Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder förutsättningarna för en elektrifiering av hamnbanan i Göteborgs hamn.
Riksdagen begär att regeringen planerar och genomför en ny sträckning av hamnbanan.
Göteborg har Nordens i särklass största hamn. Hamnen hanterar årligen en godsmängd som är ca 3 gånger så stor som godsmängden i den näst största hamnen. Att Göteborgs hamn fungerar är av strategisk betydelse, inte bara för den dagliga importen och exporten av varor, utan också i händelse av konflikt eller annat upptrappat läge. Göteborg är navet för Sveriges import och export. Det är därför av nationell betydelse att hamnen har de förutsättningar som krävs för att kunna hantera såväl dagens som framtidens transportbehov och tekniska lösningar.
De framtida transporterna till och från hamnen kräver en genomarbetad strategi. Hamnbanan ägs sedan 1998 av Banverket och ingår i stomjärnvägsnätet och är av riksintresse. För att slutligt nå godsets olika destinationer går den sista transporten på spår, som Göteborgs stad genom sina bolag och förvaltningar har ansvar för.
Hamnbanan förbinder således ytterhamnarna och industrierna på Hisingen med det nationella järnvägsnätet. Banan är en strategiskt mycket viktig länk för godstransporterna till och från ytterhamnsområdet. Hamnbanan är idag enkelspårig och oelektrifierad. Den trafikeras idag av ca 60 tåg per dygn, men har enligt Banverket kapacitet att klara en fördubbling av godsvolymen.
Frågan om elektrifiering av hamnbanan har varit en planeringsfråga under lång tid. Inte minst transportköparna har via sina miljökrav ställt kravet. Stora Enso vill t.ex. kunna köra s.k. systemtåg direkt till ytterhamnarna utan växling till diesellok, och transportutövarna önskar eldrift för att kunna använda fordonsparken rationellare.
Banverket borde med tanke på frågans strategiska karaktär redan ha varit igång med det konkreta elektrifieringsarbetet. Samhällsekonomiskt är detta projekt mycket lönsamt och på kort sikt en strategiskt viktig insats för att värna hamnens konkurrenskraft.
På något längre sikt måste dock en andra lösningar till för att på ett miljöriktigt och samhällsanpassat sätt klara hamnens framtida transportbehov.
Enligt Göteborgs hamn skall en väsentlig del av den förväntade godsmängdsökningen, ca 50 %, styras till det förhållandevis miljövänliga spårnätet. En avgörande förutsättning för detta är i första hand en elektrifiering av hamnbanan.
Detta kommer dock inte att vara en tillräcklig insats. För att nå nämnda
realistiska mål krävs sannolikt ytterligare ett spår, vilket skulle vara mycket svårt att förverkliga inom nuvarande spårområde, främst beroende på att dess nuvarande sträckning går genom de centrala delarna av Hisingens stadsmiljöer. På tio års sikt är denna fråga, inte minst mot bakgrund av norra älvstrandens pågående nybyggnation, mycket strategisk för såväl Göteborgs hamn som för Göteborgs stad.
En ny sträckning av hamnbanan är ett projekt på kanske tio års sikt. Det är således angeläget att planeringen och finansieringsdiskussionen startar nu. Då skulle elektrifieringen av den nuvarande hamnbanan och processen för att kunna anlägga en bana runt Hisingens tätbebyggelse kunna löpa i fas med varandra. Banan är redan nu Sveriges mest trafikerade godsjärnväg. På tio års sikt kan tågsättens antal uppgå till det tredubbla mot nuläget enligt Göteborgs hamns miljöstrategiska ambitioner. Den nuvarande hamnbanans banvall kan sedan sannolikt utnyttjas som del i Göteborgs övriga kollektivtrafiksystem. Dessa ambitioner måste också stödjas på det nationella planet.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
|
|
Kenth Skårvik (fp) |
Elver Jonsson (fp) |
|
Lennart Kollmats (fp) |