Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en nationell standard för bredband utarbetas, som i steg ett definierar bredband som en överföringskapacitet på 10 megabit per sekund till och från slutanvändare och i steg två definierar bredband som 100 megabit per sekund eller mer till och från slutanvändare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nationellt bredbandscentrum etableras i Hudiksvall.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en institution för fiberoptik, knuten till universitet eller högskola, inrättas i Hudiksvall.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett pilotprojekt startas i Hudiksvall för att utveckla fiberoptiska och andra bredbandiga accessnät mot hushåll, företag och offentlig verksamhet.
Utbyggnaden av riks- och kommuntäckande bredbandsnät är av avgörande betydelse för Sverige som industri-, tjänste- och utbildningsnation men också för den enskilda människans utveckling och möjligheter. Statens otillräckliga satsning på bredbandsutbyggnad och vägran att lägga fast en otvetydig definition på ”bredband” gör att Sverige riskerar att förlora sin ledande roll i det globala IT-samhället.
Ett sätt att komplettera statens otillräckliga satsning på bredbandsområdet är att utveckla spetsteknik inom optisk fiber, koppartråd för telefoni (xdsl-teknik), elnät, radiolänk, satellitlänk och andra bärare av bredbandig kommunikation. Med ”bredband” syftar vi på hög överföringskapacitet som är lika stor in till och ut från slutanvändare. Enligt internationell standard (Internationella teleunionen) ska den uppgå till minst 2,048 megabit per sekund in och ut. Detta är otillräckligt för att möta både dagens och morgondagens krav. Därför bör Sverige gå i bräschen för att ta fram en ny standard, som i steg ett definierar bredband som en överföringskapacitet på 10 megabit per sekund in och ut och i steg två definierar bredband som 100 megabit per sekund eller mer in och ut. Dessa högre kapacitetsnivåer är nödvändiga för att bära realtidskritiska multimedietjänster. Det är också nödvändigt att utveckla fiberoptiska och andra bredbandiga accessnät, som kan ge enskilda fastigheter, även på småorter och i glesbygd, bredband på 10 och 100 megabit per sekund eller mer.
Optisk fiber är vida överlägsen alla andra signalbärare i överföringskapacitet. En enskild fiber kan, med standardteknik och på långa avstånd, samtidigt förmedla miljontals telefonsamtal.
I laboratorier klarar man med hjälp av så kallad våglängdsmultiplexering att överföra upp till 10 terabit per sekund (10 000 000 megabit per sekund) i en enda optofiber. Kommersiellt tillgänglig teknik har i dag kapacitet på 7,04 terabit per sekund (7 040 000 megabit per sekund). Det får man genom att använda 176 parallella våglängder i en och samma optisk fiber (176 våglängder à 40 gigabit per sekund). Forskare på Bell Labs, som har studerat vilken övre gräns som kan finnas för fiber, tror att det går att överföra 100–150 terabit per sekund, förutsatt vidareutveckling av dagens teknik. ”Den övre gränsen är inte 1 000 Tbit/s och den är inte 50. Jag skulle inte bli överraskad om det i framtiden visar sig att den är 150”, säger Partha Mitra, fysiker på Bell Labs, i tidningen Computer Sweden (6/7 01).
Sverige tog tidigt optofibern i bruk. Den 26 oktober 1979 tog Televerket (dagens Telia) Sveriges första optofiberkabel i drift, en 13 kilometer lång kabel med sex fibrer mellan Fredhäll och Äppelviken i Stockholm, endast två år efter det att USA tog världens första fiberoptiska kommunikationssystem i bruk. I dag är Sverige ett av världens ledande optofibernationer, med produktion av optofiberkabel i två fabriker, Nordeuropas enda fiberoptiska forskningslaboratorium och omfattande nationella, regionala och lokala optofibernät.
I Hudiksvall finns mycket av kompetens samlad på optofiberområdet:
Sveriges enda fabrik för tillverkning av både optofiber och optofiberkabel, Ericsson Network Technologies.
Sveriges enda fristående forskningslaboratorium för fiberoptik, ett av sex–sju optofiberlabb i världen som välkomnar externa kunder.
Sveriges enda gymnasiala bredbandsprogram (start höstterminen 2002), enda tvååriga eftergymnasiala fiberoptiska utbildning (KY), enda kortkurser och planerade högskolekurser i fiberoptik samt enda planerade magisterutbildning och forskarutbildning i fiberoptik.
Fiberoptiskt stadsnät i de fem största tätorterna.
En ambitiös kommunal IT-infrastrukturplan med långsiktigt mål att erbjuda varje fastighet en bredbandsanslutning med hög överföringskapacitet, primärt via ett kommuntäckande optofibernät.
Sex nationella fiberoptiska stamnät (Telia, Banverket, Vattenfall, Song, Svenska kraftnät och Utfors) och två regionala fiberoptiska stamnät (Regnet och Norrsken) genom kommunen.
Ett bostadsföretag, AB Hudiksvallsbostäder, som bygger fiberoptiska fastighetsnät i befintligt bostadsbestånd med fiber in i lägenheten (”fiber to the home”).
En ideell bredbandsförening, Via futura, som samlar företag och enskilda bakom krav på ”effektiv och prisvärd digital kommunikation för företag, föreningar och enskilda i Hudiksvalls kommun”.
Nya företag som utvecklas runt den fiberoptiska verksamhet som finns i Hudiksvall.
I Hudiksvall finns en ”kritisk fibermassa” utan motsvarighet i övriga Sverige. Hudiksvall har förutsättningar för bredbandsutveckling i allmänhet och optofiberutveckling i synnerhet, som är av nationellt intresse. För att ta tillvara dessa möjligheter och den dynamiska utveckling som följer i optofiberns spår bör ett nationellt bredbandscentrum etableras i Hudiksvall. Ett sådant centrum skulle kunna medverka till att pilotprojekt startas för att ytterligare utveckla fiberoptiska och andra bredbandiga accessnät mot hushåll, företag och offentlig verksamhet. För att därutöver förstärka utvecklingen kring optofiber i Hudiksvall bör en satsning på forskning och utveckling stimuleras i form av en institution för fiberoptik, knuten till universitet eller högskola men med säte i Hudiksvall.
Med de verksamheter som redan finns på plats med knytning till optofiber i Hudiksvallsområdet bör en statlig medverkan som här skisseras kunna få stor betydelse. Det skulle påskynda och befästa Sveriges ledande roll internationellt inom området fiberoptik. Med relativt begränsade insatser från statens sida skulle en viktig utveckling som redan är igång i Hudiksvallsområdet kunna stimuleras samtidigt som betydande sysselsättningsmässiga, ekonomiska och regionalpolitiska effekter skulle kunna uppnås.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Lena Ek (c) |