Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av väginvesteringar i Dalarna.
Transportinfrastrukturen i Dalarna behöver stärkas omgående. För länets tillväxt och överlevnad behöver vi skapa närhet till den nationella och internationella marknaden och tillgodose näringslivets stora transportbehov. Vi behöver också, inte minst för att vända den negativa flyttrenden, väsentligt förbättra möjligheterna till arbetspendling såväl till och från länet som inom länet. Det är också viktigt för Dalarna – och för Sverige – att det finns en fungerande infrastruktur för att tillgodose besöksnäringens behov.
Under senare år har Dalarna liksom övriga skogslän drabbats hårt av utflyttning, arbetslöshet och en sviktande konjunktur. Dalarna är ett långsträckt län – landets fjärde till ytan. Bebyggelse och näring är spridda över hela länet. I söder finns den tyngre basindustrin, tillverkningsindustri och skogsnäring finns i övriga delar i länet och den expanderande fjällturismen finns i Dalafjällen, som är norra Europas största vinterturistområde.
Det finns i dag stora brister i länets transportsystem. I flera avseenden är bristerna betydligt större än i andra delar av landet, inte minst i jämförelse med de mer tättbefolkade delarna. Under senare hälften av 1990-talet har vägnätet tillåtits förfalla, vilket har medfört förhöjda transportkostnader och tillgänglighetsproblem.
Det statliga vägnätet inom Dalarna omfattar 5 000 km. Av dessa är 20 procent fortfarande grusvägar. Under vissa perioder av året är 15–20 procent av vägnätet avstängt för tung trafik på grund av tjällossning. Särskilt för skogs- och besöksnäringen innebär detta väsentliga problem.
Skogsindustrin är av väsentlig betydelse för Dalarna och svarar fortfarande för en stor del av Sveriges export. Det är en tillväxtbransch som ökar med 2 till 4 procent per år. Infrastrukturen är A och O för en fortsatt positiv utveckling. Branschen måste ha korta ledtider. För skogskoncernen Stora Enso utgör transporter 20 procent av den totala kostnaden per år. För Kvarnsvedens pappersbruk står tjällossningsproblemen för inte mindre än 11 procent av den totala råvarukostnaden. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt.
I över ett år har regeringen aviserat en infrastrukturproposition, men denna har skjutits upp gång på gång. Uppenbarligen har den socialdemokratiska regeringen prioriterat att hålla sina tillväxtfientliga stödpartier på gott humör framför att vidta kraftfulla åtgärder mot det eftersatta vägunderhållet.
Under tiden har inte ens nu gällande, av riksdagen antagna nationella väghållningsplan för åren 1998–2007 hållits. Det föreligger förskjutningar på flera år på grund av att det inte har anslagits pengar som gjort det möjligt att följa planen. De redan planerade åtgärderna bör genomföras snarast.
”Bilismen bär inte sina samhällsekonomiska kostnader” heter det ofta när det behövs argument för att höja beskattningen av biltrafiken. Detta är ett svepskäl och stämmer inte med verkligheten. I själva verket bär bilismen i dagsläget på en skattebörda som är drygt dubbelt så stor som summan av vad bilismen kostar samhället. De samlade skatteintäkterna från olika skatter på bilismen kan beräknas till 41,5 miljarder kronor medan mindre än hälften, eller 18,5 miljarder kronor, går till väginvesteringar i form av statliga och kommunala anslag, (Företagarnas Riksorganisation, Rapportserie 2, 2001).
Alla län/regioner har trots allt fått någon större investering på senare år. Det gäller dock inte för Dalarna. Ett av skälen härtill kan vara att det har rått splittring – olika aktörer har stridit för sina speciella objekt. Nu är vägunderhållet emellertid så eftersatt och behoven så akuta att alla aktörer har slutit sig samman och enat sig om följande tre projekt som prioritet nr 1:
Utbyggnad av riksväg 70 förbi Sala och fram till gränsen mot Dalarna.
Upprustning av Västerdalsvägen riksväg 71 och länsväg 297 sträckan Djurås–Sälen.
Fullföljande av arbetena med den s k Bergslagsdiagonalen.
Det är av avgörande betydelse för oss som bor i Dalarna och för Dalarnas näringsliv att medel avsätts för dessa tre projekt när regeringen äntligen avlämnar den infrastrukturproposition som har aviserats så länge. Det är inte understöd som behövs utan en bra infrastruktur. Inte subventioner utan en politik som skapar förutsättningar och undanröjer hinder.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Christel Anderberg (m) |