Motion till riksdagen
2001/02:T60
av Mikael Johansson (mp)

med anledning av prop. 2001/02:23 Förlängd tid för statliga garantier för att återställa försäkringsskyddet för flygbranschen


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att förlänga giltighetstiden för bemyndigandet för regeringen att mot en riskavspeglande avgift (inklusive administrativa kostnader) ikläda staten ekonomiska förpliktelser i form av garantier till försäkringsbolag för att återställa försäkringsskyddet till samma omfattning som tidigare vid skador för tredje man som följer av krig, terrorism och liknande för av Sverige licensierade flygbolag t.o.m. den 23 november 2001.

  2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att förlänga giltighetstiden för bemyndigandet för regeringen att mot en riskavspeglande avgift (inklusive administrativa kostnader) ikläda staten ekonomiska förpliktelser i form av garantier till försäkringsbolag för att återställa försäkringsskyddet till samma omfattning som tidigare vid skador för tredje man som följer av krig, terrorism och liknande för flygplatser t.o.m. den 23 november 2001.

  3. Riksdagen avslår regeringens förslag om att förlänga giltighetstiden för bemyndigandet för regeringen att mot en riskavspeglande avgift (inklusive administrativa kostnader) ikläda staten ekonomiska förpliktelser i form av garantier till försäkringsbolag för att återställa försäkringsskyddet till samma omfattning som tidigare vid skador för tredje man som följer av krig, terrorism och liknande för vissa s.k. handlingsagenter t.o.m. den 23 november 2001.

Sammanfattning

Enligt Miljöpartiet de grönas uppfattning bör staten inte ikläda sig något garantiansvar. Flygbolagens försäkringsskydd är en fråga som bör lösas av marknaden på rent kommersiella villkor. Redan nu finns försäkringsbolag som erbjuder faciliteter som ger ett försäkringsskydd på upp till 1 000 miljoner US-dollar, vilket ger ingen eller en låg extrakostnad per passagerare.

Bakgrund

Mot bakgrund av vansinnesdåden i USA den 11 september 2001 har de internationella flygförsäkringsbolagen reducerat sin täckning av skador på tredje person som förorsakas av krigshandlingar, terrorattacker och liknande mot flygplan från maximalt 1 750 miljoner US-dollar till 50 miljoner US-dollar. Den lägre nivån började gälla fr.o.m. den 25 september.

Denna ändring från försäkringsbolagens sida gällande försäkringsvillkoren gjorde att det inte längre var möjligt att teckna försäkringar som i tillräcklig grad täckte eventuella personskador och materiella skador för tredje part. Detta gällde i några få dagar efter den 11 september, i dag finns det alternativ.

Tidigare försäkringskonstruktioner

En första reflektion, när denna situation uppstod, var: Varför har inte SAS och andra flygbolag tecknat försäkringsavtal som är långsiktiga och hållbara över tiden?

Vanligtvis, vid ingående av avtal i många andra sammanhang, utformas en ändringsklausul, så att en förändring av avtalet rimligtvis godkänns av båda parter. I det här fallet borde SAS m.fl. ha haft en möjlighet att lägga in sitt veto eller diskutera om en förändring skulle ske eller ej. Men det tycks inte ha varit fallet.

Statens inblandning

Det som är riskabelt är dyrt att försäkra. Det vet alla som t.ex. åker motorcykel eller dyker. Varför just flyget nu ska undantas från denna princip motiveras med att fungerande flygtransporter är ett intresse för såväl staten, näringslivet som samhället i övrigt. Regeringen anser att det vid allvarliga störningar på flygmarknaden finns ett legitimt intresse av att staten temporärt träder in och ger garantier och andra stödåtgärder när alternativet annars kanske är att dessa transporter upphör helt för kortare eller längre period. Att det finns andra sätt att kommunicera, för kortare eller längre period, tycks vara främmande för regeringen, eftersom dessa alternativ inte finns analyserade och redovisade i propositionen. Det torde vara rimligt att bedöma att näringslivets behov av transporter, i den mån de inte kan tillgodoses med andra transportmedel än flyg, skulle kunna tillgodoses med videokonferenser, e-post, telefon, telefax, telex m.m. under en kortare eller längre period.

Vi vet att mycket blir dyrare och besvärligare efter den fruktansvärda tragedin i USA. Att försäkringsbolagen har gjort en annan riskbedömning och inte längre anser sig kunna leva upp till eller klara av utlovade ersättningar vid olyckor är en del av detta.

Förut var det försäkringsbolagen som stod för den olyckskostnaden. Så bör det också vara i framtiden. Frågan ska inte lösas av staten, utan på marknaden, inom ramen för det storkapital som både försäkringsbolagen och flygbolagen tillhör.

Nu har staten bestämt sig för att bli flygbolagens försäkringsbolag. Det är nygammal planekonomi och det är olämpligt.

Stockholm den 29 oktober 2001

Mikael Johansson (mp)