Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett starkt regionalt inflytande över prioriteringsbeslut som har regional bäring.
I regeringens proposition 2001/02:20, Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportssystem, föreslås ramar, mål och organisation för den största satsningen någonsin på infrastrukturen i Sverige. Propositionen visar på en väg där både tillväxt och ekologisk hållbarhet kan kombineras för en hållbar utveckling.
Riksdagens transportpolitiska beslut 1998 byggde på regeringens proposition 1997/98:56 Transportsystem för en hållbar utveckling och Kommunikationskommitténs arbete. I propositionen argumenterar man starkt för en effektivare sektorssamordning på regional nivå. Genom utvecklat samspel mellan olika regionala och lokala aktörer ville man öka samordningen vid planeringen mellan bebyggelse, infrastruktur och trafik. Länsstyrelser och självstyrelseorgan gavs en central roll i den samordningen.
Den nu föreliggande propositionen föreslår en annorlunda ansvarsfördelning genom att följande insatser flyttas från de regionala planerna till den samlade järnvägsplanen:
investeringar i länsjärnvägar
investeringar på stomjärnvägar som är avsedda för den regionala tågtrafiken
miljöförbättrande åtgärder längs hela järnvägsnätet
statsbidrag till investeringar i järnvägar.
Därutöver flyttas följande åtgärder i vägnätet från de regionala vägplanerna till den nationella planen:
åtgärder för förbättrad miljö på hela det statliga vägnätet
åtgärder för bärighet, rekonstruktion och tjälsäkring.
Region Skåne som startade försöksverksamheten med självstyrelseorgan
1/1 1999 har under de gångna åren arbetat mycket aktivt med RTI-planen både som strategiskt utvecklingsverktyg och i ett ambitiöst arbete att förankra planens prioriteringar i kommunerna och bland andra aktörer i länet.
Rollen för region Skåne i arbetet har varit att
organisera och leda den långsiktiga infrastrukturplaneringen i regionen
upprätta och besluta om regional plan (RTI-plan)
företräda regionen gentemot statsmakterna och centrala myndigheter
samverka med omgivande regioner
följa genomförandet av infrastrukturplanerna
delta i planeringen av enskilda projekt av särskild betydelse
delta i arbete med planeringsunderlag och ny kunskap.
Samverkan mellan de regionala aktörerna, inte minst med kommunerna, men också trafikverkens regionala enheter, organisationer och länsstyrelsen, har varit ett starkt förtecken i det arbete som genomförts under 1999–2001. Det har handlat om ett gemensamt arbete med underlagsmaterial, att förmedla information i båda riktningarna i den ganska komplexa process som infrastrukturplaneringen är samt att få till stånd en bred diskussion kring infrastrukturfrågorna i Skåne.
Erfarenheterna hittills kan sammanfattas så här:
Region Skåne har etablerat sig som den naturliga sammanhållande parten i det regionala arbetet med infrastrukturfrågorna. Det har skett i kraft av vår politiska förankring, vår kompetens och givetvis av stöd i regelverket.
Region Skåne har också etablerat sig som den samlade företrädaren för de skånska intressena i diskussionen med statsmakterna och centrala myndigheter. Genom vår politiska organisation har nya kanaler och möjligheter att kommunicera med nationella beslutsfattare skapats.
Genom vårt sätt att arbeta har vi engagerat de andra parterna och bidragit till en gemensam referensram och ökad kunskap bland aktörerna i Skåne. Kommunerna har varit intresserade och deltagit i diskussionen om de gemensamma frågorna, inte bara projekten i den egna kommunen. Detta bör ge bra förutsättningar inför arbetet med att mera konkret prioritera olika insatser i åtgärdsplaneringen.
Genom täta kontakter och ett öppet arbetssätt tillsammans med kommunerna har vi bra samstämmighet i uppfattningarna om huvuddragen i det framtida transportsystemet. Det finns en stark uppslutning kring att kommunerna och Region Skåne ska hjälpas åt.
Vi har också skapat en rutin tillsammans med Vägverket och Banverket regionalt för löpande information och synpunkter på genomförandet. Företrädare för verken lämnar regelbundet information i RUB.
Från Region Skåne medverkar Planering och Miljö, Skånetrafiken, Näringslivsenheten och Regionala utvecklingsstaben. Det ger god bredd i utvecklingsperspektiven och bra koppling mellan infrastruktur, kollektivtrafikutveckling och annat regionalt utvecklingsarbete. Även de kommunala tjänstemännen representerar en bred kompetens.
