Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prissättningen för höghastighetskommunikation via Internet.
Regeringens IT-proposition har medverkat till att utbyggnaden av bredband börjar ta fart. Det gäller ADSL med dess något lägre kapacitet och utbyggnad av fiber och andra lösningar för höghastighetskommunikation. De normala abonnemangen kostar den enskilde i storleksordningen 250–300 kronor i månaden, vartill för de flesta hushåll och företag kommer en mindre installationskostnad.
För många yngre hushåll, särskilt de med ungdomar i hemmet eller egna företag, är de fasta avgifterna en trygghet. Från att många känt oro för abnorma teleräkningar får hushållet en stabil och hanterbar utgift för Internet.
Samtidigt utvecklas Internet och får allt större betydelse i vardagslivet. 24-timmarsmyndigheten är ett uttryck för det. Ett annat är att alltfler banktjänster går från bankkontor till Internet. Exemplen kommer att mångfaldigas de närmaste åren. Det är säkert en inte alltför kvalificerad gissning att anta att Internet kommer att gripa in i vardagslivet för de allra flesta av oss och att det kommer att bli besvärligt att stå utanför systemet. Samtidigt utvecklas informationen på Internet och blir svårtillgänglig för den som använder vanliga modem.
De grupper som kan komma i kläm i nuvarande system är hushåll som också framgent kan komma att ha mer begränsad användning av Internet. Ett exempel är pensionärshushåll med låga inkomster. De har tidigare haft mycket låga telefonkostnader och själva prioriterat kostnaderna för sitt telefonabonnemang. När en anslutning till Internet kostar runt 300 kronor blir tröskeln för hög för dem. Trots att de skulle ha användning för nätet för t.ex. kontakt med anhöriga och för banktjänster är månadsavgiften för hög för den som har en nettoinkomst efter hyra på 4 000–5 000 kronor i månaden. Samma resonemang kan säkert tillämpas också på andra hushåll med begränsad efterfrågan på den information som finns på nätet.
Det finns därför goda skäl för staten att överväga konsekvenserna av att ADSL och andra bredbandslösningar endast erbjuds till fasta priser. Förutsättningarna för att erbjuda Internet till lägre kostnader för hushåll med begränsad efterfrågan måste studeras.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Maud Björnemalm (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |