Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om infrastruktursatsningar för att bl.a. skapa bra pendlingsmöjligheter till bostad och arbete mellan Uppsala län och Gävleborgs län.
Efter ett 90-tal med begränsad tillväxt och ganska låg sysselsättningsgrad kan man i Uppsala och Gävleborgs län konstatera en positiv utveckling. Läget för Upplands del förefaller något mer gynnsamt än för Gävleborg. Det redovisar arbetsförmedlingarna i de båda länen.
Enligt dessa prognoser kommer behovet av arbetskraft att öka. En tredjedel av tillfrågade företag uppger att de har svårt att hitta arbetskraft. Det leder till flera negativa konsekvenser för företagen. De uppger att de får lov att tacka nej till order och den personal man har får lov att arbeta övertid i alltför hög grad.
Ett problem som man bör komma tillrätta med är den mycket ojämna reserv av arbetskraft som finns. I Gävleborg är den totala arbetslösheten dubbelt så stor som i Uppsala län. Uppsala län har stort behov av arbetskraft, i många fall fattas folk med de kompetenser som finns bland de arbetslösa i Gävleområdet. På motsvarande sätt så finns det kompetens i Uppsala län som fattas i Gävleborgs län.
Utöver satsningar och reformer som kan stärka främst småföretagen och ge en bättre lokal arbetsmarknad behövs också goda möjligheter till pendling. Det innebär möjligheter att bo kvar där man vill men kunna pendla till sitt arbete. Bättre möjligheter till pendling ger geografisk rörlighet bland de arbetssökande, en faktor som kan bidra till att förbättra matchningen på arbetsmarknaden mellan de båda länen.
Många av bristyrkena i Uppsala och Gävleborgs län tillhör yrkesgrupper där det i båda länen råder arbetskraftsbrist, men inom flera områden kompletterar länen varandra väl. Bättre och billigare pendlingsmöjligheter skulle med stor sannolikhet medföra minskad arbetslöshet och gynna utvecklingen i båda länen och därmed även ge minskade samhällskostnader. Ett exempel som visar på svårigheten att pendla över länsgränsen är att det i dag är mer än dubbelt så dyrt för en gävlebo med ett månadskort att tågpendla 13 mil norrut till Hudiksvall jämfört med att pendla 9 mil söderut till Uppsala.
Bostadsbristen i Uppsala kommun kommer att bestå under de närmaste åren även om man försöker råda bot på den. Det gör det också synnerligen angeläget att man arbetar med att förbättra pendlingsmöjligheterna till grannkommuner och Gävleområdet.
De begränsade pendlingsmöjligheter som nu finns, med tydliga flaskhalsar i form av en smal och krokig E 4 på väsentliga sträckor genom Uppland och Gävleborg och en järnväg utan dubbelspår på delar av sträckan, är inte acceptabla. Hög prioritet måste ges för att förbättra dessa båda pulsådrar i de infrastruktursatsningar som nu måste komma till stånd. Dessa sträckor förenar även Norrland med Uppsala och Arlanda med Stockholm. Resecentret i Uppsala samt nya möjligheter till tågstopp i de norra delarna av Stockholmsområdet mellan Uppsala och Stockholm samt mellan Uppsala och Gävle är andra angelägna satsningar.
Goda kommunikationer är förutsättningen för att skapa och vidmakthålla en god utveckling även i denna del av landet, som f.n. räknas som en tillväxtregion. Det är livsnödvändigt med bra infrastruktur oavsett om det rör sig om städer, små orter eller landsbygd och glesbygd. Det behövs krafttag för att förbättra den eftersatta infrastrukturen.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Rigmor Stenmark (c) |
Sven Bergström (c) |