Resultatet av att först Regionförbundet och senare Region Skåne omarbetade den gamla RTI-planen blev att järnvägens andel av den totala volymen steg från 12 till närmare 20 %. Det argument som framförs i propositionen om att järnvägsinvesteringarna hamnat i underläge med nuvarande beslutsordning gäller alltså inte i Skåne.
Med anledning av erfarenheterna i Skåne hittills vore det mycket olyckligt om detta arbete nu tvingas avbrytas och att de regionala aspekterna på framför allt prioriteringsarbetet när det gäller järnvägsinvesteringar som har stor betydelse för den regionala kollektivtrafiken riskerar att hamna i underläge.
De argument som vi vill anföra för ett starkt regionalt inflytande på prioriteringsbesluten är följande:
Utvecklingen av resandet och resmönster med bl a ökad pendling och större arbetsmarknadsregioner innebär att det regionala perspektivet i trafik-, samhälls- och infrastrukturplanering blir allt viktigare. Det motiverar att det regionala perspektivet stärks såväl i analys och planeringsarbete som i dialog och beslutsmandat.
De åtgärder som flyttas till de nationella planerna avser till helt övervägande del regionala behov. Kunskapen om dessa är större på regional än på nationell nivå.
Åtgärderna, framför allt de berörda järnvägsåtgärderna, utgör ofta en strategisk del i ett större samhällsbyggnads- och utvecklingssammanhang. Det är mycket viktigt att frågorna hanteras i ett samspel mellan berörda kommuner, trafikhuvudmannen, det regionala infrastrukturplaneorganet och trafikverkens regionala enheter. Detta blir svårt om ansvar och beslut flyttas till nationell nivå.
Åtgärderna, som till sin huvuddel har regionala motiv och effekter, har starka kopplingar till regionalt utvecklingsarbete i övrigt. De är viktiga verktyg för att förverkliga mål och inriktningar i regionala utvecklingsprogram. De har bl.a. samband med näringspolitik, miljöpolitik, frågor kring inomregionala balanser m.m. Dessa samband blir svåra att säkerställa med förslaget.
Det blir svårare, för att inte säga omöjligt, att göra samlade prioriteringar av regionala åtgärder i transportsystemet. Olika trafikslag hanteras av olika planeringsaktörer. Detsamma gäller för olika typer av regionala åtgärder i transportsystemet. Någon samlad prioritering mot önskade mål på regional nivå kan knappast ske. Det blir mycket svårt att planera och besluta utifrån en helhetssyn på transportsystemet på den regionala nivån.
Kopplingarna mellan den regionala infrastrukturplaneringen och planering och beslut om regional kollektivtrafik försvagas kraftigt. En mycket stor del av de tåg som trafikerar järnvägarna i Skåne (såväl stom- som länsjärnvägar) utgörs av regionala tåg. En nära koppling mellan långsiktiga trafikeringsfrågor och infrastrukturutveckling är viktig för att möjliggöra önskad utveckling av trafiken och för att de investeringar som görs ska få ett högt utnyttjande.
Den organisation som propositionen föreslår med en samlad järnvägsplan motiveras med en förväntad större effektivitet. Vi anser att det krävs en beslutsmodell där både det regionala intresset, kunskapen och engagemanget tas till vara samtidigt som de nationella intressena tillgodoses. En möjlig väg vore att prioriteringsbeslut både ska tas på central nivå och på den regionala nivån. Det praktiska resultatet blir då en förhandlingssituation lik den som Region Skåne upparbetat med berörda myndigheter under de senaste åren.
|
Stockholm den 18 oktober 2001 |
|
|
Leif Jakobsson (s) |
|
|
Anders Bengtsson (s) |
Marie Granlund (s) |
|
Kent Härstedt (s) |
Anita Jönsson (s) |
|
Marianne Jönsson (s) |
Anders Karlsson (s) |
|
Hillevi Larsson (s) |
Kaj Larsson (s) |
|
Britt-Marie Lindkvist (s) |
Ronny Olander (s) |
|
Catherine Persson (s) |
Bengt Silfverstrand (s) |
|
Karin Wegestål (s) |
Ulla Wester (s) |