Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tillsättande av en utredning av konsekvensen av ett svenskt Natomedlemskap.
Tiden då Warszawapakten och Nato var fiender och ledde världens kapprustning är förbi. Idag tränar svenskar, ryssar och soldater från andra före detta sovjetrepubliker tillsammans med Natosoldater. Under de senaste tio åren har stora förändringar i Europas säkerhetspolitiska läge skett. Mycket av det som vi alla trodde var otänkbart för bara några år sedan är i dag realitet. Detta har bl.a. lett till att Sverige i dag har stabsbefäl stationerade i Natohögkvarteret. Även Ryssland har inom ramen för PFF (Partnerskap För Fred) befäl stationerade i Natohögkvarteret.
Förutom denna mycket positiva utveckling där de forna fienderna talar med varandra utbyter man numera också erfarenheter och genomför gemensamma övningar inom ramen för PFF. Dessa övningar har inte minst varit viktiga inför FN:s operation i Bosnien samt för den av Nato administrerade missionen i Kosovo. Noteras bör att Sveriges deltagande i Kosovo var den första militära operation vi deltagit i under rent Natobefäl. Utifrån de positiva erfarenheter som dessa operationer står för har Sverige nu också tagit beslut om att aktivt delta i arbetet att bygga upp militär kapacitet inom ramen för EU.
Ett annat område där stora förändringar skett de senaste åren är inom vapenindustrin. Denna industri som tidigare var en nationell angelägenhet är idag global. Sverige har ingått avtal gällande vapenindustrin med flera europeiska länder. Sverige är idag medlem i WEAG (Western European Armaments Group).
Sveriges export av försvarsmaterial till Estland, Lettland och Litauen måste ses i ljuset av ett ökat ansvarstagande och försvar av dessa länders frihet. Denna export har ett stort symboliskt värde trots den relativt ringa omfattningen.
Sammantaget visar ovan nämnda exempel att en förändring av Sveriges säkerhetspolitik skett under de senaste åren. Den har dock skett utan någon större offentlig debatt. Risken finns att en folklig förankring av säkerhetspolitiken uteblir om politiken långsamt ändrar inriktning utan att det föregås av en offentlig debatt. Regeringen bör tillsätta en utredning som har i uppdrag att utreda konsekvenserna av ett svenskt Natomedlemskap. En sådan utredning har möjlighet att bidra till en bredare diskussion kring och förankring av den framtida säkerhetspolitiska inriktningen för Sverige.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Magnus Jacobsson (kd) |