Motion till riksdagen
2001/02:T8
av Roy Hansson (m)

med anledning av prop. 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunikationerna till och från Gotland.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslutningsvägar till hamnarna för Gotlandstrafiken.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Bromma flygplats betydelse för regioner utanför Stockholm.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilldelningen av s.k. slot-tider.

1 Inledning

Hör Gotland till Sverige?

Den frågan är högst berättigad efter en genomgång av regeringens infrastrukturproposition. I denna så viktiga och efterlängtade proposition finns inte Gotland eller infrastruktur för Gotland medtaget.

När propositionen om infrastruktur, efter sju sorger och åtta bedrövelser, äntligen kommer till riksdagen, omnämns Gotland i en bisats på sidan 53 där det konstateras att Gotland inte har några omfattande tjälskador.

Propositionen är på över 150 sidor, och utlovar 364 miljarder kronor fram till 2015. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att det inte finns något om Gotlands viktigaste fråga, d.v.s. kommunikationerna till och från ön. Detta är än mer anmärkningsvärt när man beaktar att det inte torde finnas någon fråga som är så välutredd som trafiken till och från Gotland, och då främst hur frakten skall kunna ske på ett rimligt sätt.

Det rimliga vore att begära återremiss på hela propositionen, så att regeringen fick möjlighet att återkomma med en proposition som tar hänsyn till hela landet. Nu gör jag inte detta med risk att den redan mycket försenade propositionen, vid bifall, åter skulle fördröjas åtskilliga år. Jag utgår i stället från att riksdagen då denna proposition behandlas rättar till regeringens misstag i denna del.

Färjetrafiken till och från Gotland måste ses som en del av infrastrukturen i vårt land. Det är rimligt att de som bor på Gotland, och företag som är verksamma på Gotland, så långt det är möjligt har kommunikationsmöjligheter som är likvärdiga med övriga regioner i vårt land.

Den unika förutsättningen att Gotland är en ö i Östersjön kräver särskilda åtgärder för att säkerställa rimliga kommunikationsmöjligheter.

2 Gotlandstrafiken

Trafiken till och från Gotland utvecklas positivt, med en ökning av trafiken såväl på passagerarsidan som för godstransporten. Bedömningen är en långsiktig tillväxt med ca. 3 procent årligen. Eftersom Gotland obestridligen är en del av Sverige, måste kommunikationerna till och från Gotland ses som en självskriven del av landets infrastruktur. För en god utveckling av näringsliv, och för medborgarnas berättigade krav på möjligheter att resa inom landet, är det av betydelse att kommunikationerna till och från Gotland har minst samma standard som kommunikationer i övriga landet. Och detta till priser som är jämförbara med dem som tillämpas i övriga Sverige. Staten har ett övergripande ansvar för en fungerande trafikförsörjning till Gotland.

Sedan 1975 har ett otal statliga utredningar behandlat denna fråga, den senaste lämnades till regeringen i augusti 2001. Denna utredning är inte ens omnämnd i propositionen om infrastrukturen. Med denna utredning om Gotlandstrafiken som grund, hade det för regeringen varit möjligt – om viljan funnits – att i anslutning till den nyligen presenterade budgetpropositionen och i infrastrukturpropositionen lägga fram förslag rörande Gotlandstrafiken.

Det är enligt min mening otillfredsställande att Gotlandstrafiken ständigt är föremål för omprövningar och ifrågasättanden. Det är angeläget att vi så fort som möjligt kommer fram till en permanent långsiktig lösning, som klarare än för närvarande anger fasta spelregler. Det är särskilt viktigt nu, med en positiv utveckling av det gotländska näringslivet, eftersom arbetsmarknaden just nu har drabbats av plågsamma nedläggningar.

3 Anslutningsvägar

En annan brist i regeringens proposition om infrastruktur, ur ett gotländskt perspektiv, är att regeringen tydligen inte anser att väg 173 mellan Nynäshamn och Stockholm är viktig att åtgärda inom den tidsram propositionen omfattar. Eftersom färjan från Gotland lägger till i Nynäshamn är självfallet vägen från Nynäshamn en del av infrastrukturen för Gotlandstrafiken.

Det lär vara så att vägen från Nynäshamn till Stockholm är en väg som har mycket dålig framkomlighet, och vägen är dessutom mycket olycksdrabbad. Det är därför besvärande att det inte i föreliggande proposition finns förslag till hur detta ska åtgärdas.

När färjan kommer till Nynäshamn uppstår besvärande köbildning, som begränsar framkomligheten och naturligtvis på inget sätt bidrar till trafiksäkerheten. Särskilt besvärande är detta eftersom det gäller både tung trafik och passagerartrafik. Samma förhållande gäller naturligtvis för transporter till färjans avgång.

Inte heller vid den södra angöringshamnen Oskarshamn är trafiksitua­tionen bra vid färjans ankomst. Åtgärder som gjorts i Oskarshamn har underlättat trafiken, men trots detta uppkommer köbildningar vid färjans ankomst. Den största bristen vid södra angöringshamnen torde vara vägarnas beskaffenhet till och från Oskarshamn. Situationen blir självfallet särskilt svår eftersom såväl persontrafik som tung trafik skall utnyttja vägsystemet samtidigt, med de begränsade omkörningsmöjligheter som råder på vägen genom Småland mot Malmö och Helsingborg samt de begränsningar som finns på väg E 22.

4 Flygtrafik

Allmänt

Den aktuella propositionen behandlar under punkt 7.7 konkurrensen inom inrikesflyget. Propositionen redovisar den rådande koncentrationen till ett fåtal bolag som bedriver flygtrafik. Det hade varit bättre om infrastrukturpropositionen även haft förslag om hur konkurrensen kunnat stärkas inom vårt inrikesflyg. Tydligen har Luftfartsverket i uppdrag att kartlägga marknads­situationen för inrikesflyget, men det borde varit möjligt för regeringen att föreslå inriktningen för inrikesflyget.

Det är viktigt att den begränsade konkurrens som finns, och som är redovisad i propositionen under kapitel 7.7, ges möjlighet att fortsätta och möjligen vara vägledande för ytterligare tillkommande flyglinjer.

Bromma flygplats

En mycket viktig faktor för att bibehålla nuvarande konkurrens inom inrikesflyget, med möjlighet till utökning, är att det finns start- och landningsmöjligheter. Eftersom Stockholm i många fall är målet eller utgångspunkten för resan, och därtill någon form av nav vid resa mellan två övriga destinationer inom landet, är det särskilt viktigt att flygplatskapaciteten är tillräcklig i Stockholmsområdet.

Av allt att döma så är det inte aktuellt med utbyggnad av en ny flygplats i Stockholms södra delar. Då återstår utöver Arlanda enbart utnyttjande av Bromma. Dessvärre verkar det som om debatten om Bromma enbart skulle vara ett ärende för Stockholm. Så är det naturligtvis inte. Tillgång och tillräcklig kapacitet i Stockholmsområdet är i högsta grad en fråga som har nationell betydelse, möjligen har den än större betydelse för regioner utanför Stockholm, eftersom näringsliv och förvaltning i många fall är hänvisade till att resa till Stockholm.

För att konkurrensen inom inrikesflyget ska bibehållas, och om möjligt öka, krävs ökad tillgång på start- och landningsmöjligheter i Stockholmsområdet för tillkommande aktörer.

De olika hinder, politiska och andra, som nu finns för detta måste undanröjas. Detta behöver på inget sätt påverka nuvarande avtals­begränsningar av antalet flygplansrörelser utan handlar om en annan fördelning av tillgängligt utrymme. Självfallet måste hänsyn tas till den tekniska utveckling som skett inom flygverksamheten. Det måste naturligtvis vara till fördel om nya flygplan, som bullrar mindre och har mindre utsläpp, ersätter äldre flygmodeller även om dessa skulle väga något mindre.

Slots

Tilldelning av s.k. slots är en gränssättande faktor. Ett flygföretag som vill starta en flyglinje är naturligtvis beroende av att få tider för start och landning. Det är viktigt att principer för fördelning av de s.k. slot-tiderna ses över så att tidigare principer inte i sig är hinder för utveckling av inrikesflyget.

De nuvarande reglerna innebär att tilldelade slots ”tillhör” flygföretaget, och detta kan i och för sig vara rimligt. Men det är viktigt att även regionala hänsyn vägs in. Det borde vara så att regioner som är beroende av fungerande flygtrafik till och från Stockholm har någon form av garanti för att de flygföretag som trafikerar flyglinjen har tillgång till slots. Skulle det av någon anledning ske ett byte av flygoperatör borde även de för regionen avsedda slot-tiderna överföras till den nya operatören.

Stockholm den 17 oktober 2001

Roy Hansson (m)