Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att, inom ramen för de medel som avsätts för infrastruktursatsningar under perioden 2004–2015, trafikhuvudmännen i ett eller flera län bör tilldelas medel för att införa nolltaxa i kollektivtrafiken samt att forskning bör knytas till försöksprojekten för att utvärdera hur nolltaxan påverkar resemönster, val av färdsätt, olycksstatistik och utvecklingen av trafikskadekostnader, miljöpåverkan, om det påverkar pendling till arbete på annan ort, om det påverkar utflyttningen från periferi till centrum osv.
Det har de senaste åren lagts några motioner rörande införande av nolltaxa i kollektivtrafiken. Samtliga motioner har dock avslagits. I betänkandet från riksdagens trafikutskott (1999/2000:TU1) konstateras, som svar på motion från undertecknad och Sture Arnesson (v) bl.a. följande. ”Utskottet anser att försök med nolltaxa och andra alternativa utformningar av taxor inom kollektivtrafiken har stort intresse.” Trafikutstkottet konstaterar vidare att ansvaret för dessa frågor närmast ligger på de berörda aktörerna, t.ex. trafikhuvudmännen, samt på Kommunikationsberedningen (KFB), som forskningsstödjande organ.
Problemet är emellertid att trafikhuvudmännen inte har de medel som initialt krävs för att införa nolltaxa. De behöver täckning för bortfallet av biljettintäkter. Andra tillgodogör sig nämligen ”vinsterna”, t.ex. sjukvården, försäkringskassor, försäkringsbolag m.fl.
I många län är beläggningen dålig avseende kollektivtrafiken, och i t.ex. Örebro län finansieras endast ca 27 % av trafikintäkterna till länstrafiken via biljettköp, dvs. det de resande betalar själva. Hela 73 % av länstrafikens trafikintäkter betalas via skattemedel. Det trista är att beläggningen är så låg, dvs. att t.ex. många bussar åker sina turer med ett fåtal passagerare och därmed med många tomma stolar. Alla skattebetalare i länet är redan nu med och finansierar något som alltför få sedan använder. Många uppfattar uppenbarligen att kollektivtrafiken är för dyr, att turerna inte passar det egna resebehovet, att tillgängligheten är för dålig osv. En kollektivtrafik med nolltaxa, hög turtäthet och god tillgänglighet för t.ex. funktionshindrade och äldre borde innebära att fler väljer att resa kollektivt och därmed leda till ett mer effektivt resursutnyttjande samt att avsatta skattemedel kommer till verklig nytta för den enskilda resenären, med positiva miljöeffekter och minskade negativa samhällskostnader, t.ex. avseende trafikskadekostnader.
Det har genomförts nolltaxeprojekt och det finns permanenta nolltaxelösningar i landet, t.ex. i Ockelbo och Kristinehamn. Det senare har utvärderats av Institutet för trafikforskning (TFK) i en rapport. Här framkom bl.a. att den största grupp som bytt färdmedel sedan införandet av nolltaxa utgjordes av bilister, ca 24 %. Priset var den klart viktigaste orsaken till att byta färdmedel. Den grupp som stod för den största resandeökningen var de förvärvsarbetande, där förändringen låg på hela 209 %.
Om vi menar allvar med att uppnå uppställda klimatmål så måste vi våga pröva och utvärdera nya projekt, t.ex. nolltaxa i kollektivtrafiken. Det måste erbjudas attraktiva alternativ till privatbilismen. Det duger inte att enbart inrikta sig på att höja kostnaden för den som i dag väljer eller tvingas ta den egna bilen till arbetet eller andra aktiviteter.
I budget 2002 redovisas att 100 miljarder kronor kommer att investeras i järnväg och 69 miljarder kronor i vägsatsningar under perioden 2004–2015. Till detta kommer 150 miljarder kronor avseende underhåll av befintliga järnvägar och vägar under samma period. Det är högst rimligt att en betydande del av alla dessa miljarder tillfaller kollektivtrafiken, och att åtminstone en liten del av dessa medel i sin tur tilldelas ett fullskaleprojekt avseende nolltaxa i kollektivtrafiken i ett eller flera län, t.ex. Örebro och Värmlands län, där det finns betydande problem i en rad avseenden och där tillskapandet av mer fungerande arbetsmarknadsregioner skulle underlättas om pendlingen kunde göras billigare och mer miljövänlig. Det skulle också möjliggöra en mer positiv befolkningsutveckling i dessa läns mindre kommuner. Ett sådant fullskaleprojekt med nolltaxa bör anses vara av nationellt intresse och bör därför i huvudsak finansieras av nationella medel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Peter Pedersen (v) |