Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en konkret åtgärdsplan för statens satsningar på infrastrukturen i tillväxtregionen Stockholm.
En väl utbyggd infrastruktur är nödvändig för ett vitalt näringsliv. Inte minst spelar goda kommunikationer en större roll nu än förr när såväl företag som människor väljer etablerings- och bostadsort, ja t.o.m. land. Dels skall företagen effektivt och säkert kunna transportera varor och annat gods till så låga kostnader som möjligt, dels skall människor bl.a. kunna ta sig till och från arbetet – kollektivt eller med eget fordon – utan irriterande förseningar på grund av brister i infrastrukturen.
På kommunikationsområdet märks dock tydligt – liksom på andra områden – regeringens ambitioner att omfördela pengar från storstadsregionerna till övriga delar av landet. Detta sker trots att det är i storstäderna som befolkningskoncentrationen är högst och det är där det mesta transportarbetet och slitaget sker. Transportarbetet är ju i hög grad uttryck för ekonomisk aktivitet, och storstadsregionerna svarar också för huvuddelen av landets BNP och tillväxtpotential.
Stockholmsregionens bilister, t.ex., levererar årligen in över 5 miljarder kronor i olika fordonsrelaterade skatter och avgifter. Men av dessa pengar återgår mindre än 1 miljard av de nationella trafikanslagen till regionen för nyinvesteringar och nödvändigt underhåll. Dagliga köer in och ut ur Stockholm i rusningstid vittnar därom. Att köer på många gator i Stockholm dagligen skapar förseningar såväl i kollektivtrafiken som bland övriga transporter och härigenom bidrar till försämringen av luftmiljön i innerstaden högst väsentligt, visar bara bl.a. på behovet av kringfartsleder som avleder innerstaden från trafik som inte har ärende dit.
Regeringen har länge segdragit på frågan om hur det torpederade s.k. Dennispaketet i vissa delar skulle kunna återuppstå, trots att det redan fanns och finns en tämligen bred enighet i Stockholm och övriga närmast berörda kommuner om att kring- och förbifartsleder ger bättre innerstadsmiljö, underlättar transportarbetet och främjar tillväxten i regionen. Regeringen har dock bollat frågan vidare till den s.k. Stockholmsberedningen som skall lämna besked i början av år 2002. Men trängselavgifter eller biltullar är knappast ett realistiskt alternativ till utbyggda kringfartsleder. Sådana skulle bara hämma rörelsefrihet och tillväxt.
Staten måste ta ett bättre konkret och målmedvetet delansvar för en bra infrastruktur, dvs. även attraktiva och välfungerande kollektiva kommunikationsleder, inom landets huvudstadsregion och övriga tillväxtgenererande storstadsregioner. Regeringens proposition den 4 oktober 2001 om infrastrukturen lämnar dessvärre inga starkare konkreta bidrag till lösningen av dessa frågor i vart fall för Stockholmsregionens del. Det finns ingen antydan till besked om t.ex. vare sig kringfartsleder eller pendelstågstunnel.
Det är därför påkallat att regeringen ges i uppdrag att snarast ta fram en konkret åtgärdsplan för statens satsningar på infrastrukturen i tillväxtregionen Stockholm.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Henrik S Järrel (m) |