Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening ksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU-gemensamma regler för krigsmaterielexport.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny, gemensam EU-myndighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den okontrollerade spridningen av lätta vapen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avväpning, demobilisation och reintegration av kombattanter efter konflikter.
Vi i de demokratiska länderna har ett moraliskt och politiskt ansvar för att begränsa spridning av vapen till de länder som använder eller kan komma att använda vapnen för att angripa eller hota andra stater, förtrycka den egna befolkningen och i värsta fall genomföra folkmord. Vi har också ett egenin-tresse av att inte sälja vapen som senare kan komma att riktas mot oss t.ex. i samband med fredsfrämjande insatser. För att förhindra detta har Sverige och övriga västländer arbetat fram olika mekanismer för exportkontroll av krigs-materiel.
Men all krigsmaterielexport är inte av ondo. Det är betydelsefullt för Sve-rige att kunna exportera försvarsmateriel för att stötta uppbyggnaden av de-mokratiska staters försvarsmakter. Ett bra exempel på detta är Sveriges för-svarsmaterielexport till de baltiska staterna.
Den svenska försvarsmaterielexporten styrs i dag av lagen om krigsmateriel och förordningen om krigsmateriel. Krigsmateriellagen är en förbudslag och föreskriver att krigsmateriel inte får exporteras utan tillstånd. Även all för-svarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd.
Beslut om tillstånd att exportera krigsmateriel fattas av Inspektionen för strategiska produkter, ISP. Denna myndighet kontrollerar export av krigsmateriel och andra s.k. strategiska produkter från Sverige. ISP är skyldiga att överlämna ärenden som har principiell betydelse eller är av särskild vikt till regeringens prövning. Exportkontrollrådet ges också tillfälle att ta ställning till alla principiellt betydelsefulla ärenden.
Sverige deltar i flera olika internationella arrangemang och överenskommelser för exportkontroll, bl.a. Nuclear Suppliers’ Group, Australiengruppen och Wassenaar-arrangemanget. Arrangemangen är visserligen inte formellt bin-dande utan snarare politiska åtaganden. De är likväl mycket förpliktigande. Inom arrangemangen pågår ett kontinuerligt internationellt samrådsförfarande där Sverige deltar aktivt.
Ett växande problem är den okontrollerade spridningen av lätta vapen. I dag beräknas omkring 500 miljoner lätta vapen vara på drift runt om i världen. Den FN-konferens som genomfördes i juli i år resulterade inte i det kraftfulla handlingsprogram som Sverige och EU hade hoppats.
Här måste Sverige fortsatt vara pådrivande för att få fram gemensamma internationella åtgärder för att kontrollera spridningen av lätta vapen genom till exempel ett internationell system för märkning och identifiering av vapen.
En viktig del i det fredsfrämjande arbetet är program för avväpning, demobi-lisering och återintegrering av kombattanter efter konflikter, s.k. DD&R(Disarmament, demobilization and reintegration of ex-combatants). De flesta av världens pågående konflikter är inte nya utan konsekvenser av tidigare krig och konflikter. Om det internationella samfundet skulle bli bättre på att hantera post-konfliktsituationer så skulle färre konflikter återuppstå. I många krigshärjade länder är vapnet den enda garanten för överlevnad och försörjning även efter det att kriget tagit slut och fredsavtalen skrivits under.
Ansamlingen av vapen är i sig en destabiliserande faktor. Målet med DD&R är att de före detta kombattanterna inte bara ska lämna ifrån sig sina vapen för förstöring, de ska också återintegreras i det civila samhället med hjälp av utbildning, arbetsförmedling och någon form av startkapital. Sverige har tillsammans med Norge och Kanada hög kompetens inom detta område och Sverige bör fortsättningsvis vara drivande i denna fråga.
Enligt Romfördraget är tillverkning och handel med vapen, ammunition och krigsmateriel undantagna från EU:s gemensamma marknad. Sådana frågor avgörs således nationellt. Men det europeiska samarbetet kring dessa frågor utvecklas snabbt och här borde Sverige kunna ta initiativ för fortsatt utveck-ling. EU har redan identifierat krigsmateriel som ett lämpligt område för samarbete inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). I COARM diskuterar medlemsstaterna regelbundet olika frågor med anknytning till handel med krigsmateriel.
Medlemsländerna får i stigande grad ett gemensamt ansvar för krigsmaterielexport utanför EU. Den 1998 antagna gemensamma uppförandekoden för krigsmaterielexport innebär mekanismer för konsultationer och gemensam rapportering. I takt med att EU utvidgas kommer detta samarbete att omfatta en allt större del av Europa. Sverige deltar dessutom i det s.k. sexländerssamarbetet för europeisk för-svarsmaterielsamverkan och är medlemmar i den Västeuropeiska försvars-materielgruppen, WEAG.
Exportberoendet i svensk försvarsindustri är redan i dag högt. Med de beslutade neddragningarna i Försvarsmakten och därmed väsentligt minskade beställningar kommer exportberoendet att öka ytterligare. För att vår för-svarsindustri ska kunna vara fortsatt konkurrenskraftig och fortsätta utvecklingen av nya system har det varit nödvändigt att söka samarbetspartners utanför Sverige. Försvarsindustrin i övriga Europa är även den under om-strukturering för att anpassa sig till den minskade efterfrågan som ett resultat av det kalla krigets slut. En förutsättning för att en omstrukturerad försvarsindustri ska kunna fungera väl i ett gränsöverskridande samarbete är att det inte föreligger några större skillnader mellan deltagande länders exportpolitik eller helst att de har gemensamma regler.
Sverige måste nu arbeta för att införa gemensamma exportregler för krigs-materiel inom EU. Det skulle underlätta den pågående omstruktureringen.
En sådan process kommer att ta åtskilliga år men redan nu bör Sverige ta initiativ för att inleda arbetet.
För att övervaka gemensamma regler bör det också etableras en gemensam EU-myndighet för kontroll och tillsyn av export av krigsmateriel och strategiska produkter. Lagstiftning och kontroll rörande krigsmaterielexport bör bli en exklusiv EU-kompetens och därmed ersätta nationell lagstiftning. Ut-gångspunkten för de gemensamma reglerna bör vara en ansvarsfull syn på krigsmaterielexport. På sikt bör vi även överväga att den gemensamma marknaden också skall innefatta krigsmateriel.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Göran Lennmarker (m) |
|
|
Bertil Persson (m) |
Liselotte Wågö (m) |
|
Sten Tolgfors (m) |
Karin Enström (m) |
|
Roy Hansson (m) |
Birgitta Wistrand (m) |
|
Gustaf von Essen (m) |
Hans Hjortzberg-Nordlund (m) |
|
Lars Tobisson (m) |
Henrik S Järrel (m) |
|
Lennart Fridén (m) |