Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fullföljande av riksdagens beslut från 1993 om utbyggnad av E 4 till motorvägsstandard.
Det har länge varit brett förankrat att förbättra det svenska vägnätets standard så att våra tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö, förbinds med trafiksäkra motorvägar. Förbindelserna mellan dessa tillväxtområden har en stor betydelse för landets kommunikationer. Särskilt viktig är E 4 som bland annat utgör huvudstadens och Mälardalens vägförbindelse till södra Sverige, Öresundsregionen och kontinenten.
Såväl näringsliv som medborgare kommer att behöva bästa tänkbara förbindelser för att säkerställa tillväxt över hela Sverige. Effektiva och säkra kommunikationer förutsätts för ytterligare tillväxt och konkurrensmöjlighet gentemot övriga länder i Europa.
Sedan färdigställandet av Öresundsförbindelsen har vi tagit ett stort steg närmare möjligheten att kunna förse svenska kommuner och svenskt näringsliv med obruten motorvägsförbindelse till Danmark samt övriga kontinenten. De sträckor av E 4 i södra Sverige som ännu inte är motorväg utgör i dag de enda felande länkarna i ett i övrigt allt mer trafiksäkert motorvägssystem som förbinder Sverige med större delen av övriga Europa.
Under 1990-talet har trafiken drabbats av många dödsolyckor. Genom att bygga om vägar till motorvägsstandard visar erfarenheten att trafiksäkerheten ökar påtagligt. Det innebär säkra, snabba och tillförlitliga förbindelser med hög kapacitet. Sveriges 140 mil motorvägar rymmer 10 procent av trafikarbetet men svarar för endast 4 procent av dödsolyckorna. Den del av E 4 i södra Sverige som ännu inte byggts ut till motorvägsstandard är en av landets mest olycksdrabbade vägsträckor. Risken att dödas eller allvarligt skadas på denna vägsträcka skulle, statistiskt sett, mer än halveras med motorvägsstandard.
Mot bakgrund av vägsträckans trafiksäkerhetsmässiga brister i kombination med E 4:ans stora nationella betydelse är det angeläget att vägen byggs om till motorväg på hela sträckan söder om Jönköping. Riksdagen beslutade därför redan 1993 om en motorväg, efter att ett enigt trafikutskott avgivit följande skrivning:
Utskottet anser emellertid för sin del, med hänvisning till den betydelse E 4 har för landets kommunikationer, att alla förseningar av utbyggnaden måste undvikas. I första hand bör därför enligt utskottets mening E 4, i nuvarande sträckning genom Skåne, byggas ut till motorvägsstandard utan dröjsmål. (betänkande 1992/93:TU35)
Vid samma tillfälle fastställde riksdagen en infrastrukturplan som omfattade flera viktiga väg- och järnvägsinvesteringar:
Färdigställande av motorväg på hela sträckan mellan Stockholm och Helsingborg
Färdigställande av motorväg på hela sträckan mellan Malmö och Göteborg
Motorväg på delar av E 18 samt delar av sträckan Örebro–Södertälje
Höga Kusten-bron
Arlandabanan
Botniabanan
I dag kan man konstatera att alla ovanstående investeringar genomförts eller är på god väg att genomföras, utom just den utbyggnad av E 4 genom södra Sverige som ett enigt trafikutskott begärde. Den styvmoderliga behandlingen av just detta angelägna vägprojekt är märklig. Mälardalen och västra Skåne tillhör sedan flera år landets mest expansiva regioner. I Stockholms län bor i dag över 1,8 miljoner människor och västra Skånes befolkningstal har vuxit till 0,8 miljoner människor. Att binda samman dessa växande regioner med trafiksäker motorväg torde vara mer angeläget än någonsin.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |
|
|
Caroline Hagström (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Magda Ayoub (kd) |
Margareta Viklund (kd) |