Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en nationell handlingsplan för ökat cyklande.
Det snabbaste, mest miljövänliga och hälsobefrämjande, det billigaste och minst bullersamma transportmedlet på korta och halvlånga distanser är cykeln. Alla som kan borde cykla och cykla mera; till jobbet, till skolan, till träningen, till affären eller till farmor. Men för att kunna använda cykeln som det överlägsna transportmedel den är, måste trafikreglerna bättre gynna cyklandet och framkomligheten vara säker.
Idag råder väldigt olika förutsättningar för cyklandet i olika delar av landet, i olika tätorter och mellan tätorter. Vi har backiga områden och helt släta, vi har bra utvecklade cykelbanor åt alla håll i vissa tätorter och särskilda avgränsade cykelfiler utmed en del landsvägar. I andra tätorter är trafikförutsättningarna svårare och det är hart när omöjligt att någorlunda säkert ta sig fram på cykel. Det gäller också en stor del av vår landsbygd, där inga särskilda markeringar finns för cykeltrafikanter, vilket innebär stora risker och gör cyklandet livsfarligt.
Vad som behövs är något av en nationell handlingsplan för ökat cyklande. I en sådan skall krävas särskilda och säkra cykelfiler på landsbygden i lika hög utsträckning som filer för motorfordon. I tätorterna skall cykeln ha företräde, så att det lönar sig, tidsmässigt och ekonomiskt, att använda cykeln vid sidan om kollektiva trafikmedel. Med ett ökat cyklande kan vi förbättra folkhälsan, spara stora sjukkostnader, förbättra närmiljön och också på ett mer ansvarsfullt sätt leva upp till internationella åtaganden vad gäller koldioxidutsläpp.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Per Lager (mp) |
|
|
Ewa Larsson (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |