick till regelrätt krig. Etiopien gick till massivt anfall mot Eritrea. Kriget fick katastrofala konsekvenser för Eritrea. Etiopien nöjde sig inte med de omtvistade områdena utan trängde långt in på eritreanskt område. De områden Etiopien besatte utsattes för omfattande förstörelse och det var Eritreas bördigaste områden. Etiopien gick till angrepp vid en tidpunkt då man kunde åstadkomma mest skada. 100 000-tals människor drevs på flykt till Sudan eller till andra delar av Eritrea.
Enligt FN fanns då 1,1 miljoner eritreaner i olika flyktingläger i sitt eget land. Under kriget tvingades människorna att lämna områdena Gash Barka och Debubregionen. Det är de två områden varifrån Eritrea får 70 % av sin spannmålsproduktion. Genom Etiopiens angrepp slogs större delen av årets spannmålsproduktion ut. Vidare fördrevs eller dödades 27 000 kreatur. När det gällde byggnader lämnades inte sten på sten i de områden den etiopiska armén besatte.
Skadorna på Eritreas ekonomi har av Eritreas regering och Världsbanken uppskattats till 830 miljoner dollar, vilket är en oerhörd summa i ett litet och mycket fattigt land som Eritrea. För att reparera dessa enorma skador har den eritreanska regeringen vädjat hos världssamfundet om stöd och snar hjälp. Man har även vänt sig till EU-länderna med förfrågan om stöd. För ett land som har haft ”self-reliance” (självförsörjning) som huvudprincip och inte vill bli biståndsberoende är detta ett stort steg.
Vid Etiopiens anfall drabbades kvinnor och barn hårdast – framför allt genom mord och våldtäkter. Många som överlevt gör det med svåra trauman som är särskilt svåra i en kultur där man kapslar in våldtäkt och andra kränkningar av den egna personen i djup tystnad. Eritreaner bosatta i Etiopien berövades sin egendom och deporterades till Eritrea.
Under sommaren år 2000 ingicks ett fredsavtal mellan Etiopien och Eritrea – framförhandlat av Algeriet och understött av den afrikanska enhetsorganisationen OAU och andra aktörer. Sverige beslöt i detta sammanhang att bidra med 5 miljoner kronor till en insatsstyrka för att övervaka gränsen mellan Eritrea och Etiopien. Vad Eritrea i dag behöver är dock all hjälp för att klara folkets försörjning och mer långsiktigt hjälp med återuppbyggnaden av landet. Det är på Eritreas område som kriget förts och förödelsen varit som störst. Fortfarande är många eritreaner flyktingar i sitt eget land. De som under kriget tvingades att lämna områdena Gash Barka och Debubregionen har inte kunnat återvända. Det som en gång fanns där är förstört. Där finns inget att återvända till. Människor återvänder dock trots detta. Men de tar också stora risker när de gör det. De etiopiska trupperna lämnade en stor mängd personminor efter sig. Etiopien har efter kriget inte lämnat över några kartor som visar var dessa minor finns utplacerade. Mineringen av Eritreas bördigaste områden kommer naturligtvis att påverka Eritreas jordbruk för lång tid framåt. Detta drabbar hårt ett folk som är beroende av jordbruket för sin överlevnad. Jorden brukas under stora faror, och stora områden kommer att vara obrukbara för lång tid framåt.
Enligt de eritreanska myndigheterna och FN:s fredsbevarande styrka (The State of Eritrea Commission for Coordination with the UN Peacekeeping Misson) finns det 1,5 miljoner landminor på den eritreanska sidan. I dag pågår avminering med hjälp av FN, som har ett minröjningsprogram för Eritrea. När FN genomfört sitt program kommer ändå åtskilliga minor att finnas kvar. Avmineringen har försvårats genom att många minor flyttat sig under regntiden. Eritrea kommer sannolikt behöva ytterligare hjälp med avminering av sina bördigaste områden efter det att FN genomfört sitt program.
Sverige är ett land som har framstående kunskaper när det gäller avminering.
Därför anser vi att Eritrea bör beviljas hjälp med avminering så att man i landet åter skall få till stånd ett fungerande jordbruk. Vi anser att Sverige genom stöd till avminering av Eritrea kan lätta bördan för Eritreas hårt drabbade befolkning.
Detta vill vi att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Murad Artin (v) |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Lars Ohly (v) |
Stig Sandström (v) |
|
Willy Söderdahl (v) |
Eva Zetterberg (v) |