Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa nollvisionen.
Visionen om noll dödade eller svårt skadade i trafiken är en utopi. Den bidrar dessutom till att öka människors hjälplöshet. Därför bör beslutet om nollvisionen rivas upp.
För ca ett år sedan publicerades forskning från Lunds universitet som visar att nollvisionen är slöseri med pengar och liv. Att uppnå noll dödade eller svårt skadade i trafiken skulle kosta minst 1 000 liv. Så många människoliv skulle räddas om pengarna i stället satsades på andra håll i samhället, exempelvis inom sjukvården. Fullt genomförd leder, enligt forskaren, den s.k. nollvisionen till att antalet dödsfall i Sverige ökar, trots de sparade liven på vägarna. För gemene man torde det vara lika illa att dö i en annan olycka som att omkomma i en trafikolycka.
Vid en forskarkonferens i juni i fjol redovisade den lundensiske forskaren ett nytt gränsvärde som anger när kostnaden för att rädda ett liv inom ett område ”kostar” ett annat liv inom ett annat område. Enligt forskaren uppgår kostnaden för att helt stoppa trafikdöden till flera hundra miljoner kronor per räddat liv.
De praktiska konsekvenserna av riksdagens beslut om att anta nollvisionen förskräcker. I min egen hemstad, Trollhättan, har cirka 70 miljoner kronor satsats på en ”nollvisionsslinga”. Hittills har den inte medfört att olycksfrekvensen för gående och cyklister minskat. Däremot har nollvisionssatsningen ökat sjukskrivningarna och yrkesskadorna bland yrkesförarna samtidigt som sjuka och handikappade har fått vidkännas ökat lidande vid transporter.
Visst är det viktigt att färre dödas och skadas svårt i trafiken. Hur vägen dit skall se ut måste dock styras av sunt förnuft. Framför allt får det inte bli en lekstuga för dyra experiment.
Vi vill att riksdagen river upp beslutet om en nollvision i trafiken. Inte bara för att den är kontraproduktiv, utan också för att den egentligen är en utopi och enbart leder till att göra människor mer hjälplösa. Det senare kan illustreras med ett citat ur en insändare i Svenska Dagbladet den 11 juni i år, också det signerat en forskare, som lyder:
För några år sedan läste jag i en landsortstidning om en kvinna som blivit förgiftad av vit flugsvamp. Hon fick frågan hur det kommit sig att hon plockat en sådan farlig svamp och därtill tillagat den. Hon svarade att hon plockat den precis vid vägkanten och tog för givet att sådana giftiga svampar inte kunde tillåtas få växa så lättillgängligt.
Historien illustrerar vad som händer i ett samhälle som alltmer tar hand om sina medborgare, som tillrättalägger och reglerar in i minsta detalj. Genom att låta människor endast navigera utefter av samhället väl tillrättalagda rutter blir de allt mera hjälplösa.
Nollvisionen är ett exempel på ett riksdagsbeslut som bidrar till att göra människor allt mindre förmögna att ta hand om sig själva och att använda sitt eget förnuft. Det bidrar till att reducera oss från människor, skapelsens krona, till något som är obetydligare än djur.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Elizabeth Nyström (m) |
Anders G Högmark (m) |