Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om satsningar på vägar och järnvägar i Västmanlands län.
Förbifart Sala omfattar förbifart för riksväg 70 Enköping–Dalarna och riksväg 67 Räta linjen Gävle–Norrköping. Båda vägarna ingår i det nationella stamvägnätet. Riksväg 70 är Dalarnas förbindelseväg till Stockholmsområdet och Mälardalen i övrigt. Den är viktig både för godstransporter, turisttrafik och veckopendling (”masrallyt”). Räta linjen har också stor betydelse för godstrafiken och innebär dessutom en möjlighet att avlasta Stockholmsområdet från tung trafik.
Nuvarande vägar är för smala. Delen Sala–Broddbo är dessutom mycket kurvig, vilket har lett till att hastigheten har satts ner till 70 km/tim på en längre sträcka även utanför staden. Trots hastighetsnedsättningar är trafiksäkerheten på befintliga vägar inte tillfredsställande. En ny 14-metersväg ger förutsättningar att separera trafiken med mitträcke, vilket väsentligt minskar de svåra olyckorna. Trafiken genom Sala medför bullerstörningar för många hushåll och innebär en trafiksäkerhetsfara. Genom förbifarten kan antalet bullerstörda reduceras kraftigt och trafiksäkerheten höjas väsentligt i Sala. Från näringslivet i Dalarna har framförts att en bättre standard på riksväg 70 är nödvändigt för deras utveckling.
För den västra delen av förbifarten finns en arbetsplan klar för fastställelse medan vägutredningen nyligen avslutats för den östra delen.
E 18 ingår i det nationella stamvägnätet och ingår även i det av EU prioriterade europeiska infrastrukturnätet TEN. E 18 förenar Oslo–Stockholm–Helsingfors–S:t Petersburg och har stor betydelse för såväl långväga som regional och lokal gods- och persontrafik.
Trafikbelastningen är mycket hög på berörd sträcka, ca 15 000 fordon/dygn, vilket i kombination med låg standard ger låg trafiksäkerhet och framkomlighet. Vägsträckan i sin helhet, men framför allt passagen genom Hummelsta, är en flaskhals på E 18. Vägen ger dessutom en dålig boendemiljö i Hummelsta på grund av buller och avgaser samt vägens starka barriärverkan. Antalet bullerstörda personer utmed befintlig väg skulle minska från cirka 250 till under 50.
För vägdelen finns en färdig arbetsplan för ny motorväg, som för närvarande prövas av regeringen.
Vägsträckan utgör gemensam länk för två nationella vägar. Nuvarande väg är motortrafikled med 13 meters bredd och ingår i de ur trafiksäkerhetssynpunkt 100 farligaste vägarna i landet. Nuvarande väg har drygt 19 000 fordon som fram till 2010 beräknas öka till 24 000 fordon.
Ett arbete med att ta fram en arbetsplan för motorväg i befintlig sträckning inleddes i slutet av förra året.
Från och med i sommar bedrivs persontrafiken på Bergslagspendeln med nytt tågmaterial inom ramen för ”Tåg i Bergslagen”. Därmed har persontrafiken på hela sträckan Ludvika–Västerås återupptagits med fem dubbelturer/dag. Därutöver trafikeras sträckan Fagersta–Västerås med 10 dubbelturer samt några extra insatståg Västerås–Ramnäs/Virsbo.
Under 90-talet har Bergslagspendeln fått en omfattande användning även för godstrafik. Bedömningen av investeringsinsatser på Bergslagspendeln i slutet av 80-talet byggde på att banan endast skulle användas för enstaka dagliga godståg. När järnvägsinvesteringarna var som mest omfattande under mitten av 90-talet uppgick antalet godståg till cirka 20/dag, och i dagsläget handlar det om ett tiotal tåg/dag. Belastningen med tung godstrafik har inneburit en stark förslitning av skarvspåret norr om Ramnäs och skador på dräneringen av banvallen. Med utgångspunkt från Banverkets ekonomiska underlag inför förra planeringsomgången bedömer länsstyrelsen att utöver medel i gällande plan behövs ytterligare medel för åtgärder i banvall, kontaktledningsupprustning, helsvetsad räls samt för att uppnå bärigheten 25 tons axeltryck för godstrafiken.
|
Stockholm den 18 oktober 2001 |
|
|
Margareta Israelsson (s) |
|
|
Sven-Erik Österberg (s) |
Göran Magnusson (s) |
|
Mariann Ytterberg (s) |
Paavo Vallius (s) |