Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i motionen anförs om en omedelbar orsaksanalys av de närmast kroniska tågförseningar som drabbat tågtrafiken på Ostkustbanan under 2001.
Under de första fem månaderna av år 2001 drabbades tågtrafiken på Ostkustbanan mellan Sundsvall och Stockholm av närmast kroniska förseningar och intermezzon. Under sensommaren och tidig höst har förseningarna återkommit, mest till följd av det myckna regnandet som försatt banvallsdelar ur åkbart skick. Vilket är en begriplig och synbar orsak.
Men vad som egentligen orsakade vinterns och vårens orimliga förseningar är inte enkelt att begripa. Banverket ger en version. Tågoperatören SJ ger en annan förklaring. Medan Rikstrafiken, som har till uppgift att styra och planera, knappt ger någon version alls.
Någon skyller på vintern! Vilken var helt normal, även med beaktande av några kalla dygn under februari. Vintrar har ju som bekant en tendens på våra breddgrader att innehålla några dagar eller veckor med sträng kyla. Vilket kan utläsas i mer än hundra års noggrant förd meterologisk statistik.
Någon skyller på snön! Men snö brukar det komma lite då och då under vinterhalvåret! Motsatsen är sällan eller aldrig förekommande.
Någon skyller på slitet vagnsmaterial. Vilket mycket väl kan stämma och i någon mån ha bidragit till den infrastrukturella härdsmälta som drabbade Ostkustbanan. Men SJ har ju tidigare haft mycket sämre och mer slitet vagnsmaterial än nu och klarat tiderna bättre. Vilket snarare är en gåta än en förklaringsgrund.
Någon har menat att Banverket skapade sitt eget kaos när man varslade över 600 underhållsarbetare om avsked just när vintersäsongen stod för dörren. Vilket då skulle ha skapat så låg arbetsmotivation att banan inte sköttes på normalt sätt.
Ja, oavsett vilka skäl som ligger bakom årets formidabelt usla facit av tågtrafiken på Ostkustbanan, så har det åsamkat samhället, kommuner, företag och individer stor skada.
Flera av de stora exportinriktade företagen i Hudiksvall, Söderhamn och Gävle-Sandviken har denna vinter drabbats hårt då deras försäljare och tekniker tvingats till ständiga ombokningar från Arlanda. Många inställda resor och därmed inställda eller försenade affärer har blivit följden.
Särskilt allvarligt är det då den tidigare ganska omfattande flygtrafiken från Hudiksvall till Arlanda – som mest 45 000 årspassagerare – och den hälften så stora trafiken från Gävle/Sandvikens flygplats har underminerats helt av de snabba tågförbindelserna och nu lagts ned.
Skulle denna förseningstrend fortsätta riskeras sysselsättningsbasen i de drabbade kommunerna till följd av att berörda företag tvingas omlokalisera sina försäljningskontor och stationera sin resande personal närmare Arlanda eller ännu värre, närmare kunderna på den europeiska kontinenten.
Därtill riskeras ett icke oansenligt goodwillkapital som kommunerna Härnösand, Sundsvall, Nordanstig, Hudiksvall, Söderhamn, Gävle, Älvkarleby, Tierp och Uppsala skapade genom långsiktigt tålmodigt arbete med andra samhällsinstanser för att skapa snabba förbindelser med Arlanda och Stockholm. Vilket också riskerar att slå sönder möjligheter att dagpendla mellan orterna. Därmed bryts en positiv arbetsmarknadstrend.
Mot denna bakgrund måste vintern och vårens trafikinfarkt analyseras med det snaraste! En granskning av närmast revisionell art måste utföras så att orsakerna kartläggs, ansvar utkrävs och en grund läggs för att inte en återupprepning sker.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Kenth Högström (s) |