Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i högre grad bör stödja fattiga länder, såväl ekonomiskt som juridiskt, för att dessa skall kunna stärka sina förhandlingspo-sitioner inom WTO.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom olika internationella forum, såsom EU och OECD, bör verka för att stöd syftande till att stärka fattiga länders för-handlingsposition inom WTO ges högre prioritet.
Som liberal bejakar jag globaliseringen och det allt större utbyte som sker internationellt vad gäller personer, varor, tjänster och kapital. Globaliseringen har skapat, och skapar i dag, väldiga möjligheter för ökat välstånd och en utveckling mot ökad frihet och demokrati över hela världen.
Fortfarande lever dock hundratals miljoner människor i akut fattigdom och under svåra och oacceptabla levnadsvillkor. Situationen i flera av de fattigaste länderna i Afrika har försämrats. Detta faktum har förorsakat mycket debatt om globaliseringens påverkan på utvecklingen i världen. Ingenting tyder dock på att de fattiga i dessa länder skulle ha haft en bättre situation om deras hemländers handel varit mindre. En genomgång av dessa länder ger snarare bilden att det är brist på demokrati, brist på ekonomiska reformer och mark-nadsekonomi, brist på inhemsk prioritering av sociala reformer, brist på fungerande rättsväsende och brist på utbildning som gör att dessa länder sitter fast i ofrihet och fattigdom.
Som frihandelsvän är jag dock kritisk till den ojämna balansen inom Världshandelsorganisationen, WTO, mellan rika och fattiga länder. Stora länder och resursstarka intressen har i alltför hög utsträckning kunnat sätta dagordningen för frihandelsrundorna. Detta har t.ex. resulterat i att handelshinder på jordbruks- och tekoprodukter kvarstår.
Inom WTO pågår ständiga förhandlingar i en rad olika kommittéer och ar-betsgrupper. För att bedöma vad olika avtal innebär för det enskilda landets samhällsekonomi och lagstiftning krävs betydande resurser, både ekonomiska och juridiska. Detta är något som många fattiga länder saknar. De har helt enkelt svårt att följa med i förhandlingarna på ett rimligt sätt. Ofta upptäcker de inte förrän i efterhand vad de egentligen gått med på.
Sverige bör i högre grad stödja fattiga länder, såväl ekonomiskt som juridiskt, för att dessa skall kunna stärka sina förhandlingspositioner inom WTO. Inom olika internationella fora, såsom EU och OECD, bör Sverige vidare verka för att sådant stöd ges högre prioritet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |