Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ratificering av tilläggsprotokollet (the Optional Protocol) till konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor.
Konventionen om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, är en internationell människorättskonvention som antogs av FN:s generalförsamling 1979 och trädde i kraft den 3 maj 1981. Den har nu ratificerats av 168 stater, däribland Sverige.
Konventionen, som består av en preambel och 30 paragrafer, definierar vad som konstituerar diskriminering av kvinnor och lägger fast aktionskrav på staterna för att göra slut på sådan diskriminering. Konventionen kräver specifikt stopp för all diskriminering av kvinnor och flickor i det politiska och offentliga livet vad gäller nationalitet, utbildning, arbetsliv, hälso- och sjukvård, ekonomi, sport, kulturliv, äktenskap och familjeangelägenheter.
Genom att acceptera konventionen förbinder sig staterna att vidta en rad åtgärder för att göra slut på allt slags diskriminering av kvinnor, som t.ex.
att införa principen om jämställdhet mellan män och kvinnor i rättssystemet, avskaffa all diskriminerande lagstiftning och anta lämplig lagstiftning som förbjuder diskriminering av kvinnor,
att upprätta domstolar eller andra offentliga institutioner för att säkerställa effektivt skydd mot diskriminering av kvinnor,
att avskaffa allt slags diskriminering av kvinnor från enskilda, organisationer eller företag.
Den 10 december 1999 öppnades ett tilläggsprotokoll ( the Optional Protocol) till konventionen för undertecknande. De stater som undertecknat och ratificerat protokollet godkänner en individuell klagorätt till den kommitté som övervakar konventionens tillämpning. En sådan individuell klagorätt, som Sverige accepterat beträffande exempelvis den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, FN-konventionen mot tortyr och den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, gör en konvention till ett betydligt mer levande och användbart redskap för att effektivt genomföra dess syften. Sverige undertecknade omgående tilläggsprotokollet, men har ännu inte ratificerat det. Detta var något som FN‑kommittén uppmärksammade när man i juli detta år granskade Sveriges 4:e och 5:e periodiska rapporter. Kommittén uppmanade den svenska regeringen att snarast ratificera tilläggsprotokollet.
Uppmaningen borde upplevas som pinsam av den svenska regeringen, som gör anspråk på att inneha en ledande position när det gäller att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Förklaringen till den uteblivna svenska ratificeringen kan väl inte vara att regeringen fruktar många, välgrundade individuella klagomål från diskriminerade kvinnor! Regeringen bör omedelbart förelägga riksdagen förslag om ratificering av tilläggsprotokollet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Siv Holma (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |