Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om grundläggande kassaservice.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lantbrevbärarservicen.
Genom postlagen säkerställs att alla har rätt till goda postförbindelser. I postlagens paragraf 1 a står att ”Det skall finnas en kassaservice i hela landet som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser”. Denna paragraf föreslås nu flyttas från postlagen till en ny lag om grundläggande kassaservice. I regeringens lagrådsremiss i frågan föreslogs att lagen uttryckligen skulle ange att denna kassaservice ska tillhandahållas genom Posten AB.
Lagrådet kritiserade i sitt remissyttrande förfarandet att i lagen namnge ett särskilt bolag. Att riksdagen genom lag skulle ålägga ett visst bolag att tillhandahålla grundläggande kassaservice står enligt Lagrådets uppfattning i strid med regeringsformen, varför förslaget avstyrktes. Lagrådet menar att den av regeringen föreslagna föreskriften inte kan anses vara generellt utformad på ett sådant sätt som förutsätts i förarbetena till regeringsformen och påpekar att riksdagen inte genom lag kan tillägna sig rätten att fatta beslut i enskilda fall. Att en lag måste vara mer generell än i regeringens förslag hindrar inte att lagen är utformad så att den i praktiken blir tillämplig bara på enstaka fall. Dessutom riktade Lagrådet kritik mot att regeringen i en lag om grundläggande kassaservice erinrar om Posten AB:s medverkan vid poströstning.
Också Posten AB har påtalat bristerna i regeringens förslag. Företaget skriver i sitt remissvar att det ”inte framstår som rationellt att nu i lag knyta ansvaret för grundläggande kassaservice till en enda särskilt utpekad aktör på marknaden. Redan inom ett par års tid kan utvecklingen ha kommit dithän att det helt saknas behov av att Posten har en organisation för kassaservice i vissa områden. Utvecklingen på området är så snabb att alla skäl talar för att staten vidmakthåller en flexibilitet i systemet.”
Mot bakgrund av Lagrådets kritik gjordes en omformulering av förslaget till lagtext och i propositionen sägs att ”kassaservicen skall tillhandahållas genom det statligt ägda bolag som också har till uppgift att genomföra röstmottagning enligt 11 kap. vallagen (1997:157)”, d.v.s. Posten AB. I propositionens lagförslag nämns inte Posten AB direkt vid namn, men eftersom vallagen uttryckligen säger att Posten AB har till uppgift att genomföra röstmottagning är kopplingen till Posten AB lika exklusiv och exkluderande som i lagrådsremissen, även om den nu är indirekt.
Regeringen har därmed inte i sak ändrat på de förhållanden Lagrådet kritiserat, utan i vad som framstår som en mycket genomskinlig skenmanöver lika fullt bundit upp det lagstiftade ansvaret till ett visst på marknaden verkande aktiebolag. Detta trots att regeringen i propositionen säger sig gå Lagrådet till mötes genom att nu ”tydligare markera lagens allmängiltighet”.
I och med att den konkreta innebörden inte förändrats från lagrådsremissen till propositionen instämmer Kristdemokraterna i Lagrådets avstyrkan av samtliga förslag som innebär en ändring av gällande rätt. Övriga förslag är därmed onödiga och bör således avstyrkas.
Kassatransaktioner på postkontor och hos lantbrevbärare minskar. I stället ökar antalet kassaärenden hos konventionella banker, Internet- och telefonbanker samt dagligvaruhandeln. Den bästa lösningen för att tillhandahålla kassaservice i hela landet behöver således inte vara att ålägga Posten AB detta, utan kan i stället vara att låta exempelvis butiker och bensinstationer upphandla verksamheten i konkurrens. Kristdemokraterna välkomnar en större konkurrens på området och menar att det på flera håll varit ett riktigt beslut att överlåta verksamheten till en butik eller dylikt. Resultatet har i många fall varit ökad tillgänglighet och förbättrad service. Antalet serviceställen får dock inte minska.
Den grundläggande kassaservicen har länge försummats av regeringen. I årets budgetproposition föreslås dock slutligen en ökning av det årliga anslaget till kassaservice. Kristdemokraterna välkomnar dessa nya medel, men pengarna behöver inte enbart utgå till Posten AB, utan bör kunna användas för att upphandla tjänsten i konkurrens. Att det i lag regleras att ett särskilt bolag ska tillhandahålla den grundläggande kassaservicen kan hindra denna utveckling. Kristdemokraterna anser därför att postlagens utformning ska kvarstå.
Förutsättningarna för ett levande samhälle är att alla i hela landet skall ha tillgång till en god grundservicenivå. Hela Sverige ska kunna leva och varje kommun ska vara ett fungerande samhälle där människor kan få sina grundläggande behov av arbete och service tillgodosedda.
Kristdemokraterna anser att lantbrevbärarna utgör en viktig institution i samhället. De innebär i många bygder en värdefull social kontakt för äldre, en omistlig servicefaktor för småföretagare och de är allmänt en viktig länk i den kedja som gör det möjligt att devisen ”Hela Sverige ska leva” blir verklighet. Vi kan inte se att Posten AB visat att servicen kan bibehållas för allmänheten om lantbrevbärarna frångår sin kassaservice. Därför avvisar vi en sådan utveckling. Med höjda anslag till kassaservice finns inte längre anledning att skära ned på lantbrevbärarnas service. Även i en situation med upphandling i konkurrens bör lantbrevbärarservicen finnas kvar. I glesbygd kan en sådan verksamhet vara olönsam och avskräckande för privata aktörer med vinstintresse. Det är viktigt att staten går in och täcker eventuella förluster av denna verksamhet. Kristdemokraterna förutsätter därför att lantbrevbärarservicen får tillräckliga anslag för att kunna bibehållas i glesbygd.
|
Stockholm den 23 oktober 2001 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |
|
|
Johnny Gylling (kd) |
Ulf Björklund (kd) |
|
Caroline Hagström (kd) |
Ulla-Britt Hagström (kd) |
|
Annelie Enochson (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Magnus Jacobsson (kd) |
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Harald Bergström (kd) |