med anledning av skr. 2001/02:141 Redogörelse för bolagiseringen av affärsverket Statens järnvägar

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minska det statliga ägandet i Statens järnvägar.

2 Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Riksdagen beslutade den 31 maj 2000 att affärsverket Statens järnvägar (SJ) skulle ombildas till aktiebolag. I skrivelsen lämnas en redogörelse över bolagiseringen av affärsverket Statens järnvägar och för hur bolagiseringen genomförts samt viktiga frågeställningar som behandlats i samband med genomförandet.

3 Den statliga portföljen

Svenska staten är Sveriges största företagare både räknat i omsättning och i antalet anställda. Totalt omfattar portföljen 63 bolag med verksamhet inom energi, råvaror, konsumentvaror, tjänster, turism, handel, telekom, transport, finans och fastigheter. 80 procent av bolagen verkar på fullt konkurrensutsatta marknader medan övriga är lagstadgade monopol. Företag med statligt ägande utgör cirka 25 procent av det inhemska näringslivet. Marknadsvärdet på statens börsportfölj uppgår till cirka 175 miljarder kronor.

Totalt är de 63 bolagen värda cirka 540 miljarder kronor och har omkring 230.000 anställda.

3.1 SJ

SJ utvecklar, säljer och producerar resor i egen regi och i allians med olika partners. Tågresor är kärnaffären. Antalet anställda uppgår till närmare 12 000 personer. SJ ägs till 100 procent av svenska staten.

4 Skadligt att staten styr och ställer

Statlig kommersiell verksamhet utgör ett betydande problem för en fri och rättvis konkurrens. I Konkurrensverkets statistik över företag som missbrukat sin ställning dominerar SAS, Telia, SJ och Posten. De statliga bolagens dominans är därmed inte bara olämplig, utan även olaglig. Av domstolsavgöranden angående missbruk av dominerande ställning som Konkurrensverket redovisar på sin hemsida, rör över 60 procent företag med statlig ägarinblandning. Även i fråga om ifrågasatt konkurrensbegränsande beteende, där medborgarnas anmälningar registreras, är de statliga och kommunala bolagen överrepresenterade. Detta tyder på att det finns en utbredd irritation över dessa politikerstyrda bolags beteende.

Trots statens dominans över företag i Sverige har det aldrig funnits några bestående och hållbara förklaringar till varför staten skall äga företag. Motiven har varierat över tiden. I industrialismens barndom ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande över användningen av naturresurserna. Senare har motiveringarna ofta varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten även ansett det angeläget att ta över nedläggningshotade företag, som sedan behållits.

Med början under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit fram i samhället. Enligt denna syn är privatiseringar mer en praktisk än en ideologisk fråga. Skälen till förändringen är flera. En orsak är de allt starkare kraven på tydliga och aktiva ägare i företagen. När staten själv äger företag samtidigt som den har ansvaret för att fastslå reglerna för näringslivet uppstår en olämplig otydlighet i ägarrollen.

En annan orsak till den nya synen på privatiseringar är de allt mer ansträngda statsfinanserna i flera länder. Dessa tvingar staterna att koncentrera sina resurser på det allra viktigaste och överlåta risktagande och ägande till andra. Genom att sälja statliga företag kan finanserna förbättras och skattesänkningar eller angelägna satsningar på andra områden genomföras.

En tredje orsak är att privatiseringar leder till en högre effektivitet. Överlastade statsapparater blir av med uppgifter och skötseln av företagen blir effektivare med nya, tydligare ägare. Privatiseringar innebär vinster, både för staten och för de nya ägarna.

Det är uppenbart att den nuvarande socialdemokratiska regeringen inte har någon klar strategi angående de statliga bolagen. Näringsminister Björn Rosengren säger sig ”inte kunna avge någon entydig uppfattning om vilka företag som staten bör äga”. Inte heller finns det i den numera årligen utkommande regeringsskrivelsen ”Företag med statligt ägande” några motiv i anslutning till bolagen med statlig ägarinblandning om varför de bör vara statliga.

Rimligen borde bevisbördan ligga på regeringen som i den ovan nämnda skrivelsen i anslutning till varje bolag med statlig ägarinblandning skall motivera varför staten även i fortsättningen bör vara inblandad. De företag vars koppling till staten inte kan motiveras bör ingå i den privatiseringsplan som vi vill att regeringen omgående presenterar.

5 Mer konkurrens och mindre statligt ägande

Separationen av verksamheterna på järnvägsområdet har tydliggjort operatörernas roll på ett positivt sätt. Beslutet att bolagisera SJ, vilket uppfyller ett av oss sedan länge framfört krav, möjliggör en ökad konkurrens om verksamheten på de svenska järnvägsspåren. Ett resultat av denna förändring är att flera nya, större och mindre järnvägsföretag med kreativa entreprenörer som ägare, hittat nischer och anpassat sin verksamhet till transportbehoven. Dessa företag bör genom fortsatt avreglering ges vidgade möjligheter att i konkurrens utveckla, utöka och bredda sina verksamheter.

Riksdagens beslut att överföra trafikledningen till Banverket är av stor strategisk betydelse för konkurrens mellan olika operatörer och möjliggör fortsatt konkurrens. Den nuvarande regeln, den s.k. företrädesrätten, som ger SJ förtur att upprätthålla trafik på redan trafiksatta bandelar, måste omgående avskaffas om presumtiva trafikutövare skall kunna konkurrera på likvärdiga villkor. Fördelningen av trafikeringsrätter på hela det svenska bannätet bör kunna ske utifrån ett anbudssystem.

SJ:s absoluta trafikeringsrätt ger företaget monopol på persontrafik på alla lönsamma järnvägslinjer. Förutom detta har SJ möjlighet att dels bedriva, med upphandlad trafik, parallell konkurrerande trafik, dels återta trafikeringsrätten efter att avtalstiden för upphandlad trafik löpt ut. Detta genom att hävda att trafiken åter kan bedrivas på kommersiella grunder. Detta har skapat en stor oro och osäkerhet bland operatörerna, vilket även har uppmärksammats av regeringen. En ändring av regelverket måste därför omgående presenteras av regeringen.

I dag är endast de olönsamma järnvägslinjerna konkurrensutsatta. Därför måste SJ:s monopol på stambanenätet, enligt vår mening, avskaffas helt och konkurrensutsättningen således omfatta även i dag lönsam järnvägstrafik.

Regeringen bör därför snarast återkomma med förslag om att konkurrensutsätta persontrafiken på alla järnvägslinjer. Avtalstiderna bör i den typen av avtal vara minst fem år och genom optionsavtal ges möjlighet till förlängning.

Den genomförda uppdelningen av SJ:s verksamhet i olika bolag är ett bra första steg och den bör, enligt vår mening, utgöra början på en privatisering av verksamheten. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en plan om hur statens ägande i SJ ska avvecklas.

Stockholm den 8 april 2002
Per Westerberg (m)
Karin Falkmer (m)	Ola Karlsson (m)
Ola Sundell (m)	Stefan Hagfeldt (m)
Jan-Evert Rådhström (m)	Sten Tolgfors (m)
Jan Backman (m)	Mikael Odenberg (m)
Olle Lindström (m)