Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att infrastrukturen i Västra Götaland är så eftersatt att regeringen bör göra en nationell satsning på regionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tillsammans med den regionala utvecklingsnämnden i Västra Götaland upprättar en handlingsplan för om- och utbyggnad av infrastruktur i Västsverige.
Västra Götaland har stor nationell betydelse som transportregion. Nästan hälften av den sjötransporterade utrikeshandeln går via hamnarna inom regionen. Göteborgs hamn har 60 procent av marknaden för containertransporterna. Stora godsflöden transiteras genom regionen på väg- och järnvägsnäten. Inom regionen finns en betydande del av landets industriproduktion. Transportberoendet är stort för export. Andelen utländskt ägande med produktion för internationella marknader är omfattande.
En upprustad västsvensk infrastruktur förstärker Sveriges konkurrenskraft i relation till andra nationer på den europeiska marknaden, och bidrager till en hög sysselsättning inom Sverige. Befolkningen inom Västra Götaland uppgår till cirka 1,5 miljoner invånare.
Västra Götalandsregionen har konstaterat att mycket kraftfulla satsningar på infrastrukturen måste göras inom den närmaste 10-årsperioden. Dessa är bedömda till cirka 50 miljarder kronor.
Det finns goda skäl för anspråk i denna storleksordning. Standarden på transportinfrastrukturen i Västra Götaland är klart otillfredsställande både i förhållande till trafikvolymer och relativt jämförbara vägar och järnvägar i andra delar av landet. Den ekonomiska vinsten med ett väl fungerande transportsystem i regionen är odiskutabel.
Utbyggnaden av stamvägnätet släpar efter i Västra Götaland. Exempelvis har E6 en total längd om 474 km i Sverige. Av de 83 km som inte har målstandard eller är under utbyggnad återfinns 73 km, eller 88 procent, inom Västra Götaland.
E20 mellan Göteborg och Stockholm har en längd av 472 km varav 184 km inte har målstandard. Hela 73 procent av den eftersläpande delen återfinns i Västra Götaland. Inte minst den tunga trafiken växer kraftigt. Den tunga trafiken är inblandad i en stor del av olyckorna. Situationen är oacceptabel med återkommande dödsolyckor. Den utbyggnad av stamvägnätet som skett i stora delar av södra och mellersta Sverige måste nu få sin fortsättning i Västra Götaland.
Kapacitetsproblemen på järnvägsnätet i Västra Götaland har en utbredning som saknar motstycke i landet. En otillräcklig kapacitet på en järnvägslinje åtföljs ofta av en låg standard med för persontrafiken icke-konkurrenskraftiga restider som följd. Exempel på eftersläpningar är Norge–Väner-banan i Götaälvdalen och Kust-till-kust-banan mellan Göteborg och Borås. Landvetter flygplats saknar järnvägsanknytning. Den begränsade kapaciteten i och vid Göteborgs C är redan ett stort bekymmer. Problemen växer också på Västra stambanan.
Om regeringen verkligen gör anspråk på att mena allvar när det gäller att bygga ut transportsystem som kan konkurrera med vägtrafiken måste satsningar i Västsverige till med högsta prioritet.
Järnvägssystemet i Skåne, runt Mälaren och längs Norrlandskusten har byggts ut eller beslutats byggas ut. Nu är det dags att genomföra motsvarande satsningar i Västsverige.
Västra Götaland är ett viktigt jordbruks- och skogslän. Cirka 10 procent av landets skogsavverkningar sker i regionen. Härav följer ett stort beroende av en acceptabel basstandard i det regionala vägnätet inkl det mer lågtrafikerade nätet. De milda vintrar som nu tycks ha blivit normalvintrar förorsakar allvarliga och omfattande problem genom upprepade avstängningar på grund av tjäle allt eftersom temperaturen växlar mellan plus- och minusgrader. Behovet av förbättrad bärighet och återuppbyggnad av sönderkörda vägar är mycket stort i Skaraborg, Dalsland och Sjuhäradsbygden. Riksdagen har vid ett antal tillfällen beviljat särskilda medel för att åtgärda problemen på det mindre vägnätet i de geografiskt definierade ”skogslänen”. Västra Götaland som reellt är ett nationellt viktigt skogslän och som har omfattande problem på motsvarande vägnät har inte fått del av denna tilldelning. Det är hög tid att ändra på detta missförhållande. Det finns goda skäl att – för bland annat detta ändamål – se till att väsentligt höja den ekonomiska ramen för den så kallade Länsplanen för Västra Götaland inför kommande planeringsomgång.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |