Motion till riksdagen
2001/02:T9
av Jonas Ringqvist (v)

med anledning av prop. 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om långsiktiga mål för vägtrafikens utsläpp av växthusgaser.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att motorvägar inte hör hemma i ett hållbart transportsystem.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om styrmedel för att begränsa trafikvolymen.

Infrastruktur och klimat

Klimatfrågan är en av våra största politiska utmaningar. Genom vårt energisystem påverkar vi atmosfärens sammansättning och riskerar att dramatiskt förändra jordens klimat. Medeltemperaturen stiger, haven riskerar att dränka kustnära låglänta områden, extrema väderfenomen kan bli allt vanligare och torka eller ökad nederbörd kan drabba oss på olika sätt. Även ekosystemen hotas av ett förändrat klimat då förändringarna kan ske så fort att naturen inte hinner anpassa sig.

I Sverige är transporterna den enskilt största utsläppskällan av växthusgaser. Det är därför avgörande för vår klimatpåverkan hur vi utformar vårt transportsystem. Den proposition om infrastrukturen som regeringen och Vänsterpartiet har gjort upp om skulle kunna vara en grund för att bygga ett hållbart transportsystem, men är det inte med nuvarande utformning. Jag föreslår därför i denna motion några kompletterande förslag som bör genomföras för att bidra till att infrastrukturpropositionen inte skall förhindra att vi minskar vår klimatpåverkan.

Målsättningar

I propositionen föreslås att etappmålet om att stabilisera trafikens koldioxidutsläpp på 1990 års nivå år 2010 kvarstår. Det är självklart positivt, men det är otillräckligt. De investeringar som planeras utifrån propositionen kommer att ha effekt på betydligt längre sikt än till år 2010. En utbyggnad av infrastrukturen bör bidra till att mer långsiktiga mål för trafikens utsläpp av växthusgaser nås. Därför borde mål sättas upp även för 2030 samt för 2050. Till 2030 borde en halvering av utsläppen utifrån 1990 års nivå vara möjlig genom ny bränslesnål teknik, ekonomiska styrmedel som begränsar vägtrafiken och genom de investeringar som görs i ett hållbart transportsystem. Till år 2050 bör vi halvera utsläppen ytterligare en gång om riskerna med vår klimatpåverkan inte skall bli för stora. De planer som föreslås för utbyggnaden av infrastrukturen på både nationell och regional nivå skall utgå ifrån dessa mål och tydligt redovisa hur utbyggnaden bidrar till att de nås. Vad som här anförs om långsiktiga mål för vägtrafikens utsläpp av växthusgaser skall ges regeringen till känna.

Motorvägar

Motorvägar är en trafiklösning som entydigt skapar en trafikmiljö som bidrar till ökande trafikvolymer. Det är en utbyggnad av vägsystemet som kraftigt ökar transportkapaciteten på vägar och som missgynnar en utveckling av alternativen. Det är också en mycket kostsam investering och framstår som särskilt onödig att göra när vi redan insett att bilanvändningen måste minska. De vinster som motorvägarna kan ge för trafiksäkerheten kan vinnas på andra sätt, t.ex. genom andra billigare investeringar eller genom ökad trafikövervakning. Mot bakgrund av detta skall riksdagen ge regeringen till känna att motorvägar inte hör hemma i ett hållbart transportsystem.

Begränsningar av trafiken

Vägtrafiken måste minska om vi skall klara av att minska våra utsläpp av växthusgaser. Detta görs inte enbart genom investeringar i infrastrukturen utan andra former av styrmedel är självklart också nödvändiga. Miljöstyrande vägavgifter och kilometerskatt är två exempel på styrmedel som tas upp i propositionen. Det är väldigt olyckligt att regeringen inte tydligt aviserar att dessa skall användas. Vi riskerar nämligen då att få en utbyggnad av vägarna vilket bidrar till ökad trafik, utan att vi samtidigt har verksamma styrmedel för att begränsa vägtrafiken. Styrmedel måste införas och de bör kopplas till de mål för trafikens koldioxidutsläpp som sätts upp, dvs. om prognoser visar att målen inte nås måste avgifterna höjas. En sådan tydlig koppling är inte bara en garanti för att målen nås utan kan också bidra till att transportnäringen själv tar ett ansvar att med andra kostnadseffektiva metoder minska utsläppen av växthusgaser. Vad som anförs om styrmedel för att begränsa trafikvolymen skall ges regeringen till känna.

Stockholm den 17 oktober 2001

Jonas Ringqvist (v)