Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reglerna för hastighetsgränser ändras.
Alla trafikanter torde inse att vi måste ha olika hastigheter längs våra gator och vägar beroende på ett antal olika faktorer. Emellertid klagas det ofta över plötsliga kast längs samma led mellan olika begränsningar. Det är viktigt för trafikpolitikens trovärdighet och för att vi skall få en ökad efterlevnad av reglerna att dessa upplevs som välgrundade och konsekventa. Så är dessvärre ofta inte fallet.
Undersökningar visar att hastighetsgränsen 70 km/tim hos många trafikanter har en låg acceptans. Man upplever att vägstandarden oftast borde tillåta en högre fart. Kanske har bedömningen hos de vägansvariga varit den att det någonstans längs vägen skulle vara något riskabelt med 90 km/tim. Det rimliga vore naturligtvis att sådana passager prioriteras för ombyggnad, men ytterligare en möjlighet vore också – en önskan som framförts av olika trafikantorganisationer – att stelbentheten med reglerna 50–70–90–110 km/tim toges bort och att kommunerna och Vägverket kunde arbeta med 10 km-intervall vid bestämmandet av hastighetsgränser.
Det är viktigt att vägreglerna är begripliga för dem som måste följa dem. Begripligheten ökar respekten för reglerna och därmed även efterlevnaden. I samband med att man eventuellt prövar ett inom Vägverket nyligen framfört förslag om flexibla hastighetsgränser meddelade per elektroniska skyltar längs vissa vägar, borde även i motionen ovan framförda förslag beaktas.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Lennart Fridén (m) |