Säkerhet i trafiken måste förbättras genom en rad åtgärder, inte minst genom ökade insatser mot alkohol och droger.
Regeringen har under en rad år eftersatt investeringarna i infrastruktur mycket p.g.a. den kraftigt försenade infrastrukturpropositionen. Speciellt gäller det på vägsidan, och därför föreslår Folkpartiet att två miljarder extra satsas på väginvesteringarna för år 2002. För att ytterligare öka investeringstakten anser Folkpartiet att privatfinansiering av infrastrukturprojekt måste prövas.
1 Innehållsförteckning 1
2 Sammanfattning 1
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 5
5 Öka konkurrensen för en bättre trafikpolitik 5
5.1 Monopolens sorgebarn – Svensk Bilprovning samt Vägverkets förarprövning 6
6 Förbättra säkerheten i trafiken 7
6.1 Säg kraftfullt nej till droger i all trafik 7
7 Trafikens miljöpåverkan 8
8 Godstransporter för att trygga de välståndsbildande krafterna 9
9 Persontransporter för ökad makt till individen 9
10 Järnvägarna 10
11 Luftfarten 11
11.1 De regionala flygplatserna 11
11.2 Sälj Luftfartsverket och delprivatisera vissa flygplatser 11
12 Sjöfarten 12
12.1 Sjöfarten, miljön och säkerheten 12
13 Bra vägar för tillväxt och välstånd 13
13.1 Låt de enskilda vägarna leva 14
14 Säg ja till privatfinansierad infrastruktur 14
15 IT och telekom 14
16 Låt postkontoren få leva 15
17 Anslagsfrågor 15
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av bättre konkurrens inom samtliga trafikslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utförsäljning av svenska statens andel i SAS.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utförsäljning av Luftfartsverket.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en avmonopolisering av Svensk Bilprovning AB.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett system med licensierade trafikskolelärare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trafiksäkerheten och nollvisionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kraftinsatser mot alla droger i all trafik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av alkolås.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trafikens miljöpåverkan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en total avreglering av godstrafiken på järnväg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en bilsocial utredning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en total avreglering av persontrafiken på järnväg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens på flygmarknaden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om delprivatisering av vissa större flygplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjöfarten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att avveckla stuverimonopolet.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett system med miljölotsar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av tjälsäkring av vägnätet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det enskilda vägnätet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om privatfinansierad infrastruktur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om IT och telekom.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om postservicen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring avseende utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Anslagsförändringar |
|
|
36:1 |
Vägverket: Administration |
1 029 923 |
-75 000 |
|
36:2 |
Väghållning och statsbidrag |
13 370 143 |
+2 000 000 |
|
36:3 |
Banverket: Administration |
740 490 |
-75 000 |
|
7 046 840 |
-1 550 000 |
||
|
Summa för utgiftsområdet |
24 468 615 |
+300 000 |
|
1Yrkande 16 hänvisat till AU.
Transport och kommunikation är nödvändiga ingredienser i all ekonomisk aktivitet var man än befinner sig på jordklotet. Att Sverige allt sedan mitten av 1800-talet haft en positiv välfärdsutveckling kan till stor del kopplas till ökad handel och därmed ökade transporter och kommunikation. Handel över gränserna samt människors fria rätt att röra sig förutsätter att det finns bra tillgång på transporter oavsett om det är ångbåten på 1800-talet, lastbilen på 1900-talet eller IT-kommunikationer i det nya århundrade som vi nu befinner oss i.
För enskilda människors välfärd är goda kommunikationer avgörande. Tillgång till bra kommunikationer underlättar arbetspendling och ökar därmed möjligheterna att bo där man vill och jobba på någon annan plats. En väl utformad trafikpolitik är därmed av allra högsta betydelse även i regionalpolitiskt hänseende.
Tyvärr finns det stora brister i dagens infrastruktursystem: undermåliga och trasiga vägar som effektivt hindrar t ex råvarutransporter till industrin, tågtrafik som allt för länge kännetecknats av bristande konkurrens och höga priser – detsamma gäller flygtrafiken. Exemplen kan mångfaldigas. Till detta ska läggas en riksdagsmajoritet som inte kan enas om att lägga fram en ordentlig infrastrukturproposition, en proposition som har varit aviserad i ca två år.
I denna motion presenterar vi i Folkpartiet våra förslag på infrastrukturområdet utifrån det vi nu vet om politiken innan särpropositionen kommer.
För liberaler är det den fria konkurrensen som ligger till grund för trafikpolitiken. Endast med fri konkurrens tillgodoses den enskildes val av transportslag bäst vare sig det gäller transport av gods eller personbefodran. Med fri konkurrens inom alla transportslag kan vi bäst uppnå en hållbar utveckling och ökad tillväxt. Allt för länge har trafiksektorn kännetecknats av monopolbildningar och då främst statliga sådana. Monopolen har gjort att den enskilde individen kommit i kläm i form av höga priser och sämre service. Dessbättre så har många sektorer inom kommunikationsområdet öppnats för konkurrens under det senaste årtiondet. Det mest lyckade exemplet där god konkurrens har skapats är inom teleområdet där det finns en hel uppsjö av aktörer, vilket i sin tur har inneburit sänkta priser för den enskilde.
Tyvärr kan man inte överföra resultaten från den lyckade teleavregleringen till andra kommunikationsområden. På järnvägssidan råder det fortfarande inte fri konkurrens på alla sträckor. Det gör det däremot formellt på flygsidan, men dessvärre finns det här en aktör i SAS som är allt för dominant på den svenska inrikesmarknaden. Detta har vi tydligt sett exempel på under det senaste året med alla turer i samband mellan samgåendeplanerna mellan SAS och Maersk.
Konsekvensen av bristande konkurrens är helt uppenbar. Priserna är för höga och rabattsystemen är utformade på ett så krångligt sätt att det är svårt för en vanlig människa att sätta sig in i dem. Följden blir att många drar sig för att ta t ex tåget och väljer istället bilen. Det är därför angeläget att verklig fungerande konkurrens kan skapas inom alla trafiksektorer.
För att detta skall fungera så krävs det att de statliga myndigheterna ställer upp och bejakar konkurrensen. Det går inte att göra som regeringen avser att göra, utreda avregleringens effekter. Det är en utredning vars syfte verkar vara en återreglering av vissa trafikmarknader. Vad som istället behöver göras är att se till att konkurrens fungerar ännu bättre.
Statliga monopolverk som Banverket och Luftfartsverket måste agera på ett sådant sätt så att den gamla ”dominanten,” t ex SJ eller SAS, inte favoriseras genom att erhålla de bästa spårlägena eller de bästa starttiderna.
Det är viktigt att påpeka att konkurrensutsättningar måste genomföras på ett sätt som gör att konkurrensen verkligen främjas. Ett uppbrutet statligt monopol får under inga omständigheter innebära att ett privat monopol uppstår istället. I så fall försvinner hela tanken med den valfrihetsrevolution som Folkpartiet förespråkar.
För att gå vidare förordar Folkpartiet en utförsäljning av statens andel av SAS samt Luftfartsverket. Dessutom anser vi att Posten AB och SJ måste möta mer konkurrens.
Köerna till bilprovningen ringlar långa varje år. Privatbilister får inte sina bilar besiktigade innan semesterresor. Yrkesförare blir tvingade att ställa sina fordon för att de inte kan få en besiktningstid med svåra ekonomiska avbräck som följd. Så här kan det inte fortsätta. Folkpartiet har under flera år krävt att bilprovningsmonopolet bryts upp, och vi anser att regeringen måste ta i frågan och lämna ett snabbt förslag till riksdagen för att få ett slut på kaoset.
Samtidigt har Svensk Bilprovning AB varit ute och konkurrerat på marknaden i andra länder, men i Sverige består monopolet. Det är hög tid att detta monopol nu placeras i den papperskorg där redan andra gamla trafikmonopol finns!
Ett annat sorgligt kapitel är förarprövningen som Vägverket utför. Köerna är på många håll så långa att de som skall köra upp för körkort får vänta i månader på en uppkörningstid. Folkpartiet anser att det är hög tid att börja diskutera om inte det är dags att införa ett system där vissa trafikskolelärare skulle kunna bli licensierade för att kunna genomföra förarprov. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Trafik ger ökad välfärd, men den har också sina avigsidor. Trafikolyckor och därpå följande krav på ökad trafiksäkerhet är ett väsentligt inslag i trafikpolitiken. Folkpartiet stod bakom den s.k. nollvisionen, som innebär att ingen skall dödas eller svårt skadas i trafiken. Denna vision har urholkats allt mer, framförallt genom nedskurna väganslag, och nu krävs det krafttag för att den skall kunna hävdas. Man skall dessutom vara medveten om att nollvisionen inte ensam kan leda till minskad trafikdöd. Informationsinsatser är ett viktigt komplement. Folkpartiet efterlyser dessutom att det tydligare bör framgå att kampen mot allt fylleri inom alla trafikslag prioriteras som ett led i nollvisionen.
Att dödsolyckorna har kunnat minska under en rad av år beror bl.a. på den ökade säkerheten i bilarna och vägarnas konstruktion och underhåll. Krockkuddar, sidobalkar och låsningsfria bromsar efterfrågas i större utsträckning och införs på allt fler bilmodeller. Det är angeläget att denna utveckling mot säkrare bilar fortsätter. Tyvärr finns det en konflikt mellan säkerhet och bränslesnålhet på fordonsmarknaden. Stora bilar drar ofta mycket bränsle men är i gengäld av hög kvalitet när det gäller säkerhet. För små bilar är förhållandet det omvända.
Den samhällsekonomiskt effektivaste åtgärden mot trafikolyckorna torde vara ökad trafikövervakning och inte minst säkrare vägar med hög standard. Farliga vägsträckor måste åtgärdas. Skärpt hastighetskontroll, inte minst genom fler synliga poliser, och höjda böter för fortkörning kan också medverka till lägre skadenivå i trafiken. Därför måste väganslaget höjas för att skapa säkrare vägar.
I stadens trafiksystem måste såväl den fysiska utformningen som regelsystemet göra den oskyddade trafikanten till huvudperson. Bilförare måste inse de risker de utsätter sin omgivning för om de inte tar tillräcklig hänsyn. Det är bra att bilförare nu måste lämna företräde åt gående vid övergångsställe.
Gaturummet skall utformas så att det innehåller trivsamma attraktiva gångstråk och sammanhängande cykelstråk, där korsningarna planeras väl. Särskilda informationsinsatser måste göras för att cyklisterna skall inse vikten av att följa trafikreglerna och använda hjälm.
Alkohol och andra droger kombinerat med bilkörning eller båttrafik hör inte ihop. Detta måste ständigt upprepas. Förutom att man kan skada sig själv riskerar oskyldiga att dödas eller skadas av en ratt- eller sjöonykters framfart.
Kampen mot rattfylleriet måste alltid föras och får inte ges upp. Strävan borde vara, som angetts ovan, en nollvision även när det gäller rattfylleri, dvs att alla kör bil eller andra motorfordon med noll promille i kroppen. Genom täta poliskontroller och informationskampanjer bör vi kunna få fler människor att välja att låta bilen stå efter alkoholintag.
Narkotika och bilkörning är minst lika oförenligt som alkohol och bilkörning. Praktiska svårigheter och lagtekniska oklarheter förhindrar emellertid en effektiv bekämpning. Folkpartiet förordar rutinmässig kontroll, nollgräns samt enhetligt straffvärde. Det är också viktigt att uppmärksamma förekomsten av farliga mediciner i trafiken på olika sätt.
Ett nyare hjälpmedel i kampen mot rattfylleri är s.k. alkolås på fordon som hindrar en onykter att starta fordonet. Vi anser att alkolås på sikt bör införas generellt. Till att börja med är det viktigast att prioritera låset när det gäller yrkestrafik.
All trafik påverkar miljön. Under en rad av decennier har det i olika ordalag talats om att trafiken skall bära sina samhällsekonomiska kostnader, d.v.s. betala sina miljökostnader, olyckskostnader och trängselkostnader. Denna grundprincip har formulerats på olika sätt i 1963, 1978 och 1988 års trafikpolitiska beslut men har sedan i praktiken inte genomförts. Detta var något som Folkpartiet varnade för i reservationer till det trafikpolitiska beslutet 1988 (1987/88:TU13).
