Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om godstransporter på järnväg.
När statlig verksamhet övergår till att bli aktiebolag är avsikten att skapa större lönsamhet och bättre effektivitet. Det innebär samtidigt att olönsam verksamhet måste tas bort eller kraftigt prisjusteras för att det statliga bolaget skall kunna uppfylla kraven på effektivitet och ekonomisk balans. När SJ Gods blev Green Cargo inträffade just denna situation att företag med små fraktvolymer, huvudsakligen belägna i landets glest befolkade områden, fick beskedet om nedläggning av fraktservice på järnväg eller kraftiga prishöjningar. I många fall har aviserats en dubblering av fraktpriserna för varuproducerande företag i Norrlands inland. Det anses av berörda företag vara helt omöjligt att klara med bibehållen lönsamhet.
I några fall har företagen etablerats på en plats just på grund av möjligheten till jänvägstransporter. Kommuner och andra har medfinaniserat spårbyggen för att företagen skall kunna komma in på det ordinarie järnvägsnätet.
Det som har hänt är att det som tidigare var ett regionalt ansvar genom SJ:s försorg nu har blivit en viktig regionalpolitisk fråga.
I den regionalpolitiska propositionen aviserar man att statliga företag skall ta ett större regionalpolitiskt ansvar. Därmed borde frågan kunna lösas på sikt.
I det korta perspektivet anser vi att staten måste ta ansvaret för att företag på mindre orter kan få sina järnvägsfrakter till priser som motsvarar den allmänna prisutvecklingen.
Vi anser att godstransporter på järnväg bör kunna förekomma fortsättningsvis även i glest befolkade delar av landet där man kan upparbeta vagnslaster. Det kan ske genom Green Cargos fraktorganisation men också genom att staten stödjer utvecklingen av s.k. short-line-företag som har till uppgift att samla järnvägsvagnar till terminaler för vidare transport med tidtabellsgående heltåg.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Berit Andnor (s) |
Rune Berglund (s) |