Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tilldela Vägverket i västra regionen extra anslag med hänsyn till det stora eftersläpande behovet och med anledning av de översvämningar som drabbat länets vägar.
Under flera år har den värmländska vägstandarden flitigt diskuterats på grund av det eftersläpande underhållet. Vägbanor med sprickor, hålor, trasig ytbehandling och djupa spår som ökar risken för vattenplaning utmärker de flesta Värmlandsvägarna. Det kan med fog påstås att vi leder bottenligan vad gäller vägstandard i landet.
Det kortsiktiga agerandet måste nu ersättas med höjda ambitioner, och åtgärder måste vidtas för vägförbättringar redan under år 2002. Värmlänningarna har inte råd att vänta längre. Privatpersoner och företag har alltför länge dragits med transportfördyringar på grund av regeringens ovilja. Insikten om vägarnas betydelse för regional tillväxt måste öka, inte bara hos regeringen utan även bland stödpartierna.
De ovanligt svåra tjälskadorna i Värmland har tärt hårt på länets tilldelade anslag de senaste åren, anslag som redan tidigare varit intecknade. Nya – och gamla – vägskador, båda lika angelägna, har nu på ett olyckligt sätt kommit att konkurrera med varann. Vi har också nått den nivån när slitaget har accelererat. I västra Värmland har vägarna under bara ett år försämrats lika mycket som tidigare skett under tre till fem år. Det visar att gränsen nu är nådd – de värmländska vägarna är nu sämre än någonsin.
Väganslagen till Värmlandsvägarna måste nu höjas kraftigt. Hur regeringen ska göra detta är mycket oklart. Väganslagen i budgeten för år 2002 och i jämförelse med budgeten för år 2001 oroar. Inga nya pengar anvisas inom budgetramen, men en upplåning planeras. Där kan inte utläsas att Värmland skulle få några höjda anslag för nästkommande år. I Värmland anser vi att det inte går att ständigt lappa och laga. Det är befogat att klaga.
Regeringen väljer istället att i en proposition presentera nya pengar – men ska de komma först från år 2004? Dessutom ligger det mesta av de nya pengarna inte inom budgetramen utan ska lånas i Riksgälden. Osäkerheten är därför mycket stor. Regeringen gör ett försök att satsa på vägarna, men det är halvhjärtat. Pengar till vägarna behövs nu – dvs. att ange höjda anslag före valet – men att vänta med åtgärderna tills efter valet inger oro.
Målet om en säkrare trafik har tyvärr inte uppnåtts de senaste åren enligt rapporter, och vi kommer allt längre ifrån det. Målet om en regionalutveckling har heller inte infriats och inte heller ambitionerna om en bättre transportkvalitet för näringslivet har uppnåtts.
Riksdagen måste nu uppmärksamma Värmlands förutsättningar och inför anslagsfördelningen till Vägverket göra justeringar till förmån för vårt län.
Akuta insatser måste till på de tre nationella stamvägarna. Bland annat gäller det E 18 Hån–Töcksfors, en viktig överfart till Norge. Vägstandarden är en förutsättning för att öka utbytet av handel och arbetskraft i gränstrakterna. Väg 45 sträckan Sunne–Fagerås, den vägsträckan är idag under all kritik och även olycksdrabbad. Lösningen hittills på väg 45 har varit att sänka hastigheterna, i förlängningen ohållbart för pendlare, näringsliv och turism. Väg 64 söder om Kristinehamn är viktig för hela östra regionens utvecklingsmöjligheter, speciellt i ett läge när stora omstruktureringar sker.
Det regionala vägnätet är i lika stort behov av akuta vägförbättringar. Väg 62 från Karlstad till Långflon i norr, som fortsätter in i Norge mot Trysil, behöver underhåll men även nysträckning på några ställen. Det finns idag alltför många flaskhalsar och dessutom är vägbanan i mycket dåligt skick, omkörningar är i stort sett omöjligt på flera sträckor. Framför allt har tung trafik, virkestransporter, stora besvär att ta sig fram under tjälskottsperioder.
Likaså gäller detta väg 61 från Karlstad över Arvika–Åmotsfors, som är enda förbindelsen till Norge i det området. De västliga kontakterna med Norge blir alltmer viktiga för Värmland. Satsningar i öst-västlig riktning på E 16 från Gävle till Oslo, den s.k. kust till kuststräckan, kommer att bli avgörande för de nordliga delarna av Värmland. E 16 kan bli en viktig länk mellan Dalarna och Norge med Värmland och Torsby kommun i centrum.
Även grusvägarna har drabbats av skador efter översvämningarna, och många privata ägare och skogsägare har drabbats av stora underhållskostnader. Det är viktigt att staten även i fortsättningen håller ihop Sverige genom att ekonomiskt stötta underhållet av de mindre vägarna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |