Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i alla olika internationella samarbetssituationer väsentligt bör öka inslaget av krav på mänskliga rättigheter.
Kina skall få arrangera olympiska spel. De uttalade principerna för olympiska spel är positiva och måste backas upp och utvecklas. I Kina arresteras falungonganhängare egentligen bara av den orsaken att falungong är en företeelse som inte kontrolleras av regeringen. I samband med de tragiska händelserna i USA nyligen har ett flertal länder med läpparnas bekännelse ställt upp bakom FN och USA i kampen mot terrorism.
Samtidigt vet vi att i flera av dessa länder utbildas med tyst medgivande och förmodligen även stöd terrorister. Libyen och Iran är sådana länder. Att tala om hyckleri i flera av dessa fall är inte att ta till överord.
Enligt mitt förmenande har Sverige såväl som enskilt land som EU som statsunion agerat alltför svagt mot dessa länder med avseende på MR-krav.
Vid de kontakter som vi får med olika länder med stora brister på MR-området måste tillfället alltid tas att ta med MR-frågorna. Tyst diplomati når inte de berörda folken, vänlighet och till intet förpliktande dialoger – även de som kallats kritiska, som i fallet med Iran – uppfattas som svaghet av dessa auktoritära och diktatoriska staters ledare. Dessvärre är det den bilden som uppfattas också av ländernas befolkningar, som tappat såväl förtroende för väst som hoppet om den egna framtiden.
Vi måste agera med kraft – ensamma och i samverkan – när människor stenas i Iran och fängslas i Kina och på Kuba eller slås ihjäl och plundras som i Zimbabwe eller kränks till liv, egendom och värdighet som i Afghanistan. Ett pressmeddelande från UD räcker inte.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Lennart Fridén (m) |