Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring av färdtjänstlagen.
Dagens samhälle är på alla sätt beroende av fungerande transporter. Detta gäller alla människor. Man måste kunna ta sig på ett enkelt sätt från sin bostad till sitt arbete. Men man måste också kunna ta sig till förskolan med sina barn eller till egna eller barnens fritidsaktiviteter. De allra flesta människor ser det som fullt naturligt att dessa möjligheter skall finnas oavsett om man löser transporterna med eget fordon eller med kollektiva färdmedel.
Det finns emellertid grupper i samhället för vilka det inte är självklart att klara sina transporter på ett smidigt sätt.
En av dessa grupper är de synhandikappade. Visst har det blivit bättre med åren, men fortfarande finns det begränsningar för dessa människor som är både orättvisa och orimliga.
En ledsagare kan ses som ett tekniskt hjälpmedel för den synhandikappade. Där vi seende klarar oss helt på egen hand måste den synhandikappade förlita sig på en annan människas syn för att smidigt kunna fungera i vårt gemensamma samhälle.
I de situationer där färdtjänst anlitas och där den synhandikappade inte har möjlighet att klara sig vid slutmålet vore det rimligt att ledsagaren fick följa med utan extra kostnad för den synhandikappade. På samma sätt vore det rimligt att det skall finnas möjlighet att utan extra kostnad ta med sina barn om man skall lämna dem på förskolan eller måste följa med dem på en fritidsaktivitet som de inte klarar av att vara själva på.
Utrymmet för detta finns inte i dagens färdtjänstlag. Menar vi allvar med att handikappade skall ha samma möjligheter som alla andra att fungera i samhället bör det varken för synhandikappade eller andra handikappade finnas denna typ av begränsningar i vår lagstiftning.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |