Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bättre analysera bakgrunden för kvinnors och mäns olika resmönster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de statliga verk som planerar och styr trafiken har en jämställd styrelserepresentation.
För ett land som Sverige med riklig tillgång till naturresurser, människor spridda över en stor geografisk yta och en utvecklad handel, samt umgänge med människor och företag över hela världen, är väl utbyggda kommunikationer av största vikt. Medborgare och näringsliv ska erbjudas miljövänlig kommunikation till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Varje enskilt kommunikationssystem ska i möjligaste mån bära sina samhällsekonomiska kostnader. Trafiksystemet ska utformas så att det kan användas av personer med funktionshinder. Trafiksäkerheten ska stå i fokus vid all trafikplanering.
Jämit beskrev i delbetänkandet Jämställdhet och IT (SOU 2000:58) ett jämställt samhälle. Kvinnors och mäns behov, attityder och värderingar ska tillmätas samma värde. Detta är en förutsättning för att en hållbar utveckling ska komma till stånd, en utveckling som tillfredsställer dagens behov samtidigt som den inte äventyrar kommande generationers möjligheter.
Samhällsplaneringen har ett avgörande inflytande på förutsättningarna för ett jämställt resande. Hela infrastrukturen är viktig liksom lokalisering av bostäder, arbetsplatser och service. Tyvärr fattas idag de flesta besluten om transporter med manliga förtecken, då de beslutande församlingarna för transporter är mycket manligt dominerade. Kvinnors och mäns behov av att förflytta sig måste synliggöras. Olika beslut och åtgärder kan ge olika effekter för kvinnor och män vad gäller resandet. Resemönstren för kvinnor och män är olika. Om det beror på ekonomiska möjligheter eller grundläggande värderingar är inte utforskat. Slutbetänkandet från Jämit, Jämställdhetsrådet för transporter och IT, har inte haft utrymme att närmare analysera bakgrunden för kvinnors och mäns olika resmönster.
De resvanemönster som visats tyder på att män gör något fler resor per dag än kvinnor. Män reser i genomsnitt en längre sammanlagd sträcka än kvinnor. Medelålders män reser längst. Män använder också mer tid per dag för resor än kvinnor. När barnen kommer minskar kvinnor sitt resande. Reslängden ökar med inkomsten för både kvinnor och män.
Bilen används enligt Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, vid nästan 60 % av alla resor. Resor med cykel eller till fots utgör cirka 30 %. Kvinnor reser mera med kollektivtrafik än män. Män reser mer med flyg än kvinnor. Män reser mer till och i arbetet än kvinnor. Samma gäller för tjänsteresor. Kranz redovisar också i sin avhandling ”Rörlighetens mångfald och förändring” att kvinnor antas ha ett mera komplext resmönster än män, vilket innebär att fler ärenden företas under en och samma resa.
För att kunna förändra gamla mönster måste vi visa hur dessa tar sig uttryck i vårt vardagsliv, i skolan och på arbetet. Att kvinnors och mäns resmönster skiljer sig vad gäller såväl antal resor, reslängd, tid för resor och i val av färdmedel som i fråga om syftet med resan, innebär ett problem, där kvinnor hamnat i kläm p.g.a. samhällets strukturer. Forskningen måste ge vetenskapligt underlag för att jämställdheten ska kunna öka inom transportbranschen. Transportsektorn är idag (år 2001) en klart mansdominerad sektor. I Vägverkets ledning finns inte någon kvinna, i Banverkets ledning finns 92 % män och 8 % kvinnor. I Luftfartsverkets ledning finns 93 % män och 7 % kvinnor. Endast några få kvinnor finns som verkställande direktörer inom länstrafikhuvudmän, primärkommunala trafikhuvudmän och trafikhuvudmännens dotterbolag.
Ett jämställt transportsystem ska utformas så att det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Såväl kvinnor som män ska ges möjlighet att påverka dess tillkomst, utformning och förvaltning. Det är angeläget att kvinnors och mäns värderingar tillmäts samma vikt. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) bör i samarbete med trafikverken redovisa hur planeringsmodeller beskriver fördelningseffekter för kvinnor och män i olika ålders- och inkomstgrupper.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |