Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Vänern status som inre vattenväg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa konkurrensneutralitet i transportstöden mellan sjöfart, landsväg och järnväg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de energieffektiva och trafiksäkerhetsmässiga fördelarna med sjöfart på Vänern.
Godsvolymerna i Sveriges hamnar ökar. Dock inte i Vänern. Trots en kraftig ökning av importerad massaved har Vänersjöfarten hittills i år minskat med 7 %. Denna nedåtgående trend har pågått i flera år och närmar sig nu en kritisk gräns.
Nyligen såldes de så kallade Vänerskyttlarna till Holland för att där användas i kanal- och kusttrafik. Dessa skyttlar kännetecknas av en hög säkerhets- och miljönivå. Efter denna avyttring beräknas linjetrafiken på Vänern sjunka med 40 %. Sjöfarten är en viktig resurs för näringslivet runt Vänern. Gods som transporteras på sjön medverkar till att kraftigt avlasta väg- och järnvägsnätet i regionerna runt Vänern. Om den mängd gods som idag fraktas på sjön istället skulle fraktas på landsväg skulle det innebära att lastbilstrafiken skulle behöva öka med 250–500 lastbilar per dygn. Sjöfart tillhör också de mest energieffektiva transportformerna och har liten negativ påverkan på omgivningen när det gäller till exempel buller och trängsel. Det brådskar därför med åtgärder som ger en ökad sjöfart på Vänern. Vattnet finns på plats och är på så sätt en unik del av infrastrukturen.
På 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet låg godsvolymen för Vänersjöfarten på ungefär samma nivå år efter år. Ökad konkurrens från tåg- och lastbilstrafik samt strukturförändringar har gjort att godstrafiken de senaste åren minskat kraftigt för sjöfarten. Det går inte att komma ifrån det faktum att den miljösatsning som innebar en sänkning av banavgifterna för godstrafiken på järnväg har missgynnat Vänersjöfarten. Det torde väl inte ha varit avsikten att en tänkt överföring av gods från väg till järnväg i verkligheten sänker det mest trafiksäkra och effektivaste transportsättet.
Som tidigare nämnts har sjöfarten på Vänern en viktig och ibland avgörande betydelse för många företag i regionen. Som exempel kan nämnas Metso paper/Valmet i Karlstad som tillverkar så stora maskindelar – cylindrar – att sjötransport är enda sättet att leverera produkten från tillverkningsplatsen till kunden. Det är inte svårt att gissa vad som skulle hända om möjligheten till sjötransport av olika anledningar försvann från Vänern. Andra företag som i produktionen är beroende av sjöfarten är till exempel Casco, Stora och Billerud.
Inom EU satsas det idag på de inre vattenvägarna. Inlandssjöfarten anses ha den lägsta samhällsekonomiska kostnaden. Detta tar sig uttryck bland annat i att de fartyg som trafikerar Europas floder och kanaler inte betalar någon farledsavgift. Vänern och Mälaren borde ses som en del i detta europeiska transportsystem.
I början av förra året presenterades den utredning om Vänersjöfartens framtid som Bengt K Å Johansson genomfört på regeringens uppdrag. I den föreslogs bland annat att staten ska bidra till en ökad konkurrenskraft för sjöfarten på Vänern genom att sänka lotsavgifterna och att Vänern ska innefattas i det särskilda transportstöd som till exempel Norrlands inland får del av. Tyvärr höjdes lotsavgifterna 1 juli förra året.
Det regionalpolitiskt viktiga stödet för norrländsk industri avseende transporter från tillverkningsindustri i Norrlands inland borde också gälla om godset transporteras via Vänern. Om till exempel ett sågverk i Härjedalen ska frakta trävaror till England får det stöd om det kör varorna på lastbil eller järnväg till Uddevalla och sedan med fartyg till England. Men skulle de transportera trävarorna till någon hamn i norra Vänern och därifrån med fartyg, då utgår inget stöd.
Något beslut om ett särskilt transportstöd till Vänersjöfarten har fortfarande inte tagits. Det räcker inte att följa Vänersjöfartens utveckling, som regeringen utryckte det i förra årets budgetproposition. Det är av stor vikt att åtgärder vidtas snabbt för att rädda sjöfarten på Vänern innan det är för sent. Dessa åtgärder måste vidtas på nationell, regional och lokal nivå.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Dan Kihlström (kd) |
Ulla-Britt Hagström (kd) |