Speciellt vägtrafiken har stora negativa konsekvenser för naturen. Utsläpp av bl a kväveoxider bidrar starkt till försurning och övergödning. Koldioxidutsläpp bidrar till växthuseffekten. Mot detta skall ställas de positiva effekter vägtrafiken har på välfärdsutvecklingen i landet samt att bilen i många delar av landet är en förutsättning för att hela Sverige skall kunna leva och utvecklas.
Många åtgärder har vidtagits för att minska utsläppens skadliga effekter på miljön. Alltfler fordon drivs med miljövänligare drivmedel, och katalysatorer finns på alla bilar som tillverkats under det senaste årtiondet. Men detta är inte tillräckligt. Nya steg bör tas hela tiden, och ny teknik måste utvecklas. Det är viktigt att denna utveckling kan ske i positivt samspel mellan myndigheter och bilindustrin. Det får aldrig bli så att pålagor o.dyl. allvarligt hindrar den stora majoriteten att skaffa eller köra bil. Folkpartiet anser att skrotningspremien bör höjas för att dels få bort äldre miljöskadliga bilar från vägarna, dels för att hindra att äldre bilar lämnas som skrot i naturen. Tomgångskörning är en källa till onödigt stora utsläpp. Trots att kommunerna har hårda regler för tomgångskörning respekteras förbuden ofta inte, ibland beroende på att det tar flera minuter att få en bil fri från is och imma. Om fler använde motorvärmare kunde denna typ av onödiga utsläpp förhindras.
Andra transportslags negativa miljöpåverkan bör uppmärksammas mer. Flyget är en källa till stora utsläpp samt buller. Ansträngningar måste göras för att få fram renare och tystare flygmotorer. Även tåget, som av många anses som miljövänligt, kan ha negativ miljöpåverkan bland annat i form av buller och vibrationer med markpåverkan som följd. Om elektriciteten till tågen produceras i fossileldade kraftverk utgör detta också en negativ påverkan på miljön.
Enbart Sverige självt kan inte ställa hårda miljökrav på trafiken då utsläpp och miljöpåverkan är gränsöverskridande. Därför måste det internationella trafik- och miljösamarbetet fördjupas och utvecklas. Regeringen bör aktivt inom EU driva på och medverka till en minskning av miljökonsekvenserna.
För oss genomsnittsmedborgare är det nog persontransporter som man tänker på när trafikpolitiken diskuteras. Faktum är dock att den allra största andelen av våra transporter i Sverige utgörs av godstrafik. Dygnet runt året om transporteras stora mängder gods på våra vägar, på järnvägen, i luften och till sjöss. Utan godstransporter skulle stora delar av samhället inte kunna fungera med hotad sysselsättning som följd. Ett väl fungerande godstransportnät är också en garant för en väl fungerande konkurrens. Därför är det viktigt att godstransporterna får vara ett marknadsstyrt system som ger den enskilde bästa möjligheten att välja hur han eller hon vill transportera sitt gods. Det som bör kompletteras när det gäller marknadstänkande på godssidan är en total avreglering av godstrafiken på järnväg. Som det ser ut idag är godstrafiken på järnväg bara delvis avreglerad, och SJ är allt för dominerande som aktör.
Det finns många godstransporter som sker bäst till sjöss och inte bör föras över till järnvägen. Det gäller speciellt sjöfarten på de stora insjöarna, Vänern och Mälaren, men också kustsjöfarten. Olja och andra farliga produkter är exempel på gods som vi anser skall fraktas till sjöss.
Det finns all anledning att uppmärksamma åkeriernas situation i Sverige. Deras kostnadsläge är mycket högre än i de flesta andra konkurrentländer. Det är angeläget att åtgärder vidtas för att sänka åkerinäringens kostnader så att den blir konkurrensmässig mot omvärlden. Folkpartiet har föreslagit sänkt skatt på arbete som på ett radikalt sätt skulle förbättra åkarnas situation i landet.
Persontransporter är ett liberalt grundfundament. Kan vi som individer inte resa för att kunna träffas och umgås med andra vare sig det gäller affärsresor eller resor till släktingar, vänner och bekanta så skulle samhället vara bra mycket stelare och tråkigare. Individens rätt att få resa är därför en grundläggande princip i ett samhälle som präglas av ökad egenmakt för individen.
En övervägande majoritet av persontransporterna företas i privatbilar – åtta av tio. Detta är ett viktigt konstaterande. Sverige är ett glest befolkat land med stora avstånd som gör att många är beroende av bilen för att kunna ta sig fram i områden där kollektivtrafiken inte är utbyggd. Dessa förhållanden är viktiga att ha i åtanke när frågor kring bilen och pålagor på bilismen diskuteras. Det är å ena sidan viktigt att bilarna utvecklas så att miljöpåverkan minskar. Men samtidigt får inte det ske så att folks möjligheter att äga och köra en egen bil försämras. Bilen är en nödvändighet för många i Sverige både i staden och på landsbygden. Bilen ingår i många människors vardagsliv och måste anses vara en nödvändighet. För att belysa bilens roll ur ett antal perspektiv föreslår Folkpartiet att en bilsocial utredning tillsätts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Då den framtida järnvägspolitiken kommer att dras upp i regeringens proposition senare i höst lämnar vi i denna motion endast övergripande kommentarer till hur Folkpartiet ser på järnvägarna.
Under flera årtionden på 1900-talet dömdes järnvägen ut, och åtskilliga järnvägssträckor lades ned och ersattes av andra transportalternativ. Idag upplever vi en renässans för järnvägen, och vi ser på järnvägen som ett energieffektivt och trafiksäkert transportsystem.
Energiförbrukningen är låg per personkilometer och per tonkilometer. Miljöpåverkan är låg vad gäller utsläpp till luften, förutsatt att använd elenergi inte framställts i fossileldade kraftverk. Dieseldrivna lok och motorvagnar är dock en källa till vissa miljöproblem. Dessa kan avsevärt reduceras med modern teknik. Miljöpåverkan i form av buller, vibrationer och markskador från järnvägarna är däremot kraftig. Problem av denna art får inte viftas undan, och här behövs mer forskning och utvecklingsarbete.
Folkpartiet liberalerna anser att en fortsatt avreglering av järnvägstrafiken medför stora fördelar. Konkurrens gynnar kunder och på sikt sektorns modernisering och attraktionskraft. Erfarenheterna hittills av konkurrensen vid länstrafikhuvudmännens upphandling är att trafikkostnaderna kunnat sänkas avsevärt till nytta för såväl skattebetalarna som resenärerna. Nya operatörer har också kunnat etablera sig, och ett stelt monopolsystem har kunnat ersättas med flexibilitet och modernare företagsformer. Vi anser att samtliga järnvägssträckor måste konkurrensutsättas. Riksdagen bör därför besluta om en omedelbar avreglering av all gods- och persontrafik på järnväg.
Banverket bör i sin policy sträva efter att främja konkurrens på järnvägarna genom att se till så att fördelning av tåglägen genomförs på ett neutralt sätt. Det får inte bli så att SJ:s trafik har företräde framför andra operatörer på spåren.
SJ:s dominerande ställning på persontrafikområdet har synts tydligt. Biljettpriserna och rabattreglerna är så krångliga att mindre miljövänliga transportmedel ofta framstår som bättre för kunderna. Konsekvenserna av detta blir att ännu färre väljer att åka tåg och istället väljer transportslag som är mer skadliga för miljön. Även på järnvägssidan har regeringens starkt försenade infrastrukturproposition påverkat utvecklingen i negativ riktning.
År 2003 har det gått 100 år sedan bröderna Wright med sin flygmaskin tog den första riktiga flygturen. Idag är längden på många flygplan längre än vad brödernas första flygtur var. Detta förhållande säger mycket om flygets utveckling och betydelse för att ”krympa” hela jordklotet.
Passagerarutvecklingen på flyget följer i stora drag konjunkturutvecklingen. Vid högkonjunktur ökar flygtrafiken medan den minskar vid lågkonjunkturer. Under de senare åren har flygtrafiken ökat. Men denna utveckling är på väg att vända nu. Lågkonjunkturen samt de tragiska händelserna med terrorattackerna i USA leder till att flygresandet kommer att gå ner.
Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet liberalerna var pådrivande för ökade visserligen flygets attraktionskraft. Dessvärre har dock konkurrensen inte blivit bättre med avregleringen. SAS, med staten som delägare, har fortfarande en alltför dominerande ställning på många sträckor i inrikestrafiken och i utrikestrafiken till och från Sverige. Detta har lett till att biljettpriserna är orimligt höga på de sträckor där man inte har konkurrens jämfört med konkurrensutsatta sträckor.
Det vore därför bra om fler lågprisflygbolag etablerar sig i Sverige och därigenom kan sätta press på biljettpriserna. Det är också viktigt att Luftfartsverket inte agerar konkurrenshämmande genom att ge bättre start- och landningstider till SAS, s.k. slots. Vi föreslår därför att en handel med slots införs på Arlanda flygplats. Konkurrensverket bör för övrigt fortsätta sin granskning av flygtrafiken i Sverige.
På många håll har de regionala flygplatserna spelat en stor roll för många mindre orter i deras kontakt med övriga Sverige. Folkpartiet anser att dessa mindre flygplatser också i framtiden har stor betydelse och måste ges ett visst statligt stöd för att kunna överleva. Framförallt då i Norrlands inland.
Folkpartiet har en restriktiv inställning till statlig affärsverksamhet. Vi har föreslagit att de flesta av de statliga bolagen och affärsverken kan säljas. Luftfartsverket är lämpligt för en utförsäljning, och som ett första steg borde vissa av de större flygplasterna delprivatiseras.
Sjöfarten har ur historisk synvinkel varit av stor betydelse för vårt lands utveckling. Innan vägnät och järnvägsnät var utbyggt var sjöfarten det helt dominerande transportslaget. Landtransporter var i många fall förenade med stora umbäranden.
Sedan dess har en rad andra kommunikationsmedel tillkommit, men sjöfarten finns kvar och kommer även i framtiden att spela en stor roll för våra utrikesförbindelser bl a mot bakgrund av den europeiska integrationen. Sjöfarten är den transportgren som transporterar mest av den svenska produktionen.
Svensk sjöfart möter konkurrens från två håll, dels från europeiska länder, t ex har Norge och Holland statliga stöd, dels från Asien och andra Östländer som har låga bemanningskostnader. För att möta denna problematik måste svensk sjöfart konkurrera med andra metoder såsom säkerhet, effektivitet, kvalitet m.m. Att avhjälpa hoten mot den svenska sjöfarten med breda industristöd är ekonomiskt omöjligt och en stor otjänst både mot branschen själv och näringspolitiken i stort. Det är därför bra att rederistödet försvinner och ersätts med en s.k. nettolösning.
Andra åtgärder måste också vidtas. Bl a måste stuverimonopolet avvecklas. Sverige bör säga upp den ILO-konvention som reglerar detta och avveckla stuverimonopolet snarast. Det är med glädje vi kan konstatera att EU också börjar intressera sig för konkurrensen i hamnarna. En företagspolitik i linje med Folkpartiets om fler jobb genom företag skulle också på ett positivt sätt förbättra sjöfartens villkor.
Sjöfarten har stor potential att vara det verkligt miljövänliga transportalternativet om rätt åtgärder vidtas. Fortfarande har olje- och kemikalieutsläppen i våra hav och kuster, trots strikta regler och förbud, inte minskat. Varje år sker ca 400 oljeutsläpp, och mörkertalet anses vara minst lika stort. Innanhavet Östersjön, liksom Skagerrack och Kattegatt med unika ekosystem, fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage från samtliga närliggande länder och räknas som ett av världens mest förorenade havsområden.
Utsläppen kring och till framförallt Östersjön kräver gemensamma lösningar på såväl nationell nivå som EU-nivå. Den bästa miljöinsatsen på lång sikt för att stärka regionen kring Östersjön är att arbeta för att våra grannländer blir medlemmar i EU. På kort sikt krävs dock vissa punktinsatser, bland annat krävs ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön. Fartygsutsläpp måste motverkas och överträdelser beivras. Vi liberaler vill likaså att alla länder vid Östersjön har mottagningshamnar för förorenat vatten. Folkpartiet föreslår vidare att Sverige verkar för en internationell överenskommelse om miljölots på lastfartyg som trafikerar Östersjön. Miljölotsens roll är att se till att ett fartyg inte transporterar miljöfarlig last utan att miljösäkerheten kan garanteras.
Det är en central statlig uppgift att övervaka säkerheten. Sjöfartsinspektionen måste ha ett sådant uppdrag att övervakning och åtgärder kan ske effektivt och att fartygstrafik kan bedrivas med samma säkerhetsnivå som för andra trafikslag. Detta är av stor vikt för personal, passagerare och ur miljösynpunkt för gods.
Sverige bör vara pådrivande i att skapa förutsättningar för internationellt övervakad konkurrens, ökad standardisering av säkerhet och miljö samt kredit- och sjövärdighet. Regeringen bör pröva möjligheten att vinna ökat gehör för detta inom EU då EU:s internationella handel genererar en stor del av fartygstransporterna och anlöp till EU-hamnar är viktigt för allt tonnage. Detta skulle också säkerställa rimliga arbetsvillkor och arbetsmiljö för ombordanställd personal från alla länder.
Sjöfart är speciellt för bulktransporter en miljömässigt och ekonomiskt effektiv transportform. En del transporter kan lockas över till sjöfart under förutsättning att hamnar och lastsystem fortlöpande moderniseras. Detta gäller särskilt inlandshamnar, framförallt i Vänern och Mälaren där sjötransporter utgör ett attraktivt och säkert alternativ jämfört med järnvägs- och lastbilstransport. Folkpartiet vill genom en annorlunda kommunal hamnpolitik och en annan avgiftssättning stimulera insjöfarten.
Det är av yttersta vikt att hela landet har en sådan standard på vägnätet att en råvaruförsörjning till industrin kan tryggas hela året och därmed rädda jobb på landsbygden. Här måste vi nämna skogsindustrin i första hand. Det är därför viktigt att vägnätet tjälsäkras så att t ex inte skogsindustrin drabbas av avbrott i sin produktion på grund av dåliga vägar. Folkpartiet anser att väganslaget måste höjas, och vi föreslår det i vårt budgetalternativ för år 2002. Det är också viktigt att kommunerna på sina vägnät håller en sådan standard att inte en bygds utveckling hotas. Vägnätet är av stor betydelse också för att boende på lands- och glesbygd oftast inte har samma valfrihet i valet av kommunikationssätt som de boende i större tätorter har.
Folkpartiet anser att det förslag till stomvägnät med anslutande vägar av hög kvalitet som den borgerliga regeringen lade fram 1993 måste genomföras. Den nuvarande regeringen har övergett denna plan genom successiva neddragningar här och där, vilket har inneburit att hela landet har fått ett sämre vägnät. Årets budgetproposition i kombination med den kraftigt försenade infrastrukturpropositionen gör inte saken bättre.
Precis som när det gäller järnvägar återkommer Folkpartiet mer till de mer specifika projekten när särpropositionen kommer.
Folkpartiet vill värna om det enskilda vägnätet. Man kan med fog påstå att utan bra enskilda vägar stannar Sverige. De enskilda vägarna är av stor betydelse för näringslivet, människors möjlighet till bosättning, möjlighet till friluftsliv och rekreation m.m. Minskade resurser till det enskilda vägnätet leder därför snabbt till betydande negativa konsekvenser inte bara för glesbygden utan för landet i dess helhet.
Folkpartiet delar inte inställningen i de förslag som diskuterats i en statlig utredning om att lågtrafikerade vägar som idag är statliga ska föras över till det enskilda vägnätet. Det är bara ett sätt för staten att övervältra ansvaret på kommuner och enskilda. Detta hindrar inte att man ändå kan hitta lokala lösningar när det gäller driften av statliga vägar. Det vore positivt om Vägverket kunde prova att lägga ut driften på de mindre trafikerade vägarna på föreningar bestående av de boende och företagare längs den aktuella vägen.
I dagens situation med undermålig standard på både vägar och järnvägar och när anslagsfinansiering över statsbudgeten inte räcker till för att finansiera alla angelägna investeringar måste andra lösningar prövas.
Folkpartiet har i flera år i riksdagen motionerat om att denna typ av investeringar skall kunna förekomma på flera aktuella infrastrukturprojekt. En sammanfattande beteckning på denna typ av finansieringslösning är PPP, Public-Private Partnership. Finansieringen av PPP-projekt kan ske antingen genom att nyttjarna, trafikanterna, erlägger avgifter eller att staten genom Vägverket ”hyr” anläggningarna eller en kombination av dessa bägge finansieringar. Projekt som vi framförallt anser vara intressanta för framtida PPP-projekt är trafiklösningar i eller kring våra storstäder.
Regeringen har ett flertal gånger flaggat för att man är villig att genomföra PPP-projekt, men vi har tyvärr sett alldeles för lite av det ännu – sannolikt på grund av påtryckningar från de s.k. stödpartierna.
IT-kommunikationer är framtidens infrastruktur. Goda IT-kommunikationer kan vara ett bra verktyg för att skaffa fler jobb i hela Sverige. Det är därför av största vikt att det finns ett väl utbyggt och kraftfullt IT-nät i hela landet. Teknikutvecklingen går snabbt på området, och det som är en bra teknik idag kanske är omodern redan om ett halvår. Därför skall vi idag inte lägga ner offentliga resurser på att bygga ut något som vi inte vet om det är hållbart om ett par år. Folkpartiets uppfattning är därför att det i första hand är näringslivet som skall engagera sig i utbyggnaden av IT-nät. Stat och kommun bör endast gå in på denna marknad för att garantera att utbyggnaden når ut till samma kostnad och i rätt tid till dem i landsbygd/glesbygden som behöver den för att kunna etablera verksamhet. Det viktigaste är att se till så att alla kan få tillgång till IT-uppkoppling till samma kostnad oavsett bostadsort. Debatten har i Sverige handlat mycket om just tillgången till en uppkoppling. Diskussionen om vilka tjänster m.m. som sedan skall finnas att tillgå i näten har nästan helt uteblivit.
Men också de vanliga telekommunikationerna måste diskuteras. Det är viktigt att alla i Sverige på den avreglerade telemarknaden får tillgång till telefoni till rimliga priser. Visserligen fungerar konkurrensen hyfsat när det gäller fast telefoni men mer kan göras. Bättre konkurrens måste skapas på accessnätet. För mer om IT och telekom hänvisar vi till vår separata IT-motion.
Postmarknaden präglas allt mer av avreglering och konkurrens. På många orter finns flera aktörer som delar ut och distribuerar post. Detta är positivt. Folkpartiet anser att det är viktigt att postlagen följs noga även på den avreglerade postmarknaden så att en post- och kassaservice kan upprätthållas i hela landet. Vi tar kraftfullt avstånd från en utveckling som går emot att samtliga stationära postkontor i Sverige skall avvecklas. Försvinner de stationära postkontoren är detta ett dråpslag för många orter i Sverige då det ytterligare utarmar den offentliga servicen. Det räcker inte att man flyttar postservicen till en butik eller bensinmack då detta vid många tillfällen kan vara det första steget mot en total nedläggning.
Det finns dessutom många oklarheter med vad som händer med delar av servicen om samtliga postkontor läggs ned. Det finns många t ex äldre som inte har tillgång till Internet och som därmed inte kan sköta sina postaffärer den vägen.
Det är ostridligt att ökade medel behövs för att förbättra vägnätet. Vi avsätter långsiktigt en miljard mer än regeringen per år för vägarna. Men omedelbara åtgärder är nödvändiga. Vi satsar därför en miljard ytterligare extra nästa år. Banverkets investeringar kan bedrivas i en något långsammare takt.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Kenth Skårvik (fp) |
|
|
Elver Jonsson (fp) |
Eva Flyborg (fp) |